ANALYS: Efter 29 klimatkonferenser fortsätter de globala utsläppen av växthusgaser att växa. Temperaturökningarna har redan fått katastrofala konsekvenser och beräknas bli värre. Men i stället för kraftfull omställning subventioneras fossila bränslen på skyhöga nivåer: tusen miljarder dollar 2022. Världens ledare tycks blunda och är över lag passiva. Så vad kan göras? Kan klimatkonferenserna reformeras och finns hopp om överenskommelser i FN:s regi?
Den hittills högsta globala årstemperaturen uppmättes 2023. Med all sannolikhet blir 2024 ännu varmare och för första gången sedan mätningarna påbörjades kommer temperaturhöjningen sett över året att överstiga 1,5 grader jämfört med förindustriell tid. Det är den temperaturnivå världen ska sträva efter att inte överskrida enligt Parisavtalet.
Med nuvarande utveckling riskerar temperaturökningen i värsta fall att hamna över tre grader vid kommande sekelskifte enligt forskarna. Det är temperaturnivåer som skulle leda till ännu allvarligare extremväder, torka, bränder och allt högre havsyte-nivåer. Betydande delar av vår jord kommer att bli mer eller mindre obeboeliga vid dessa höga temperaturer och låglänta, havsnära områden hamnar under vatten på grund av havsytehöjningen.
Nära sammanlänkade med klimatförändringen är hoten mot den biologiska mångfalden. Enligt Världsnaturfonden minskar mångfalden på jorden i snabbare takt än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Mellan 1970 – 2020 har populationen av vilda ryggradsdjur minskat med 73 procent i genomsnitt. Ofattbara en miljon arter riskerar att försvinna.
Den oroande framtidsbilden borde få ledare att agera
Den oroande framtidsbilden borde samla all världens ledare för ett gemensamt agerande med målet att vända på utvecklingen, vidta åtgärder som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser och genomföra omvandlingen till friska och livskraftiga ekosystem och ett hållbart samhälle. Tyvärr ser vi inte det agerandet. Omställningen av energianvändningen har egentligen inte kommit igång ännu. Förnybara energikällor ökar visserligen, framför allt för elproduktion, men användningen av fossila energislag var fortsatt på 80 procent av den totala energianvändningen 2023 enligt IEA:s World Energy Outlook 2024. Deras prognos är att användningen av fossila energislag ska nå sin topp omkring 2030, men inom områden som flyget och petrokemisk industri förutspås användningen av olja komma att öka fram till 2050.
Tusen miljarder dollar anslås för fossila subventioner
Subventionerna till fossila bränslen visar också att det fortsatt är dessa energislag som gäller i de flesta av världens länder. Under 2022 lade världens länder över 1000 miljarder dollar på fossila subventioner. Som Naturskyddsföreningen visat är subventionerna omfattande även Sverige. Totalt uppgick subventionerna 2023 till 31 miljarder kronor, vilket är högre än på flera år. Det är över 11 miljarder mer än hela miljöbudgeten.
FN:s nyligen avslutade klimatkonferens, COP29, i Baku, var ett trist exempel på det bristande ledarskap som karaktäriserar agerandet hos de rika ländernas ledare inom klimatområdet. Efter att Trump blivit vald till president, spelade USA:s ingen framträdande roll på konferensen. När han så småningom tillträder som president kan USA åter komma att lämna Parisavtalet. Det borde ha öppnat för EU att ta en ledande roll. Men i stället stannade ledarna för de tongivande länderna inom EU hemma, Emmanuel Macron och Olaf Scholz, liksom ordföranden i Europeiska kommissionen Ursula von der Leyen. Samma gällde ju även för Sverige. Ulf Kristersson stannade också hemma.
