God Jul och Gott Nytt År

God Jul och Gott Nytt År tillönskas alla skribenter och läsare av nätmagasinet Mänsklig Säkerhet.

Vi i redaktionen tackar för uppmärksamheten under 2024 och ser fram emot 2025 med fortsatt utgivning i de breda frågor som rör mänsklig säkerhet i omvärlden och vårt eget land.

Nu tar vi ledigt över helgerna och återkommer tisdagen den 14 januari. Som vanligt avslutar vi året med boktips från redaktionen.

Anders Mellbourns tips

När nyheten plötsligt kom på eftermiddagen 3 december att presidenten i Sydkorea utlyst undantagstillstånd och militären höll på att ta kontrollen över parlamentet, drabbades jag av en alldeles särskild känsla av vanmakt och förtvivlan. Jag hade just läst färdigt romanen ”Levande och döda” av årets Nobelpristagare Han Kang och boken hade inte släppt sitt grepp om mig. Det är på det mest lågmälda och poetiska språk en fruktansvärd läsning om de döda och lemlästade efter militärmassakern i Gwangju 1980, förra gången det var undantagstillstånd i Sydkorea. Skulle det här verkligen kunna hända igen?

Nej, det kunde det inte. Efter två timmar hade parlamentsledamöterna tagit sig in i parlamentet och enhälligt förklarat presidentens handlande olagligt. Människor hade samlats på gatorna i massiva stöddemonstrationer för demokratin och de unga soldaterna verkade inse att deras roll i dagens öppna samhälle är en annan än under den gamla onda tiden. Sydkorea hade bestått provet efter ännu bara dryga 30 år som demokratisk utvecklingsmodell.
Men läs Han Kang – en värdig Nobelvinnare vad än vissa yngre kulturskribenter säger – och glöm aldrig varifrån dagens ekonomiskt högutvecklade och kulturellt avancerade Korea kommer.

”Hisnande tider” kallar den tyske populärhistorikern Harald Jähner sin bok om livet i Tyskland 1918 – 1933.  Visst känns det ibland som att det just nu kommer ut litet väl många böcker om Weimarrepubliken och Tysklands historia mellan två världskrig. Litet väl många filmer och TV-serier om Berlins dekadenta 20-tal har det nog också blivit. Jähner som tidigare skrivit en ännu bättre och mer originell bok om Västtysklands första tio år efter andra världskrigets katastrof skriver förstås också om nöjesliv, hyperinflation och Bauhausarkitektur. Men han hittar mer varierade exempel när han breddar sig till trafikplanering och hårfrisyrer och lyckas naturligt koppla allt till den ekonomiska och partipolitiska utvecklingen. Och när 1933 kommer och Hitler erbjuds posten som rikskansler av en samtidigt troskyldig och beräknande gammel- och industrihöger är klockan slagen.
Harald Jähner håller i sin berättarstil igen med spekulationer och alarmism. Just därför blir slutresultatet så skrämmande och samtidsparallellerna för oss läsare idag obehagligt oundvikliga.  

”Hopp!” till och med i titeln för sin bok i år vill däremot Per Wirtén erbjuda. Kulturskribenten, samhällsdebattören och författaren Wirtén har varit med och känner väl engagemanget för frihet, jämlikhet och solidaritet de senaste 50 åren och resonerar under de parollerna som kapitelrubriker med sympatisk öppenhet och ärlighet om både idéers och rörelsers problem och tillkortakommanden men vill ändå inte ge sig.  Han vill fortfarande hålla ihop fördelningspolitik och identitetspolitik, ångrar inte sitt engagemang för avkolonisering och nationella befrielserörelser trots att de väl vid makten ofta kom att svika och stöder som gammal vapenvägrare idag vapenleveranser till Ukrainas motståndskamp. Referenserna till teoretiker som Hannah Arendt och Jurgen Habermas är många. Men när han till slut ska formulera hoppets princip i praktiken återfinner han trots övergiven personlig tro det demokratiska livet i sin ungdoms missionsförsamling och ett hopp som bär hos teologer som Martin Luther King och Jurgen Moltmann.  

Han Kang, Levande och döda (Natur&Kultur)
Harald Jähner, Hisnande tider. Livet i Tyskland 1918-1933 (Daidalos)
Per Wirtén, Hopp! Mot frihetens fiender (Bonniers)            

Gerd Johnsson-Lathams tips

Sofi Oksanens bok ”I samma flod” har undertiteln ”Putins krig mot kvinnorna” men täcker mer än så. Oksanen som tidigare i sina romaner utgått från estniska erfarenheter av rysk terror mot civilbefolkningar flyttar här sitt fokus till Ukraina, i en faktabok med mängder av referenser som lockar till vidare läsning. 

Oksanen lyfter våldtäkter som ett led i en lång tradition av rysk avhumanisering av motståndare. Vi kan se motsvarande tendenser på många andra håll i världen, t ex urskillningslösa israeliska angrepp med tiotusentals civila offer, i krigets Sudan och under IS:s tidigare brutala härjningar i Mellanöstern.

Våldtäkter, framhåller Oksanen, uppmärksammas alldeles för lite av primärt manliga säkerhetspolitiska analytiker. Det är ett billigt och effektivt vapen för att kränka, skända och tysta offer och hela släkter. Straffriheten är också närmast total. Vapnet användes under Stalintidens massvåldtäkter i Tyskland 1945 och nu i Ukraina. Förövarna är huvudsakligen män från ryska minoriteter. Dock, påpekar Oksanen, är våldtäkterna grundläggande element i Putins militära krigföring. De används systematiskt i regimens krig mot västliga värderingar där jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande rättsstat ses som hot mot Putinklanens maktsfär. 

Våldtäkterna i krig, påpekar Oksanen, har sin motsvarighet internt i Ryssland, där få kvinnor – i motsats till övriga världen – innehar maktpositioner. Rysk lagstiftning som tidigare kriminaliserat våld i hemmen har försvagats och genus dvs könsmaktanalyser och jämställdhet förlöjligas och förkastas som opatriotisk västerländsk dekadens, importerad av utländska agenter.

Oksanen pekar på hur avhumaniseringen har rötter i den ryska koloniala historien, där hundratals regioner och folkgrupper tvingats in i det ryska tsarimperiet som blev Sovjetunionen och nu är Ryssland under den KGB-skolade Vladimir Putin. Oksanen lyfter fram forskare som visar att det disparata ryska kolonialväldet alltid saknat den gemenskap och nationalkänsla som präglar mindre länder. Därför hålls makten samman med brutalt våld, järnhand och uppblåst toxisk maskulinitet. Opposition, modernitet och kvinnors och hbtqi-personers rättigheter trycks ner inte bara med våld och lagar utan också med hån och förlöjliganden. Denna kvinnofientliga politik, som är en grundpelare i Ryssland numera har under 2000-talet med betydande framgång exporterats av ryska trollfabriker till värderingsmässigt allierade krafter bland högernationalistiska och högerkristna grupper i västvärlden.    

Jag vill också rekommendera två andra böcker i ett helt annat ämne. Båda analyserar kritiskt de uppburna ekonomiska tankefigurer som under flera decennier låtit marknadens aktörer ersätta demokratisk påverkan på gemensamma samhälleliga resurser. Ingen av böckernas författare är klassiska ekonomer. Boken ”Power and Progress”, skriven av två av årets ekonomipristagare, Daron Acemoglu och Simon Johnsson, belyser välståndsutveckling och teknologiutveckling globalt under tusen år. De konstaterar att världen inte på 350 år sett en sådan skillnad mellan fattiga och rika som idag. Författarna uttrycker oro över både klyftorna och över att de rikaste tech-miljardärer nu styr politiska beslut. 

Den andra boken är ”Limitarianism”, the Case Against Extreme Wealth” av Ingrid Robinson. Hon började som ekonom men lämnade ämnets konstruktioner och förflyttade sig till filosofi för att belysa hållbarhetsfrågor. Hennes bok lyfter behovet av att sätta gränser för dagens ohållbara överkonsumtion, som är mest extrem bland världens rikaste, och riskerar allas framtid.

Jöran Höks tips

Finns det ett samband mellan de svällande militärindustriella komplexen i Öst och Väst, de ökande klyftorna mellan fattiga och rika samt den förvärrade klimatkrisen? Ja, säger freds- och konfliktforskarna Judith Large och Paul Rogers, som samlat sina tankar i en färsk bok ”The Insecurity Trap”, (Hawthorne 2024). Large och Rogers är seniora och välrenommerade forskare, Rogers inom akademin, Large även som verksam inom ett antal FN-grenar men även rådgivare till internationella institutioner som International Idea i Stockholm.

Rogers skriver att inför dagens hot om klimatsammanbrott och förvärrade socioekonomiska klyftor har de styrande eliterna i Öst och Väst förlitat sig på en säkerhetspolitik baserad på hot eller våldsanvändning i stället för att ta itu med de underliggande orsakerna till problemen. ”Detta är ”locket-på-politik”, att trycka ned locket på grytan utan att sänka värmen, en metod dömd att misslyckas.”

I en artikel om den nya boken skriver Judith Large att ”osäkerhetsfällan” (the insecurity trap) är en sedan länge ingrodd tilltro till att man kan förlita sig på militär styrka och våld för att skapa säkerhet. Men klimatkrisen kan inte lösas med militär makt. Istället måste folk och samhällen skapa metoder för att samarbeta. I den nya boken ger författarna en rad exempel på hur civilsamhällen och enskilda kan arbeta för denna förändring.

Begreppet civilsamhället står även i centrum för en ny och väldokumenterad svensk debattbok som först och främst kritiserar den sittande Tidö-regeringens politik gentemot delar av folkrörelser, ideella organisationer och även det svenska biståndsarbetet, Jesper Bengtsson/ Tuva Söderberg: ”Det krympande rummet – hotet mot civilsamhället”, Atlas 2024. Regeringen och tankesmedjor som Timbro har udden riktad mot vad de mer eller mindre uttalat betraktar som vänsterpolitik. Resultatet har i vissa fall varit förödande, som i fallet med de upprivna samarbetsavtalen med 17 strategiska samarbetspartners med arbete inom internationellt utvecklingssamarbete, vilket i sin tur påverkade 1750 organisationer i fattiga länder. (se även https://manskligsakerhet.se/2024/02/15/fran-hallbar-utveckling-till-svenska-egenintressen-om-bistandspolitiken/) Denna och andra åtgärder tyder enligt debattbokens författare på att ”det civila samhället försvagas och misstänkliggörs”.

MS lovar att återkomma mer ingående till de båda debattböckerna i senare artiklar.

Bortom det fokus som vi har i detta nätmagasin kan jag bara rekommendera det stora utbud av program som finns på Kunskapskanalen på SvT. Inte minst gäller det program om resor och folk i andra länder. Dessa program ger dessutom en mer nyanserad bild av vår värld än den som färgas av den konventionella ”utrikes” journalistiken. 

Carin Walls tips

”Det är omöjligt för mig att ännu en gång återvända från Spetsbergen ombord på ett fartyg”.

Ingenjör Salomon August Andrée var för andra gången på Danskön på nordvästra Svalbard eller Spetsbergen. Den första expeditionen med målet att flyga ballong över Nordpolen hade han fått ge upp. Vindarna var inte förlitliga. Nu skulle han med sina färdkamrater Nils Strindberg och Knut Fraenkel lyfta med sin ballong för att nå målet – att vara den förste på Nordpolen.

Året var 1897. De anlände med båt i juni. Ballonghuset som byggts året innan stod i stort sett kvar. De beräknade att ballongresan till Nordpolen skulle ta ca 48 timmar.

Och sedan då? Skulle de landa? Hur skulle de ta sig därifrån i så fall?

Andrée var besatt. Hans färdkamrater unga och mest äventyrslystna och hedrade att vara utvalda. En tilltänkt medresenär hade hoppat av – han trodde inte att ballongen i dubbla sidensjok skulle hålla. Och många dömde ut expeditionen som vansinnig.

De landade på Vitön efter en kortare ballongseglats och försökte uthärda en polarvinter i tält. Där slutade expeditionen Andrée med deras död.

Den prisbelönta ”Ingenjör Andrées luftfärd” (1967) av Per Olof Sundman är en fascinerade roman om ett orimligt företag, som samtidigt återger tidsatmosfären hos de många polarfararna.

Läs den (finns bl a på Bokbörsen) men också ”Expeditionen. Min kärlekshistoria” av Bea Uusma, som försöker kartlägga hur de dog. Och besök Danskön – där finns ett monument över den olycksalige Andrée, rest av den svenska marinen.

Johan Schaars tips

Många fackböcker i specifika ämnen skulle kunna skrivas av olika tänkbara författare. Men det finns andra som bara kan skrivas en gång. För oss som växte upp med Vietnamkriget och den amerikanska medborgarrättsrörelsen på 1960-talet kom i fjol boken om den perioden. Han, Bob Goodwin, född 1931, var rådgivare och talskrivare åt John Kennedy under valkampanjen mot Richard Nixon 1959. Han kom att skriva Kennedys stora och fortfarande citerade tal. Efter mordet på Kennedy kom han att spela samma roll för Lyndon Johnson. När Johnson valde att trappa upp insatserna i Vietnam lämnade Goodwin i protest för att istället stödja Robert Kennedy inför presidentvalet 1968.

Hon, Doris Kearns Goodwin, född 1943, var ung medarbetare i Johnsons Vita Hus och följde med honom efter avgången 1969 för att bygga upp presidentbibliotek i Texas. Hon blev så småningom en av USA:s främsta historiker. 

Under alla år hade maken Bobs många oöppnade arkivboxar följt med paret. Det var för honom alltför plågsamt att återuppleva tiden då bröderna Kennedy och Martin Luther King mördades och vietnamkriget utspelades.

Men när Bob fyller 80 har det blivit dags. I An Unfinished Love Story; A Personal History of the 1960s, berättar Doris Kearns Godwin om hur de båda genom den ena öppnade boxen efter den andra, med personliga anteckningar, utkast och färdiga tal återupplever en dramatisk period i USA:s historia. Det blev årets stora och gripande läsupplevelse för mig. 

Samma läsare som gillade den boken lär också gå och vänta på en annan, ännu inte utgiven sådan. Det handlar om den femte och sista delen av den stora biografin om Lyndon Johnson av Robert Caro, född 1935, den som kommer att handla om Vietnamkriget. Caros läsare, som önskar honom god hälsa och ett riktigt långt liv så att boken blir färdig, kunde glädjas åt den färska intervjun med honom för några dagar sen där han med alla sinnen i behåll berättar om sin första bok, The Power Broker, om Robert Moses, New Yorks store och maktfullkomlige byggherre, som kom ut för femtio år sen, 1974, och fortfarande finns att köpa i alla välsorterade amerikanska bokaffärer. För den som ännu inte upptäckt Caro kan jag också varmt rekommendera dokumentären Turn Every Page om honom och hans jämnårige redaktör, Robert Gottlieb, från 2022. 

Se där något att läsa, lyssna och titta på under jul och nyår 2024!

Torbjörn Lodéns tips

Här är fem böcker ur årets skörd, som jag tar hjälp av för att försöka lite bättre förstå läget i världen och varför det blivit så:

Joseph Cheng, Struggling for Democracy in Hong Kong (2023). Under flera decennier var Joseph Cheng en av de främsta statsvetarna i Hongkong och en tongivande gestalt i demokratirörelsen. I den här självbiografin tar han läsarna med på en tidsresa genom Hongkongs moderna historia från 1949 till 2020 med fokus på kampen för demokrati. Det är en omistlig bok för var och en som vill förstå Hongkongs utveckling.

