ANALYS: 2024 har världen över varit ett mörkt år för de organisationer och rörelser som arbetar för mänsklig säkerhet. Civilsamhället måste kämpa vidare men även tänka om för att hejda de krafter som försämrat demokratiska rättigheter, förvärrat klimatkrisen, ökat de ekonomiska klyftorna mellan och inom länder och dessutom minskat förutsättningarna för fredlig konflikthantering.
Civicus är ett internationellt nätverk för organisationer, nätverk och sammanslutningar som arbetar för mänsklig säkerhet. Många av organisationerna är beroende av internationella biståndsmedel. När nu stora nedskärningarna av biståndet aviseras från stora biståndsgivare undermineras de ekonomiska förutsättningarna för många föreningars arbete samtidigt som populistiska och auktoritära regimer, miljardärer och partier kraftsamlar för att ytterligare försvaga arbetet för demokrati, jämlikhet och klimaträttvisa.
Tema för Civicius årsrapport 2025 är att det nu är nödvändigt för civilsamhällets organisationer att tänka om när det gäller finansieringen av verksamheten. Särskilt gäller detta om denna till stor del är finansierad av större västländers biståndsanslag.
Nytänkande om finansieringen
Årsrapportens författarteam Inés M Pousadela och Andrew Firm skriver att dagens beroende av organisationsstöd från givarländer kräver förändring. Detta påskyndas inte minst av att statliga biståndsorgan i länder som USA, Frankrike, Tyskland, Belgien och Storbritannien i år skär ned respektive lands biståndsbudget. Nedskärningarna har redan medfört stora konsekvenser för civilsamhällets organisationer i flera världsdelar.
Pousadela och Firm lämnar inget detaljerat förslag till hur kvinnoorganisationer, förkämpar för demokrati och miljöskydd ska ersätta bidragen från utlandet. Men de skriver att civilsamhället omgående måste skaffa sig ”mer mångsidiga och hållbara resursmodeller”. Dessa kan baseras på olika intäkter från lokalsamhället men även från etiskt företagande, heter det i Civicus årsrapport.
Nytänkande om organiseringen
I årsrapporten skriver Civicus att även om det är hårda tider och ibland krisläge kan civilsamhällets aktörer anta utmaningen och pröva nya arbetsformer. Hittills har många organisationer varit ”strukturerade för att passa finansiärernas krav”. Civicus ser många nya förebildliga exempel:
”De senaste årens mest framgångsrika åtgärder inom civilsamhället har baserats på decentraliserat ledarskap och ett snabbare beslutsfattande” heter det i årsrapporten som nämner flera klimataktivisters nätverk och feministiska grupper som förebilder.
Nedskärningar även i Sverige
Sveriges minskande anslag för statligt bistånd till enskilda organisationer har kritiserats hårt av de drabbade organisationerna. Ett exempel är Forum Civ (tidigare Forum Syd) som representerar ett stort antal svenska medlemsorganisationer och även har region- och landskontor med personal i Colombia, Kenya, Liberia och Litauen. I ett uttalande om regeringens förändrade biståndspolitik säger organisationen:
”Civilsamhället är öppet för förbättringar, vi vill att biståndet är effektivt och gör skillnad för de mest utsatta, men den pågående processen ger just nu motsatt effekt. Konsekvenserna får bäras av tiotusentals utsatta kvinnor, urfolk och arbetare som nu får stå ensamma. Den förändring som nu sker riskerar att tysta viktiga röster för demokrati och mänskliga rättigheter. Och hotar särskilt de mindre organisationernas överlevnad.”
Protester i Storbritannien: spara på fossila subventioner i stället för på biståndet
I Storbritannien har den nya Labour-regeringens beslut att skära ned biståndet lett till omfattande protester, inte minst bland enskilda biståndsorganisationer. Dessa har betecknat åtgärden som “skamlig”, “kortsiktig” och ett “hårt slag med katastrofala följder”. Flera miljöorganisationer har påpekat att dagsläget tvärtom ökar behovet av internationella finansiella insatser.
Tom Mitchell, verkställande direktör för det London-baserade International Institute for Environment and Development (IIED), säger till brittiska ”Climate Home News” att regeringen Starmer borde överväga att minska subventionerna för skadliga fossila bränslen i stället ”.
Enligt Climate Home News hotar regeringens åtgärd Storbritanniens förmåga att leverera den ökade klimatfinansiering som utlovades till fattiga länder vid förra årets klimatförhandlingar (COP29).