Passiva världsledare gynnar status quo
Det här öppnade förstås upp för länder som agerar för status quo och mot de åtgärder som krävs för att minska beroendet av fossila energislag. Redan i öppnandet av konferensen angav Azerbajdzjans president tonen för mötet, då han kallade olja och gas ”a gift from God”. På förra årets klimatkonferens i Förenade Arabemiraten fanns i den avslutande överenskommelsen en skrivning att världens länder skulle ställa om från fossila energislag. Även om skrivningen inte var särskilt skarp ansågs den som banbrytande och som överenskoms efter många hårda förhandlingar. Det var första gången fossila energislag nämndes i de här sammanhangen. Nu 2024 lyckades Saudiarabiens delegation med stöd av bland annat Kina och Indien få bort ordet ”fossilt” i slutdokumentet från COP29.
Finansieringen nyckelfråga 2024
Finansieringen av åtgärder för klimatomställningen var den centrala frågan på COP29. Västländerna har tidigare lovat att tillhandahålla 100 miljarder dollar om året fram till 2025. Enligt överenskommelsen skulle den summan ha funnits på plats 2020, men först 2022 uppfylldes löftet. Ett nytt beslut skulle därför tas om ett nytt åtagande gällande fram till 2035 för att finansiera utvecklingsländernas åtgärder och insatser för att hantera klimatkrisen och dess konsekvenser. Inför klimatkonferensen hade en FN-kommitté angett att behovet kommer att vara 1000 miljarder dollar per år. Utvecklingsländerna angav 1300 miljarder som den summa de ansåg krävdes för den omställning de står inför.
Efter långa förhandlingar blev den slutliga summan 300 miljarder dollar. Det fördes fram som en tredubbling av stödet till utvecklingsländerna. Eftersom den utlovade summan inte är säkrad för inflation kommer den i praktiken att bli värd miljarder kronor mindre då pengarna förlorar i värde över tid. Enligt The Guardian kommer sannolikt den beslutade summan att ha minskat i värde med omkring 20 procent till 2035. De har då utgått från den inflation som har rått i USA de senaste 15 åren. Inte heller de 100 miljarder dollar med mål att utbetalas fullt ut 2020 och som beslutades 2009 var inflationsjusterade. Om så hade varit fallet skulle de i dagens penningvärde ha uppgått till 145 miljarder dollar.
Representanter för de fattiga länderna såg de rika ländernas agerande som ett svek, men eftersom alternativet var att det inte blev någon överenskommelse alls kände de sig tvingade att gå med på den. Utan en överenskommelse skulle det inte funnits några åtaganden från de rika länderna om att finansiera insatser som akut krävs i många fattiga länder.
Klyftan ökar och förtroendet minskar
Klimatkonferensen i Baku visar att en allt större klyfta har uppstått mellan de rika västländerna och resten av världen. Den riskerar förstås att vidgas ytterligare när Trump träder in som president i USA. Denna utveckling leder dessutom till en geopolitisk maktförskjutning där Kina får allt större inflytande, men även där andra aktörer som Indien driver en egen agenda.
29 stycken COP men inga utsläppsminskningar – så hur kan COP förändras?
Frågan är vilken roll klimatkonferenser i FN:s regi ska ha och kommer att ha i framtiden. Efter 29 klimatkonferenser kan det konstateras att utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka och världen är på väg mot temperaturökningar som riskerar att få katastrofala konsekvenser. Mot bakgrund av klimatkrisens globala karaktär och de konsekvenser den får, i synnerhet för människor i de fattiga länderna och särskilt för utsatta kvinnor, finns nog inget alternativ till internationella konferenser och överenskommelser i FN:s regi.
Inför COP29 cirkulerade förre FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och två av dem som var drivande för Parisavtalet, Christina Figueres och Conny Hedegaard, ett öppet brev till deltagarna. De lyfte där fram behovet att ”transformera klimat COP… till att leverera på en ambitionsnivå som motsvarar vår tids övergripande utmaning”.
Att ange hur en sådan transformation ska ske och hur den skall genomföras är upp till världens ledare. Det akuta läget innebär att de måste agera snabbt och resolut.
Roger Bydler är aktiv i föreningen Klimatriksdagen. Han skrev 2023 en analys om COP 28 som publicerades i MS 30 november 2023.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar