ANALYS: Regeringen har genom de olika förslagen i Tidö-avtalet avvikit från FN:s barnkonvention och suddat ut gränserna mellan vuxnas och barns ansvar för en brottslig handling. Straff ska i tilltagande grad utmätas enligt samma skala oavsett om ett barn eller en vuxen begått brottet. Tidö-samarbetet avviker också från Europaråds-samarbetet som förordar en riktning mot en mindre repressiv gemensam europeisk kriminalpolitisk grundsyn.
Barnkonventionen
I Tidösamarbetet görs barnen lika ansvariga för brottsliga handlingar som vuxna oavsett deras beroendeställning till vuxna som kan ha hotat, lurat eller lockat dem till den brottsliga handlingen. Att avskaffa den så kallade ”ungdomsrabatten” innebär också att man avskaffar möjligheten till vuxenskärpning. När ett brott begås av en vuxen anses det inte längre vara en försvårande omständighet och genom denna sänkning har vuxna i praktiken fått en vuxenrabatt.
Barn och unga är inte färdigutvecklade när det gäller att förstå och hantera känslomässiga konflikter. Hjärnan är fullt utvecklad först vid 25 års ålder med en vuxen persons förmåga till planering, organisering, impulskontroll och beslutsfattande. Det är först då barn och unga har en hjärnkapacitet med utvecklad kognitiv förmåga som kan hantera starka känslor, reflektera, lösa problem och konflikter. Ungdomar är mer känsliga för grupptryck och är psykologiskt mer sårbara än vuxna.
Erfarenhet av isolering kan ha betydligt mer långvariga effekter på ungas psykiska hälsa. Ungdomsåren är en kritisk period för utvecklingen av självbild och identitet, och erfarenheter i fängelse påverkar hur unga ser på sig själva och sin plats i samhället. Det kan leda till en negativ självbild, en känsla av utanförskap och stärka utvecklingen av en kriminell identitet.
Sist men inte minst pekar forskningen inte på att en sänkt straffmyndighetsålder skulle leda till minskad kriminalitet. Erfarenheterna är snarare det motsatta.
Barnens juridiska rättigheter
Barnens juridiska rättigheter regleras i Barnkonventionen, som antogs av FN:s generalförsamling 1989 och ratificerades av Sverige 1990. Den inkorporerades i sin helhet som lag i Sverige år 2020 och har samma status som annan lagstiftning. Brott mot Barnkonventionen leder inte till några sanktioner. FN:s kommitté för barnens rättigheter i Genève övervakar hur konventionsstaterna efterlever Barnkonventionen. De kritiserar och ger rekommendationer om förbättringar. Barn är man upp till man är 18 år enligt Barnkonventionen.
Tidöavtalet gör skillnad på barn och barn
Hur barn behandlas och får sina rättigheter tillgodosedda beror på var barnet bor, var barnet och dess föräldrar är födda och utifrån vilken grund barnets vistas i Sverige. Tidöavtalet i sin helhet kan leda till att ett barn med ett visst ursprung eller som bor i vissa delar av landet stigmatiseras. Enligt Rädda Barnen finns en ökad öppen rasism och diskriminering av vissa grupper, som barn vittnat om. Tidöavtalet innebär att man bryter mot rätten till social trygghet genom förslag att villkora barnbidrag och stöd till mat och boende. Alla barn har en ovillkorlig rätt till utbildning oberoende av juridisk status. Förslaget om anmälningsplikt hade lett till att en del barn inte hade vågat gå till skolan om det finns risk att bli angiven av lärare eller rektor.
Enligt FN:s barnrättskommitté ska det i praktiken vara vattentäta skott mellan utbildningsinstitutioner och migrationsmyndigheter. Elevers uppgifter ska inte lämnas ut. Migrationsbeslut ska inte verkställas på eller nära skolområden. Anmälningsplikt inom skolan kan inte införas utan brott mot Barnkonventionen
Flera förslag i Tidöavtalet riskerar att kränka barns rättigheter. De motiveras med att det skulle minska gängkriminaliteten. Förslagen gäller bl.a. att Inskränka rätten till integritet, privatliv och rörelsefrihet, sätta barn i fängelse, Isolera och häkta barn lång tid och utdela straff utan syfte att främja barns återanpassning till samhället Det gäller också att införa tvångsmedel och visitationszoner utan brottsmisstanke och införa sänkt straffbarhetsålder.
Rädda Barnen befarar att Tidöavtalet riskerar leda till än mer godtyckliga inskränkningar i barn och ungas liv. Förslagen i Tidöavtalet utgår inte från forskning och erfarenhet och det saknas evidens för att förslagen skulle kunna minska gängbrottsligheten. Alla barnrättsorganisationer i Sverige ger samma bild av Tidöavtalets påverkan på barnens rättigheter.
Det allvarligaste problemet i Tidöavtalet utifrån ett barnrättsperspektiv är utredningen som regeringen tillsatt för att se över möjligheterna att sänka straffbarhetsåldern från dagens 15 år till 14 år, vilket avviker från övriga nordiska länders åldersgräns. FN:s Barnrättskommittén är mycket tydlig med att straffbarhetsåldern måste utgå från barnet utveckling och inte bör vara för låg. 14–15 år är den absolut lägsta. Man betonar också att ett land under inga omständigheter får sänka den straffbarhetsålder de redan har.
