Hot, rädsla och mänsklig säkerhet

ANALYS Hur kan vi rädda liv och förbättra säkerheten och livskvaliteten för människor hemma och utomlands genom ett nytt perspektiv på säkerhet? Robert Egnell slår ett slag för begreppet mänsklig säkerhet som angreppssätt för att förstå och hantera dagens säkerhetsproblem på ett bättre sätt.

Vad är du rädd för? Med handen på hjärtat – vad är det i din vardag som student, forskare, politiker, förälder, sambo eller vän som verkligen hotar dig eller ger dig en känsla av otrygghet? Som håller dig vaken om natten? Är det kärnvapenkrig, en rysk invasion, terrorism, trafikolyckor, kriminalitet, sexuellt våld, hälsoproblem, att förlora ditt jobb, lånet på huset eller kanske att din partner ska lämna dig? Min gissning är att du som läsare av detta magasin främst är orolig för de senare problemen snarare än de förstnämnda. Intressant nog är det ganska få av oss som oroar oss för mellanstatliga krig, statens territoriella integritet, eller vår regerings säkerhet. Innan Ukrainakrisen var det nog ännu färre och vem kan lasta oss för det efter 200 år av fred och en fantastisk ekonomisk tillväxt som tog oss från ett av Europas fattigaste länder till den välfärdsstat som Sverige utgör idag.

Men lämna Sverige en stund nu och föreställ dig istället att du är en ung mor och änka i norra Kivu-provinsen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. Vad ger henne en känsla av osäkerhet? Med mer på fötterna än exemplet ovan kan jag säga att hon sannolikt är rädd för en gerillaattack på hennes by, att våldtas systematiskt, att hennes barn ska rövas bort, sjukdomar som malaria, HIV/Aids och till och med vanliga infektioner som ofta blir dödliga när sjukvårdssystemen saknas, att dö i barnsäng, att skaffa mat till sin familj, och att kunna skicka barnen till skolan. Listan är lång, fruktansvärt obehaglig och skiljer sig sannolikt enormt från din egen situation. Det finns dock vissa likheter mellan dig själv och kvinnan i Kongo – ingen av er ägnar särskilt mycket tid åt att oroa sig över statens eller regeringsmaktens säkerhet.

Säkerhetspolitiska prioriteringar

Enligt SIPRI spenderade under 2013 världens samlade regeringar ofattbara 1234 miljarder USD på militärt försvar för att säkra deras politiska och territoriella integritet och för att kunna försvara sig mot externa militära hot och terrorism. Bara det amerikanska Department of Homeland Security, som skapades i kölvattnet efter terrorattackerna den 11e september 2001, har en årlig budget på 59 miljarder dollar för att skydda USA från terrorhot. Men när vi studerar de senaste 15 åren av krig i både Irak och Afghanistan har det globalt bara skett omkring 50 000 – 100 000 direkt krigsrelaterade dödsfall per år. Dödsfall i terrorattacker varierar väldigt från år till år, men siffrorna har aldrig nått högre än 4507 under ett år (2001) globalt. Detta innebär att det finns fler människor som dör i trafikolyckor än i krig varje dag, och att det är mer sannolikt att du blir dödad av ett vilt djur eller genom att snubbla ner för trappen än av en terrorist – för att inte tala våldsbrott, trafikolyckor och sjukdomar. 2,3 miljoner människor dog i HIV/aids och malaria 2013 och samma år dog ca 2,5 miljoner människor i vanliga luftrörsinfektioner och lunginflammationer. Det är också ett sorgligt faktum att av de så kallade ”våldsamma dödsfallen” globalt så är 873 000 självmord – detta trots stor underrapportering från exempelvis hela Afrika. Således, om du är intresserad av vem som är mest sannolikt att döda dig – ta en titt i spegeln.

Samtidigt bör det påpekas att gränserna mellan mellanstatliga krig, inbördeskrig, terrorism och kriminalitet håller på att suddas ut och att de dessutom ofta samspelar med torka och naturkatastrofer för att orsaka extremt mänskligt lidande. Det har aldrig varit så många människor på flykt som just nu.

Vad är det då jag försöker säga med dessa slumpmässiga siffror och fakta? Det är mycket som gömmer sig i siffrorna men innan jag börjar prata om politiska implikationer, vill jag belysa ett antal mindre kontroversiella tankar som grundar sig på diskussionen ovan.