Linus Hagström red., Är Sverige säkert nu? Perspektiv på Nato och svensk säkerhetspolitik (2024), en antologi som uppmärksammats i flera artiklar i höst i MS. Statsvetaren Linus Hagström har i den här boken samlat artiklar av ett tjugotal forskare som från olika utgångspunkter belyser Sveriges säkerhetspolitik i perspektivet av inträdet i Nato. I dagens snäva debattklimat är den här boken ett väsentligt bidrag till en vidgad och mer nyanserad diskussion.

Angela Merkel, Frihet. Minnen 1954–2021 (2024). Under åren 2005–2021 var Angela Merkel Tysklands förbundskansler och en tongivande politiker i Europa och i världen. Hon ger här en fascinerande skildring av sitt liv från barn och ungdomsåren i Östtyskland till livet som politiker i det enade Tyskland. Bland mycket annat förklarar hon hur hon idag ser på den generösa flyktingpolitiken hon gick i bräschen för 2015 och sin syn på Kina och Ryssland. Viktig läsning för var och en som vill förstå de senaste decenniernas utveckling i Europa och världen. 

Kevin Rudd, On Xi Jinping. How Xi’s Marxist Nationalism is Shaping China and the World (2024). Kinaspecialisten, diplomaten och politikern Kevin Rudd har enastående förutsättningar att förstå Kinas ledare Xi Jinping. Han inledde sin diplomatiska bana i Stockholm men blev senare ambassadör i Peking och har nu den rollen i Washington. Dessutom har han varit både premiärminister och utrikesminister i Australien och vid flera tillfällen samtalat med Xi. I den här boken ger han det hittills mest inträngande porträttet av Xi Jinping. 

Odd Arne Westad and Chen Jian, The Great Transformation: China’s Road from Revolution to Reform (2024) är ett betydelsefullt bidrag till vår kunskap om Folkrepubliken Kinas utveckling med tyngdpunkt på perioden från Kulturrevolutionen och fram till idag. Författare är den numera vid Yale verksamme norske Kinaforskaren Odd Arne Westad i samarbete med den också i USA verksamme kinesiske historikern Chen Jian. Chen har nyligen också gett ut den hittills största studien på engelska av förre premiärministern Zhou Enlai: Zhou Enlai: a Life (2024).

Lotta Schüllerqvists tips

Under ett par veckor i december spelade Teater Tribunalen föreställningen ”Mandatet” av Jan Käll. Den handlar om det brittiska styret över det område som idag är Palestina, Israel och Jordanien. I korta sketcher skildras historiens förlopp från 1900-talets början till staten Israels bildande 1948 – ett par strikt klädda brittiska tjänstemän styr och ställer med området.   De mäter, ritar, diskuterar och sågar upp landskapet i lämpliga bitar allteftersom situationen förändras. Och kopplar däremellan av med en drink eller en kopp te. 

Infogat mellan sketcherna hörs vittnesmål från den osynliggjorda palestinska befolkningen, i form av röster som hämtats från Bernt Hermeles Nakbautställning på Medelhavsmuseet. 

Nu kommer en glad nyhet för den som missade tillfället i höstas: det blir några extraföreställningar efter nyår, den 9 – 12 januari. Plus en skolföreställning 8 januari.

Inför julen har jag också fått fatt i en bok som jag längtat efter men ännu inte hunnit läsa: Avi Shlaims ”Three Worlds. Memoirs of an Arab-Jew”. 

Avi Shlaim, som är en brittisk-judisk historiker, föddes i Bagdad och växte upp i Israel. Han har bland annat skrivit boken ”The Iron Wall” som handlar om relationen mellan israel och arabvärlden.