Gerd Johnsson-Latham
I tider av konflikter, krig och många vettlösa ledare behövs både godhetsknarkande och medmänsklighet. På kort tid har aggressiv avhumanisering och maktutövning tilltagit världen över och präglat både politiska ledare och opinioner. Detta avspeglas dessvärre också i vårt eget land – som nu knappt går att känna igen. Men vi kan och behöver mobilisera ett starkt stöd för humanism, rättssäkerhet och människovärde.
Sapiens – den visa människan – en fas vi passerat?
Sällan har väl tillvaron känts så dyster som våren 2026.
Våld och rofferi präglar förhållningssätt till naturen – och klimathoten negligeras. Samtidigt befinner sig stora delar av världen i ett tillstånd av konstant militarisering, där krig och våld ersätter dialog, samverkan och förtroendeskapande åtgärder.
Men det behöver inte vara så.
Medmänsklighet stärks om vi skärskådar motståndet
De senaste åren har Sverige översvämmats av framstressade, inhumana politiska förslag och åtgärder, med skarpt fokus på invandrare. Förslagen drivs på av främlingsfientliga politiker under förevändningen att gängbrottsligheten ska bekämpas liksom gängledares och allt yngre förövares likgiltighet för liv och lidande. Men storsläggan riktas mot alla invandrare. Främst utomeuropeiska. Helt i linje med de politiska program som växt sig starkare och konsekvent drivits i decennier av krafter med rötter i 30-talets Tyskland.
Inget pris tycks vara för högt för utrensningarna. Inte ens protester från näringsliv, kommuner och regioner som invänder mot höjda lönetak som gör det svårt att behålla och rekrytera utländsk arbetskraft. Trots att den arbetskraften bidrar till att stärka svensk ekonomi och välfärd. Utrensningarna gör också att äldre och sjuka i landet tvingas befara ännu sämre bemanning i vård och omsorg framöver. Politiken innebär att vi som gamla får ligga och vänta med våta blöjor och förgäves försöka kalla på personal för att några bestämt att invandrare ska lämna landet.
En accelererande ”reformtakt” har aviserats före valet i september. Vi har våren 2026 sett främlingsfientliga förslag som syftar till att mycket selektivt misstänkliggöra just invandrares ”vandel”. Utifrån vallöften om att minska invandringen pågår ett fokuserat arbete på att utvisa så många mörkhyade som möjligt från landets yta. Utöver hot om att retroaktivt dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd och förändra kriterierna för pågående ansökningar om medborgarskap ska nu invandrares ”vandel” ifrågasättas. Kriterierna är extremt luddiga och därmed rättsosäkra, vilket remissinstanser påpekat. Men expertisens yttranden har avfärdats som politiskt färgade.
Bland kriterierna för bristfällig vandel finns t ex fortkörning, som om det upprepas kan föranleda utvisning. ”Stöd” till terrororganisation kan också bli anledning till utvisning. Hur ska ”stöd” definieras – i ett land med åsikts- och yttrandefrihet? Ska deltagande i en demonstration till stöd för Palestina ligga till grund för utvisning? Medan jag som medborgare kan demonstrera.
”Reformarbetet” har redan tidigare bl a präglats av angiverilagar av en typ vi trodde bara förekom i nazistiska och stalinistiska övervaknings- och förtryckarsamhällen. Och myndigheterna använder samma övervakningssystem – antidemokraten och techmiljardären Peter Thiels ”Palantir” – som ICE utnyttjar i jakten på papperslösa.
Sammantaget har vi fått ett Sverige byggt på värderingar, åtgärder och lagar som känns igen hos extremt patriarkala och våldsbejakande ledare som Trump, Putin och Orban.
Men är det inte just den typen av förtryck som det svenska försvaret är till för att skydda oss mot?
Vem har rätten att bevilja andra människovärde?
Vi i Sverige har, trots dagens moraliska kollapser, haft en lång tradition av att bygga ett samhälle där människovärde – och rättigheter – gäller alla, inte selektivt, inte bara några som politiker anses vara utvalda och förtjänta av rättigheter.
