Colombia en ljusglimt på konflikthimlen – kvinnorna aktörer för fred

Fredsförhandlingarna mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan går framåt. Ett viktigt inslag i fredsprocessen är kvinnliga aktörer, något som gör att bedömare hoppas att fredsprocessen kan bli ett föregångsland när det gäller att konkretisera 1325-agendan. Emma Nilenfors, biståndschef på ambassaden i Bogotá, rapporterar från Colombia.  

Sedan november 2012 pågår fredssamtal på Kuba mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan. Nu finns en möjlighet att nå en fredlig lösning på konflikten som pågått i mer än 50 år. Fredssamtalen förs utifrån en fastställd agenda som framförhandlats genom hemliga explorativa samtal. Hittills har partiella överenskommelser nåtts om tre av de sex agendapunkterna; landsbygdsutveckling, politiskt deltagande samt narkotikaproblematiken. Sedan juni förra året fokuserar förhandlingarna på den fjärde agendapunkten om konfliktens offer. Detta är den svåraste punkten att förhandla om eftersom den förutom konfliktens offers rätt till sanning, rättvisa och gottgörelse även innefattar frågor om övergångsrättvisa och vilken form av straff eller strafflättnader som parterna i konflikten kan förvänta sig. De övriga två utestående agendapunkterna handlar om konfliktens slut respektive frågor kring fredsavtalets implementering.

Utifrån ett perspektiv på mänsklig säkerhet är ett kommande fredsavtal grundläggande för att människor i Colombia ska få en ökad personlig säkerhet. Samtidigt kvarstår många utmaningar vad gäller statens förmåga att garantera säkerheten för civilbefolkningen och för avväpnade FARC-medlemmar. Det är viktigt att civilbefolkningen känner att freden levererar och att de får en ökad trygghet med mindre våld och hot tack vare freden. Detta är en utmaning, särskilt i delar av landet där staten inte har eller har haft våldsmonopol och där problematiken kring organiserad brottslighet kvarstår.

Explorativa samtal pågår sedan mer än ett år även med gerillagruppen ELN. Där är det dock ännu osäkert när eller om dessa samtal kan övergå i formella fredssamtal.

Kvinnor aktörer för fred

Den för mig stora ljusglimten i Colombias fredsprocess är att kvinnor på olika sätt är aktörer för fred. Kvinnoorganisationer har rest till Havanna för att bidra med förslag till fredssamtalen. I de formella fredssamtalen finns i såväl regeringens delegation som hos FARC-gerillan kvinnor med vid förhandlingsbordet. Det dagliga fredsarbetet sker dock inte i Havanna utan i Colombia där modiga kvinnor sedan flera decennier bidragit till fredsbygget.

Som i så många andra fredsprocesser inleddes fredssamtalen i Colombia med förhandlingsdelegationer bestående av enbart män. Att driva frågan om kvinnor som aktörer för fred, i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolution 1325+, är något som Sverige med emfas har prioriterat de senaste åren i Colombia. Framgångsrika exempel är stödet till att genomföra ett fredsmöte för 450 kvinnor från hela Colombia, där konkreta förslag utarbetades och sedermera översändes till förhandlingsbordet i Havanna. En av rekommendationerna var att kvinnor skulle inkluderas i fredssamtalen. I december 2013 utsåg Colombias President Juan Manuel Santos två kvinnor till regeringens förhandlingsdelegation.

Parterna i Havanna har även tillsatt en särskild arbetsgrupp som arbetar med att möjliggöra att jämställdhetsperspektiv integreras på ett adekvat sätt i fredsavtalen. Genom svensk genderexpertis har Sverige gett stöd till fredskommissionärens kontor samt till Colombias myndighet för återintegrering av avväpnade paramilitärer och gerillamedlemmar.

Innovativt och viktigt är också att kvinnoorganisationer har fått möjlighet att resa till Havanna och ha en direkt dialog med fredsförhandlarna, vilket torde vara tämligen unikt jämfört med andra fredsprocesser. Allt detta möjliggör för Colombia att kunna bli ett föregångsland i att konkretisera 1325+ samt att säkerställa kvinnors deltagande i alla delar av fredsbyggandet och därmed kunna uppnå en hållbar fred.

Dessa framsteg vad gäller kvinnor som aktörer för fred är inte något som har skett av en slump. Bakom detta ligger många år av intensivt arbete av Colombias kvinnor med stöd från Sverige och andra länder. Mycket återstår dock att göra, fortfarande är det män som syns och hörs i TV, radio och på seminarier när fredsprocessen och säkerhetsfrågor i Colombiadiskuteras.

Under mina år som biståndschef på ambassaden i Colombia har jag mött många modiga kvinnor som ofta med livet som insats arbetar med fredsbyggande på lokal nivå. En av de regioner som är hårt drabbad av den interna väpnade konflikten är Montes de Maria. När jag besökte Montes de Maria för första gången för tio år sedan var kvinnorna tysta och rädda. Nu är de starka, modiga och talförda. Många a de kvinnor i de lokala organisationer vi stödjer i Montes de Maria har varit utsatta för våld och hot och har män eller barn som dödats i konflikten. På grund av sitt arbete för kvinnors rättigheter och fred lever nu flera av dem med en ständig hotbild, har livvakt och har varit utsatta för mordförsök.

Att under dessa omständigheter våga fortsätta att arbeta för freden och kvinnors synlighet och deltagande, säger en hel del om det mod och den vilja till förändring som dessa kvinnliga ledare besitter. Det visar också tydligt på det behov som kvarstår av adekvata skyddsprogram och preventiva åtgärder för att komma till bukt med våld och hot mot kvinnliga ledare och människorättsförsvarare.

Jag får och tar möjligheten att i olika sammanhang framföra vikten av kvinnors deltagande för en hållbar fred i Colombia. Att numera ha en feministisk utrikespolitik som backar upp ger råg i ryggen och större kraft bakom orden. Kvinnors rättigheter, kvinnors representation och resurser kan jag som biståndschef synliggöra och vara med och påverka. Tydlighet, uthållighet och modigt ledarskap är viktigt i dessa frågor som fortfarande är långt ifrån medvindsfrågor inom fred och säkerhet.

Samtidigt behöver vi också på ett smart sätt arbeta mer strategiskt med att involvera män och pojkar i arbetet för jämställdhet för att få än större genomslag och hållbarhet.

Sverige en partner för fred i Colombia

Genom ett aktivt diplomatiarbete och ett utvecklingssamarbete som präglas av mod, vision och flexibilitet är Sverige en partner för fred i Colombia. Beskrivningen av detta arbete och de lärdomar som kan dras förtjänar mer utrymme, men några punkter lyfts fram redan här.

Den interna väpnade konflikten utgör det största utvecklingshindret för Colombia. Därför stödjer Sverige på olika sätt en förhandlad lösning på den interna väpnade konflikten.

I mitten av 2000-talet när krigsretoriken och kampen mot ”terrorister” var den gängse diskursen i Colombia var Sverige ett av få länder som stod stadigt och höll fast vid vår vision om att en förhandlad lösning på den interna väpnade konflikten är den enda hållbara vägen mot fred. Därmed har vi ett förtroendekapital att förvalta i Colombia.

Utöver stödet till de centrala fredsförhandlingarna och kvinnoorganisationerna har Sverige också sedan början av 2000-talet arbetat med fredsbyggande på lokal nivå där civilsamhället har kunnat delta i lokala utvecklingsprocesser.

Vi har även gett stöd till konfliktens offers rätt till sanning, gottgörelse och rättvisa. Andra kärnfrågor har varit landsbygdsutveckling och äganderätt till mark, vilka också har en direkt koppling till möjligheterna för hållbar fred i Colombia. Fredssamtalen till trots fortsätter hotbilden för många fredsaktivister och människorättsförsvarare och Sverige stöder därför också aktivt mänskliga rättigheter. Bland annat stödjer vi MR-ombudsmannaämbetet, FN:s MR-kontor och de viktiga civilsamhällsorganisationer i Colombia.

Den privata sektorns roll för fred och utveckling stärks allt mer i Colombia. Sverige har nyligen startat upp en fond där företag som med innovativa metoder bidrar till fredsskapande insatser premieras. Vi satsar också på yrkesutbildningsprogram för ungdomar som annars riskerar att rekryteras till illegala väpnade grupper.

Framtida utmaningar

En mängd utmaningar kvarstår i Colombias fredsbygge. Först och främst att ro fredssamtalen i hamn och att underteckna ett fredsavtal. De största utmaningarna kommer dock därefter:

• säkerställa att freden levererar och att säkerheten garanteras
• att människor upplever en skillnad och förbättring i sina liv
• att mänskliga rättigheter respekteras och integreras i fredsbyggandet
• att avväpning, demobilisering och återintegrering sker på ett adekvat sätt
• att konfliktens offer får upprättelse, rättvisa och gottgörelse
• att både män, kvinnor, flickor och pojkar ges möjlighet att delta i fredsbyggandet
• att de svaga lokala förvaltningarna stärks och att de borgmästare och guvernörer som väljs i oktober arbetar utifrån en fredsagenda
• att korruptionen bekämpas
• och sist men inte minst att det verkligen blir ett slut på konflikten

Inga fler offer – Colombia i fred. Otänkbart för några år sedan – nu möjligt. Freden i Colombia leds och byggs av Colombia. Vi inom det internationella samfundet kan finnas på plats och bidra med erfarenheter från andra fredsprocesser kring vad som fungerat och inte fungerat och ge politiskt och finansiellt stöd till fredsbyggandet. I alla mörkermoln som finns på konflikthimlen kan och vill Colombia vara en ljusglimt. Som biståndschef på Sveriges ambassad i Bogotá är jag stolt över vad Sverige och svenskt bistånd betytt och betyder för freden i Colombia. Inte minst inom vår paradgren: kvinnor som aktörer för fred. ”La paz con mujeres sí va” – med kvinnor blir det fred.

Emma Nilenfors

Biståndschef, Ambassaden Bogotá