I Guds namn

Civilisationshotande krig förs i dag i Guds namn. En aktör är den totalitära islamiska republiken Iran, en annan USA, där apokalyptiska föreställningar om tusenårsriket driver på. I Israel hävdar Västbankens aggressiva bosättare gudomlig rätt till marken och Putin legitimerar sin imperialism med att åberopa ett ”heligt uppdrag att ena allt som är Ryssland”, där Ukraina påstås ingå. Dessa aktörer må kriga men förenas också i gudstolkningar som betonar kvinnors underordning.

Gerd Johnsson-Latham.

Västvärlden präglas inte längre av 1900-talets demokratiska debatter om fördelning av resurser och inflytande. Det politiska samtalet, som erkände olika synsätt och konflikter, har ersatts av en tro att marknaden ska driva utvecklingen framåt. Krafter till vänster, inklusive socialdemokrater och många liberaler, förefaller ha förlorat sin vilja att förändra och utmana privilegier och orättvisor. Både inom och utanför Sverige.

Marknad och teknokrati har öppnat för nya aktörer

I den teknokratiska värld som växt fram genom marknadskrafternas genomslag har andra röster fått utrymme. Det gäller både inom religion och etniskt baserad nationalism.

Den europeiska upplysningstidens tankar om Guds och religioners död var troligen en bidragande faktor till att idéer om samhället kom att kanaliserades genom politiska partier. Där stod striderna ofta mellan de som ville försvara sina ekonomiska och sociala privilegier och de som ville få sin beskärda del av kakan. Partierna växte i en mylla av folkrörelser, där människor kanske mer än någonsin tidigare i historien gick samman för att hävda sina intressen för att slippa svält och umbäranden och få inflytande i samhället.

1900-talet – de demokratiska politiska partiernas framväxt och död? 

Men i slutet av 1900-talet tycks luften ha gått ur rättvisekraven, i en värld atomiserad av marknadskrafternas dominans över både ekonomi och politiska visioner.

Vid den tiden etablerade sig mullorna i Iran som kom att skapa en benhård teokrati som med våld krossat all opposition. Samtidigt växte en allt mer aggressiv etno-nationalism fram i Östeuropa och började även synas i Väst.

Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria, har våren 2026 publicerat boken ”Makten och det Heliga”. En huvudtes är hur dagens dominerande religionsuttolkare fått och utnyttjat det utrymme som skapats av att politiken med dess torra teknokratiska språk tappat förmågan att engagera människor på djupet.

Halldoft pekar på hur människor, trots ”rationella” förklaringar om religioners död, inte kunnat släppa hoppet om att det finns större krafter som ger oss mening och tillhörighet på ett metafysiskt sätt.

De politiker som förstått att utnyttja detta tycks nu vara etnonationalister.

Halldorf lyfter fram den brittiske historikern Arnold Toynbee som hävdat att ”nationalismen är den mest utbredda religionen i väst”.

Goebbels förstod att utnyttja religiös dramaturgi

Redan den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels insåg vikten att använda den religiösa dramaturgin och konstaterade att ”när Fuhrern talar är det som en religiös gudstjänst”.

Kopplingen mellan politik och religion framhålls också av historikern Timothy Garton Ash som konstaterarat att utan den polskfödd påven Johannes Paulus hade knappast motståndsrörelsen Solidaritet samlat så starkt stöd och blivit en kraft och murbräcka som bidrog till att pö om pö bryta sönder Sovjetunionen och dess lydstater.

Halldorf konstaterar på flera ställen i sin bok att religionen når djupa lager i människor och fungerar ”som raketbränsle” för att nå hjärtan och känslor hos  väljare och sympatisörer. Men de som utnyttjar detta är inte 1900-talets befrielseteologer och inte heller människor som kräver klimatåtgärder för att rädda skapelsen utan nationalkonservativa krafter.

Nationalister har kapat rätten att tolka religioner

Idag präglas både de stora civilisationshotande krigen och angreppen mot mänskliga rättigheter och mångfald av populistiska nationalister som använder religion i exkluderande syfte. Halldoft ger en rad exempel på hur det är de som kopplar samman religion och nation och tycks nå människors djupaste känslor och tankar.

Helt uppenbart – vilket Halldorf inte berör – är det primärt är män som lockas av religion och etnonationalism, särskilt unga män i TiKTok-generationen.

Förr var religion en kraft för demokrati och mångfald

Halldorf hänvisar i sin bok till de väckelserörelser i Sverige som vid förra sekelskiftet drev på för demokratins genombrott. På liknande sätt drevs Martin Luther King och hans många anhängare av sin gudstro som stärkte den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Halldorf påpekar hur det i dagens Sverige är SD som iklär sig rollen som företrädare för den kristna tron som de – och KD – använder för att framställa bilden av ett ”kristet” land och en västlig civilisation i konflikt med ett förment fientligt islam.

Dessa frågor framhålls också i Simon Sorgenfreis nya bok ”Öppna era hjärtan”. Författaren klargör att de värderingar som påstås vara svenska eller kristna varken är unika eller exklusiva för just Sverige eller kristendomen.

SD drivs mer av islamhat än av kristen kärlek

Sverigedemokraterna drivs uppenbarligen mer av hat mot islam och muslimer än av kristen gudstro. Och partiet präglas knappast av kristna dygder som ödmjukhet, tolerans och tålamod. Istället i minns vi chefsideologen Mattias Karlssons ord om att ”segra eller dö”. Ett yttrande helt i linje med den amerikanske krigsministern Pete Hegseths uttalande om att ”soldater som ger sitt liv för nationen ska få evigt liv”; en grundsyn som gör att SD lierar sig med den våldsamma extremhögern i Israel i kampen mot den gemensamma fienden islam.

Halldorf för också fram siffror som visar hur SD:s väljare är de som minst av alla går till kristna kyrkor – medan aktiva kristna i landet är de som tar mest avstånd från SD:s etnonationalism och istället betonar solidaritet, rättvisa och ett generöst utvecklingsbistånd.

Vi ska inte glömma att SD:s centrala politiska mål är att skapa ett homogent samhälle – vilket i praktiken innebär ett auktoritärt samhälle där mångfald, yttrande- och tankefrihet aktivt begränsas. Vi ser redan nu hur SD och regeringsalliansen med stor kraft angripit folkrörelser och civilsamhälle i namn av att utrota ”sosseriet”. 

Inte bara islam utan också fackföreningar och feminism står i skottgluggen för SD i deras kamp för en ren svensk ”nation” som ska undanröja motsättningar mellan grupper och individer. En sådan enhet kan bara uppstå genom att all opposition tystas. Som i Orbans Ungern, Putins Ryssland och mullornas Iran.

Frågor som borde uppmärksammas mer i analyser av makt och religion är synen på kvinnors underordning som ett bärande element. Det finns många intressanta böcker om detta, bl a ”Hatar Gud kvinnor” av Ophelia Benson och Jeremy Stangroom.

Det är lätt att tänka tanken att religioner tillskapats av män för att legitimera mäns överordning på alla nivåer; i familj lika väl som i samhällen. Och att många religiösa traditioner präglats av föreställningar om att det är män som exklusivt ska ha rollerna som uttolkare av religiösa texter.

Det viktiga bör vara att komma bort från exkluderande och våldsbejakande religionstolkningar och återta rätten att tolka religiösa skrifter för att  driva frågor om rättvisa, solidaritet och klimathänsyn på basis av en lång tradition av inkluderande och tolerant religiositet.

Gerd Johnsson-Latham är chefredaktör för nätmagasinet Mänsklig säkerhet

Redaktör: Johan Schaar