FN:s Barnrättskommitté har framfört kritiken mot regeringens politik till socialministern vid en redovisning i Genève 2023.
Europarådet: Sverige i färdriktning mot Ryssland som ny like-minded
Ett sätt att spegla Tidöavtalets förskjutning görs enklast med en jämförelse med andra europeiska länders s.k. fångtal (antal frihetsberövade per 100 000 invånare). Det svenska fångtalet har sin utgångspunkt i 65 (2020) frihetsberövade per 100 000 innevånare. Med fler fängelseplatser leder det till 260 per 100 000 år 2033 utifrån Kriminalvårdens beräkningar. Sverige kommer således att ta steget från en skandinavisk nivå (Finland 50, Danmark 71, Norge 59) för att slå följe med länder som Ryska Federationen (358), Georgien (263) och Turkiet (357). Det kan då noteras att flertalet länder med höga fångtal sedan 1990-talet gått i motsatt riktning och genomfört reformer för att reducera fängelsebeläggningen.
En europeisk kriminalpolitisk grundsyn – Europarådssamarbetet
Inom ramen för Europarådssamarbetet har sedan starten 1949 en gemensam europeisk kriminalpolitisk grundsyn kommit att växa fram. Med Europakonventionen som bas och med arbetet inom Europarådets parlamentariska församlings (PACE) och Europarådets anti-tortyrkommitté (CPT) har utvecklingen formats. Utifrån resolutioner i PACE beträffande kriminalvårdssystem och fängelseförhållanden – här i urval och sammanfattning – kan en europeisk kriminalpolitisk grundsyn beskrivas beträffande användningen av fängelsestraff och straffens primära syften:
- Överfulla fängelser är ett återkommande problem i unionen som ska motarbetas
- En ökning av fängelsekapaciteten är inte den enda lösningen på problemet med överbeläggning
- Det finns inget samband mellan stränga påföljder och minskad brottslighet.
- Frihetsberövande före rättegång bör tillämpas endast som en sista utväg
- Fängsligt förvar, inklusive frihetsberövande före rättegång, bör användas endast i rättsligt motiverade fall, och alternativ till fängelsestraff – såsom husarrest eller andra åtgärder – bör vara att föredra när det gäller fångar som inte utgör ett allvarligt hot mot samhället
- Medlemsstaterna uppmuntras att införa åtgärder för anpassning av straff, i synnerhet för de kortaste straffen, bland annat frigång, samhällstjänst samt ökad användning av husarrest och elektronisk fotboja
- PACE fördömer den politik för externalisering av fängelser till annat land som tillämpas av vissa medlemsstater, eftersom den utgör ytterligare en bestraffning som påverkar fångarnas familjer
- PACE anser att en reparativ syn på de straffrättsliga systemen automatiskt leder till större respekt för den enskildes mänskliga värdighet, eftersom syftet är att skydda samhället och rehabilitera personen
- Medlemsstaterna uppmuntras att prioritera politik och lagstiftning som fokuserar på reparativ och medlingsbaserad rättvisa med hjälp av sociala, ekonomiska och kulturella verktyg snarare än rent bestraffande åtgärder
Sverige går nu emot Europarådets riktlinjer
2016 genomförde CPT ett s.k. High Level Talks med företrädare för den svenska regeringen (S). En fråga som särskilt var i fokus vid mötet avsåg Sveriges underlåtelse att följa CPT:s rekommendationer beträffande användningen och omfattningen av restriktioner för häktade.
Tidöavtalet tillmötesgår på inget sätt CPT:s rekommendationer utan bidrar snarast till att fördjupa problematiken.
Tidöavtalets kriminalpolitiska profil utgör i sin helhet en avvikelse från den grundsyn som resolutionssammanställningen från PACE hävdar.
I takt med en eftersläpande utbyggnad av den svenska fängelsekapaciteten har Sverige skapat ett markant överbeläggningsproblem. Beläggningsnivåer omkring 120 procent är legio (augusti 2024) – det kan då konstateras att en korrigering av platskapaciteten på fängelserna skett genom dubbelbeläggning av vissa celler räknas som tillgängliga platser. Dubbelbeläggningens minskar självfallet möjligheter till arbete, studier och programverksamhet.
Tidöavtalets tveklösa tro på förlängda strafftider med en generell tillämpning ligger klart på kollisionskurs med Europarådets resolutioner på detta område.
Tidöavtalets propåer om externalisering av svenska fängelser till andra länder utgör ett uppenbart brott mot PACE:s deklarerade linje.
En manifesterad motvilja gentemot införande av alternativa påföljder och alternativ till häktning utgör en obstruktion gentemot PACE:s linje.
Europarådets svenska delegation står numera under ordförandeskap av riksdagsledamoten för Sverigedemokraterna Markus Wiechel. Det blir uppenbarligen Wiechels uppgift att leda introduktionen av den svenska omorienteringen av det svenska straffsystemet på internationellt plan.
Birgitta Göransson, fil.dr.h.c., f.d. kriminalvårdsdirektör och regionchef region Väst
Henrik Tham, professor em. Kriminologiska instit. Stockholms universitet
Pelle Granström, Svensk medlem av Europarådets Anti-tortyrkommitté 2015-2022, f.d. anstaltschef
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör för nätmagasinet Mänsklig säkerhet
Lämna ett svar