1. Det är en lång rad saker som vi som individer fruktar, och som också statistiskt är betydligt större problem än krig och konflikter, men som normalt sett inte omfattas av det vi kallar ”säkerhetspolitik”. Under de senaste två decennierna har ändå säkerhetsbegreppet i alla fall akademiskt vidgats kraftigt för att i ökad utsträckning omfatta ekonomiska, sociala och klimatrelaterade frågor. Utmaningar som droger, HIV/Aids, terrorism, fattigdom och budgetunderskott har ibland inlemmats i den säkerhetspolitiska debatten och i många fall har både retoriska och faktiska ”krig” utkämpats för att hantera dem. Det är dock anmärkningsvärt att denna vidgningsprocess inte har resulterat i några större förändringar i hur stater prioriteringar eller fördelar sina resurser – med antiterrorism som lysande undantag.
2. De saker som vi som individer fruktar, oavsett om vi råkar vara av svensk medelklass eller en ensamstående mamma i ett konfliktområde, är oftast inte vad våra regeringar primärt fruktar eller satsar sina skattemedel på att skydda oss från. Sjukvården i stora delar av västvärlden är dock ett undantag.
3. Det är uppenbart att statens säkerhet inte alls utgör en garanti för medborgarnas säkerhet. Faktum är att i många delar av världen är det i själva verket de statliga institutionerna som utgör den största källan till osäkerhet och rädsla hos befolkningen. I andra länder är fattigdomen för utbredd eller regeringsmakten för korrupt eller inkompetent för att ge medborgarna ens det mest basala skyddet. Även i de mest politiskt stabila och militärt säkra länderna – ta den amerikanska supermakten som ett exempel – är rädsla och osäkerhet ofta utbrett. I själva verket kan vi nog en gång för alla sudda ut tanken på att det skulle finnas ett samband mellan storleken på statens försvarsutgifter och allmänhetens känsla av trygghet.
4. Trygghet eller rädsla alltid är subjektiva känslor. Det är sällan som de baseras på objektiva analyser av hot, eller rationella bedömningar av risker efter noggranna statistiska analyser. Rädsla och upplevelser av hot är därför till sin natur subjektivt och individuellt, baserat lika mycket på psykologiska och emotionella faktorer som på rationalitet och objektivitet. Detta gäller dock inte bara oss individer utan tycks vara nästan lika tydligt i hur stater och regeringar upplever hot. Subjektiviteten i upplevelsen av hot och risker skapar dock en intressant politisk fråga: Ska vi som medborgare kräva ”verklig” objektiv säkerhet – vad nu det betyder – eller en ”känsla” av säkerhet av våra makthavare? De politiska implikationerna som följer av svaret på denna fråga är naturligtvis monumentala.

Vad är problemet?

Man kan argumentera för att själva syftet med stater och regeringar är att skydda oss och att oroa sig för de risker och hot som är bortom individens förmåga att förstå eller hantera. Det är också fullt möjligt att se skillnaden mellan individuell och nationell nivå som en enorm framgång och resultat av vår säkerhets- och försvarspolitik – nämligen att vi som medborgare i rika och stabila länder faktiskt har lyxen att oroa sig för relativt ”futtiga” saker som brottslighet, hälsa, pengar eller kärlek. Med andra ord, det skulle vare tack vare de många biljarderna som satsats på militära organisationer världen över som vi är så säkra.

Problemet är dock att individer runt om i världen INTE är säkra – trots att de ofta lever i länder som inte är i krig eller konflikt. Antalet människor som dör till följd av sjukdomar, naturkatastrofer, brottslighet, och svält, och antalet människor som tvingas leva sina liv i rädsla eller under förtryck gör istället att dessa ”futtigheter” måste tas på största allvar.

Mänsklig Säkerhet

Mänsklig säkerhet är ett begrepp som fångar upp dessa problem genom att argumentera för att säkerhet är till för individen och att statens eller samhällets säkerhet endast är instrument för att uppnå detta. Närmar man sig säkerhetsbegreppet från detta perspektiv så kan det medföra långtgående konsekvenser. Det finns med andra ord ett behov av att kritiskt granska hur vi tänker kring begreppet säkerhet, hur vi prioriterar samhällets resurser för att främja säkerhet både i Sverige och världen, och vilka instrument och aktiviteter som verkligen förbättrar säkerhetssituationen för människor över hela världen bortom den alltför snäva tanken om fred som ”frånvaron av krig”. Detta kräver dock ett nytt teoretiskt och praktiskt perspektiv – en omfattande omtolkning av vad säkerhet är och hur stater, internationella organisationer, privata företag, samhällen och icke-statliga organisationer bör eftersträva det.

För att vara av något större värde måste dock begrepp som mänsklig säkerhet också vara praktiskt tillämpbara och föra med sig tydliga ”operativa” och politiska direktiv. Svåra frågor som också måste belysas är därför hur ett mänskligt säkerhetsperspektiv och tillvägagångssätt kan förbättra säkerhetspolitiskt beslutsfattande på både lokal, nationell och internationell nivå. Hur kan genomförandet av fredsbyggande, konfliktlösning, underrättelseverksamhet, fredsfrämjande insatser, utvecklingssamarbete och humanitärt katastrofstöd kan effektiviseras? Kort sagt, hur kan vi rädda liv och förbättra säkerheten och livskvaliteten för människor hemma och utomlands genom ett nytt perspektiv angreppssätt på säkerhet?

I slutändan är inte begreppet mänsklig säkerhet något flum utan av högst praktisk och pragmatisk natur för att bidra till vår förståelse av säkerhet och våra försök att uppnå det. I den processen bryts barriärerna mellan de privat, nationell och internationell säkerhet ner. Det tål att upprepas – mänsklig säkerhet påminner oss om att säkerhetspolitik i första hand måste tjäna sina medborgare – inte bara staten, dess territorium och dess institutioner.

Robert Egnell

Chefredaktör, Visiting Professor vid Georgetown University och docent vid Försvarshögskolan