Karin Henriksson
Jorden svävar som ett skimrande blått klot i rymden. Uppskattningsvis 71 procent av ytan består av vatten, men endast 2,5 – 3 procent är sötvatten och mindre än hälften av det är lättåtkomligt. Varningarna duggar allt tätare om att vattnet inte räcker till. I en rapport från FN:s vetenskapsorgan används till och med ordet ”vattenkonkurs”. I farans riktning ligger hungersnöd och politisk oro.
Skälen bakom bristen på vatten är många och knappast överraskande. Miljöförstöring. Övergödning. Skogsskövling. Pumpning av grundvatten. Eftersatt infrastruktur. Klimatförändringarna med långvarig torka, mindre snöfall, krympande glaciärer och ökad avdunstning.
En man som bär ett ok med vattenkärl över axlarna när han går över en steril och sprucken jordskorpa pryder omslaget på rapporten från Institute for Water, Environment and Health, vid United Nations University, UNU. Titeln lyder Global Water Bankruptcy: Living Beyond Our Hydrological Means in the Post-Crisis Era.
– I den här rapporten framträder den obehagliga sanningen. Många regioner i världen lever över sina hydrologiska tillgångar och många livsviktiga vattensystem har redan gått i konkurs, sa professor Kaveh Madani, chef för UNU-INWEH, när rapporten presenterades.
Kaveh Madani kommer att bli närmare känd för en svensk publik i augusti när han ska ta emot Stockholm Water Prize, vanligen omnämnt som ”Nobelpriset i vatten”, under världsvattenveckan i augusti. Den 44-årige Madani tilldelas priset för sin ”unika kombination av banbrytande forskning i vattenhushållning genom policy, diplomati och globala kontakter, ofta dessutom med personlig risk”.
Iran har levt över sina vattentillgångar
Ett av länderna som förekommit mycket med anledning av vattenbristen är det land Madani är född i, Iran. En kort flera år gammal svart-vit video där berättarrösten talar om en vattenkris i Teheran blev en väckarklocka, sa Madani i en intervju i Washington Post.
En kris är något tillfälligt, påpekade han och fortsatte med retoriska frågan: Hur länge kan man tala om en kris när det i själva verket är ett fatalt misslyckande? Förra året förvarnade den iranske presidenten om att det kan bli aktuellt med en evakuering av staden, något som bidragit till de folkliga protesterna. Det pågående kriget lär förvärra läget ytterligare.
Listan över de ”kriser” som Kaveh Madani hellre kallar konkursliknande situationer är lång. Grundvattenuttag som gör att marknivåerna sjunker. Vattenmängder som sjunkit så lågt i dammar att det inte längre är möjligt att generera elektricitet. Uttorkade vattentäkter som gör att vattnet i ledningarna i storstäder som Mexico City och Kapstaden bara sipprar fram en del dagar. Torka som gör att skördar blir mindre och därmed leder till högre priser.
– Brist på vatten betyder brist på livsmedel. Det betyder hungersnöd, arbetslöshet, kaos, revolution, varnade Kaveh Madani.
Föråldrad vattenlagstiftning och lobbyism bromsar åtgärder
Problemen försvåras av att lagar och avtal som reglerar vattenflödena i delar av världen, inte minst i USA, skrevs för flera årtionden sedan när förhållandena var helt annorlunda. Jordbruket svarar för upp till 70 procent av vattenförbrukningen men bönder är en stark grupp som inte alltid vill ge upp sina privilegier eller byta till mindre törstiga grödor.
Techbolagens kylbehov drar mängder av el och vatten
Det är mycket tal om att AI-boomen slukar mycket energi. Mindre omtalat är att techbolagens datacenter också använder stora mängder vatten för att kyla ner servrarna. Ett par av de stora it-jättarna har tvingats att slopa planer på nya datacenter i torra regioner. Fastän de bedyrar att de försöka hålla nere konsumtionen bidrar de till en större efterfrågan på el och vatten med stegrade priser för andra konsumenter.
Världsbanken lyfter fram lösningar
I en annan färsk rapport tittar man på möjligheterna att lindra vattenbristen, Nourish and Flourish: Water Solutions to Feed 10 Billion People on a Livable Planet. Utgångspunkten för studien från Världsbanken är att 10 miljarder munnar måste mättas år 2050. Men det bör gå med en effektivare styrning av vattenkonsumtionen mellan regioner med rikliga tillgångar på vatten och regioner där uttaget är för stort.
– Hur vi utnyttjar vatten för matproduktion har stor betydelse för jobb, livsmedelsförsörjning och ekonomisk tillväxt. Genom smartare val av var grödor ska växa, hur vatten fördelas och hur handel bidrar till en tryggare försörjning kan vi stärka motståndskraften, sa Paschal Donohue i Världsbanken.
Det krävs samarbete mellan privata och offentliga krafter. Och att det då blir möjligt, menar man i rapporten, att nå resultat är redan känt i jordbruket där bönder är villiga att investera om de kan få tillgång till kapital och nya marknader.
Beloppen det handlar om 24 – 70 miljarder dollar per år, som det skulle kosta att fullfölja sådana planer kan jämföras med de runt 490 miljarder dollar som går till jordbruket i form av subventioner och bidrag. Det borde gå att omfördela dessa medel, framhåller rapportförfattarna.
Karin Henriksson är journalist och författare, baserad i Washington DC. Återkommande skribent i Mänsklig Säkerhet.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