Plogar ska inte smidas till svärd
Den brittiska regeringen motiverar en del av nedskärningarna i utvecklingssamarbetet med att resurserna i stället behövs för landets försvar. Men i stället för att smida ”plogar till svärd” kan ökade försvarsanslag innefatta ökade klimatåtgärder. Ett förslag i den riktningen har framförts av Brasiliens chefsförhandlare Ana Toni. I ett uttalande inför årets klimattoppmöte i Brasilien (Cop 30) säger Toni att stater inte ska välja mellan försvar och klimat. Hon öppnar i stället för möjligheten att ökande klimatinsatser blir en del av en ökad försvarsbudget. ”Men det är förstås beslut som måste tas av varje enskilt land”, säger hon i en intervju med brittiska Guardian.
Ana Toni framhåller att klimatfrågan är en del av samhället arbete för att trygga människors säkerhet och minska risken för nya väpnade konflikter:
”Klimatförändringar kan förstärka ojämlikhet och fattigdom, och vi vet att konsekvenserna av ojämlikhet och fattigdom kan leda till framtida krig”.
Framgångsrika aktioner i flera länder
Vetenskapliga rapporter har gång på gång påpekat att det internationella samhällets åtgärder på klimatområdet går för långsamt. Civicus årsrapport pekar dock på ett antal framsteg som nåtts genom att olika organisationer och nätverk satt press på tröga eller direkt ovilliga regeringar och myndigheter. Här är några exempel:
Schweiz: ”KlimaSeniorinnen Schweiz” vann i domstol mot regeringen när man hävdade att medborgarnas rättigheter till familjeliv och privatliv blivit kränkt av att regeringen inte gör tillräckligt för att skära ner landets utsläpp av växthusgaser.
Italien: I april vann civilsamhället i rätten när man i ett fall som rörde lokala föroreningar av vatten orsakade av hasselnötsodlingar.
Belgien: Nätverket ClientEarth har vidtagit juridiska åtgärder mot en stor ny plastfabrik i Antwerpen. Aktionen är ett samarbete mellan 15 organisationer som vill stoppa kemikaliejätten Ineos byggplaner, vilket redan lett till att företaget ändrat en del av sina planer.
Sydkorea: I augusti 2024 beslutade författningsdomstolen att ändra lagstiftningen sedan miljörörelser påpekat att bristen på tydliga mål för landets utsläppsminskningar kränker ungas konstitutionella rättigheter.
Indien: I april slog högsta domstolen fast att ”människor har en grundläggande rättighet att undgå de skadliga effekterna av klimatförändringarna”.
Ecuador: I juli i fjol erkändes i domstol legala rättigheter för floden Machángara, baserat på det att landets konstitution erkänner att även naturområden har rättigheter. Domstolen beordrade myndigheterna att vidta åtgärder för att komma till rätta med utsläpp och nedsmutsning föroreningar.
Kongo: I oktober kunde klimataktivister medverka till att en auktionering av olje- och gaslicenser stoppades i landet.
Storbritannien och Norge: en framgångsrik kampanj från miljöorganisationer har medfört att kulturinstitutioner i Storbritannien inte längre låter sig sponsras av Norges statsägda oljeföretag Equinor.
Civilsamhällets aktörer visar sitt värde
Ovanstående visar några framgångsrika exempel, men merparten av civilsamhällets demokratiska och progressiva aktörer kämpar i stark motvind. Ändå ger Civicus lovord till de som kämpar vidare:
”Det civila samhället fortsätter att visa sitt värde. I konfliktområden gör gräsrotsgrupper humanitära insatser och dokumenterar samtidigt kränkningar av mänskliga rättigheter. Man vidtar rättsliga åtgärder och samarbetar med globala institutioner för att försöka stoppa slakten i krigsområden, stoppa vapenleveranser till aktörer som brutit mot mänskliga rättigheter och arbetar för att hålla förövarna till svars.” Och, sägs det i årsrapporten, trots många motgångar kan man konstatera att det civila samhället i flera länder ”framgångsrikt mobiliserats för att förhindra bakslag för demokratin, säkerställa rättvisa val och (man) fortsätter att utmana auktoritära maktutövare.”
Avslutningsvis skriver Civicus: ”budskapet är glasklart: civilsamhället är en viktig källa till motstånd, motståndskraft och hopp. Utan det skulle många fler människor leva mycket sämre liv.”
./,
Fotnot: Årets Civicus-rapport bygger på över 300 intervjuer och 80 tidigare publicerade artiklar om civilsamhällets arbete i mer än 120 länder.
Jöran Hök är medlem av redaktionen för Mänsklig Säkerhet.’
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar