Viktor Bout, en av världens mest ökända vapenhandlare, ställs den 11 oktober att inför rätta i USA för att illegalt ha sålt vapen till FARC-gerillan i Colombia. Bout delar ansvaret för att tusentals oskyldiga människor dödats och skadas i olika krig och terroristattacker runt om i världen de senaste decennierna. I globaliseringens era har internationella bovar etablerat skändliga nätverk för att mot stora vinster producera, sälja och transportera vapen, droger, människor, och förfalskade varor till skurkstater, krigsherrar, terrorister och pirater.
Dessa dödens köpmän och djävulens nätverk hotar den globala säkerheten i grunden och är idag ett av de största hoten mot hållbar ekonomisk utveckling och samhällens välbefinnande. För att bemästra dessa krafter behövs bättre koordination av säkerhets- och utvecklingsbistånd samt större samarbete mellan den statliga och privata sektorn, i Sverige och i världen.
Ryske Bout är en produkt av Sovjetunionens fall. När östimperiet imploderade lade han sig till med en flotta av dussintals skepp och flygplan, satte upp över 30 företag och skaffade sig internationella businesspartners. Han blev därmed spindeln i nätet för vår tids största svarta marknad av vapen.
Bout sålde allt från AK-47:or, granatgevär, luftvärnskanoner, stridsvagnar och helikoptrar och han transporterade dem till världens alla hörn. Det var en lukrativ marknad för nationer under vapenembargo, förbrytare mot mänskliga rättigheter och terroristorganisationer.
För att fullt förstå hur komplicerat och välorganiserat Bouts nätvärk var kan man belysa att det inte bara var internationella fredlösa som använde hans tjänster. 2004 avslöjades det att USA – ovetandes – använt Bouts nätverk av båtar och infrastruktur som en underleverantör för att transportera militärutrustning till Irak i början av den amerikanska invasionen 2003.
En Bout bakom lås och bom är en stor framgång för den globala kampen mot illegal vapenexport. Det är dock bara ett litet steg för att bekämpa den transnationella brottsligheten.
Trafficking av små och lätta vapen (SALW) är till exempel ett av det stora hoten mot ekonomisk utveckling i Afrika. En fjärdedel av den globala vapenhandeln är olaglig och SALW dödar och skadar hundratusentals människor varje år varför FN:s före detta generalsekreterare benämner dem ” the weapons of choice for the killers of our time”. Kenyas förre ambassadör till FN, Ochieng Adala, säger att SALW underblåser konflikter på den afrikanska kontinenten, dagligen hotar människors säkerhet och hälsa samt ruinerar utsikterna för ekonomisk utvecklingen. Enligt Adala är ”AK-47:or det verkliga massförstörelsevapnen i Afrika.”
Inbördeskrig och konflikter, som delvis möjliggörs av illegal vapenhandel, står för en genomsnittlig minskning av nationella BNP på runt 15 procent på kontinenten. Problemen stjäl också resurser som annars kunde investerats i viktiga sociala tjänster som folkhälsa, utbildning och ekonomisk utveckling. Idag har skurkarna överhanden eftersom utvecklingsländer och tillväxtekonomier i stort inte har kapacitet att ta upp kampen mot dessa sofistikerade grupper.
Det är av yttersta vikt att biståndsländer som Sverige tillsammans med inhemska och internationella partners stödjer stater i deras kamp; annars finns det risk att generationer av människor förloras till gränsöverskridande brottslighet och politisk extremism.
Vilken typ av kapacitetsbyggnad pratar vi om? Jo, bland annat högteknologiska uppdateringar för hamnsäkerhet, containersäkerhet, gränssäkerhet, utbildning av tull-, gränsvakter och polis, samt högteknologiska produkter för brottsbekämpning, som till exempel kommandocentraler för förbättrad kommunikationer.
Att bistånds- och mottagarländers kapacitet används är en viktig del. Men att bekämpa transnationell brottslighet kommer också att kräva nya och innovativa partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn. Faktum är att FN:s millenniemål specifikt identifierar den privata sektorn som en viktig samarbetspartner i att tillgängliggöra ny teknik till fördel för ”ett globalt partnerskap som syftar till ekonomisk utveckling”.
Högteknologiska svenska företag sitter i detta avseende på en rad avgörande produkter som kan komma väl till pass för utvecklingsländer och tillväxtekonomier i kampen mot 2000-talets stora hot. Samtidigt spenderar Sverige stora summor på global ekonomisk utveckling varje år. Här finns således möjlighet till intressanta framtida samarbetsmönster.
Att få till stånd en sådan modell skulle vara ett modernt svar på en problematik i en värld där säkerhets- och utvecklingsbegrepp alltmer kommer att falla samman och där länder gemensamt kommer att behöva möta utmaningarna.
JOHAN BERGENÄS
säkerhetspolitisk analytiker vid Stimson Center i Washington, DC, och arbetar med sambandet mellan säkerhet och utveckling samt med partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn.
Artikeln publicerades ursprungligen på SvD Brännpunkt.
Lämna ett svar