Förr begränsades människovärde i praktiken till de som fötts rika, som i gamla tiders feodalsamhällen. Eller till män. Människovärde och tillhörighet definierades i nazismens Tyskland utifrån ”Blut und Boden”, dvs ett konstruerat blodsband till jorden som nu åter dykt upp i den svenska debatten. Nazismens värld delades upp i över- och undermänniskor. De med funktionshinder av olika slag avrättades systematiskt.
För samer gäller inte ”blut und boden.” Synen på människovärde rör som bekant mer ras än blodsband till jorden. Samer har haft längre historiska rötter i Sverige än medeltidens tyska och danska invandrare. Trots det har de förnekats rätt till marken de bott på i århundraden. Enligt Blut und Boden-teorin skulle samer ha större rätt till svenskhet än människor med rötter till de danskar som en gång slogs för att krossa kungariket Sverige.
Är det här Sverige?
Svenska Institutet som arbetar med Sverigeinformation gav 2014 ut en broschyr kallad ”This is Sweden”. Där framhålls redan i förordet att Sverige står i frontlinjen för arbete med hållbarhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Nu, bara drygt 10 år senare kan man knappt känna igen Sverige på den beskrivningen.
Hur kunde förändringarna gå så snabbt? Och vad låg bakom dem och den nya människosyn som brett ut sig?
Det var tydligen inte Andreas Cervenkas avslöjanden i böcker om Girig-Sverige som visade hur några hundratal miljardärer berikat sig på ibland tvivelaktiga metoder och föga samhällsnyttig verksamhet.
Och det var inte alla rapporter om klimat- och miljökriser som ledde den politiska omsvängningen. Och inte insikten om hur vårt levnadssätt och vår konsumtion gröper ur resurserna vi lämnar över till barn och barnbarn.
Nej, några med en gammal och tydlig agenda utnyttjade rädslan för gängen och deras brutala våldshandlingar så att människor började se invandrare överlag som hotfulla.
Nu tycks ändå motståndet vakna till liv
Tack ock lov hörs nu alltmer protester bland svenska väljare mot vad som händer. En vändning tycks vara på gång.
Våra livsval kan bli en tydlig signal om att vi bryr oss och att vi vill hedra de gamla principerna om anständighet, oegennytta och t o m barmhärtighet.
Det vi gör kan bli ett kraftfullt tecken på att vi inte vill vara delaktiga i en värld baserad på egoism där var och en bara tänker på sig själv.
Hundratusentals människor engagerade sig under slutet av 1800-talet och arbetade tillsammans för demokrati, frihet och ekonomisk rättvisa.
Vi kan inspireras av dem i vår tid när mycket tycks gå fel.
Vi kan gå från att vara en tyst – och i grunden juste – majoritet till att synas, höras och kämpa för liv och människovärde.
När ledarna sviker är det vanliga människor som måste markera att människovärdet gäller alla.
Alla stora berättelser och sagor som mänskligheten utvecklat under årtusenden har gått ut på att ingjuta mod i människor som känt sig små och svaga i förhållande till all slags mörkerkrafter.
Vänlighet och oegennytta kan ge oss hopp och mening. Och insikt om att tillit, medkänsla och solidaritet gör oss tryggare. Liksom vanlig anständighet och beredskap att dela med oss av det vi kan – tid och pengar – så vi kan stärka det som människor alltid eftersträvat: frihet, jämlikhet och syskonskap.
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör för nätmagasinet www.manskligsakerhet.se
Redaktör: Johan Schaar, medlem i nätmagasinets redaktion
Några lästips:
FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, Regeringskansliet 2006
“Mänsklighetens vägval”, Forskningsprogram 2021-2026, Institutet för framtidsstudier
”Fascismens metoder: att skilja ”dem” från ”oss””, Jason Stanley
”Den vita stormen: Rasismens historia och USA:s fall” Martin Gelin
”Ojämlikhetens anatomi” av Per Molander
