ANALYS: Kan mindre stater och ett aktivt globalt civilsamhälle bli mer avgörande krafter för den förändring som kan skapa ett nytt och handlingskraftigt FN? Flera observatörer, bland andra företrädare för civilsamhällets internationella samarbetsorganisationer uttrycker sådan optimism.
År 2023 blev ett mörkt år för FN och hållbarhetmålen. Men det finns ljuspunkter enligt flera årliga utvärderingar, bland dem FN:s årliga ”Sustainable Development Goal Report”. Utvärderingen av SDG pekar på några konkreta framsteg under de senaste åren:
- minskad barnadödligheten
- uppbromsning av spridningen av hiv
- omfattande stora investeringar i hållbar energi samt tillgängliga mobila bredband
- fler flickor och kvinnor har fått tillgång till utbildning
- världen har fått nya malariamediciner (www.un.org/sdg)
”Skandalöst och oförlåtligt”
Detta till trots visar utvecklingen på väsentliga områden stagnation eller till och med tillbakagång.
”I dagsläget är bara 17 procent av SDG-målen på rätt spår. Inom flera av de övriga områdena har framstegen avstannat eller till och med gått tillbaka” sade FN:s generalsekreterare Antonio Guterres när han presenterade årets SDG-rapport. Guterres kunde inte dölja sin besvikelse när han på presskonferensen i juni betecknade utvecklingen för hållbarhetsmålen som ”skandalös och oförlåtlig”.
Flera andra rapporter pekar i samma riktning. Det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri skrev i sin årsrapport (publicerad i juni 2024) att säkerhetsläget fortsatt försämras. Militärutgifterna fortsatte att stiga för nionde året i rad. Klimatförändringarna orsakade den högsta genomsnittliga temperaturhöjningen på 174 år. Och kärnvapenavtalen var i riskzonen på grund av fortsatt instabilitet i relationen mellan kärnvapenmakterna.
Demokratiinstitutet Freedom House skrev i sin årliga översikt 2024 att attackerna mot demokratiska system och institutioner fortsatte under året. Institutets undersökning visar att en försämring ägt rum i 52 stater men en förbättring bara i 21. Institutet skriver att attackerna mot pluralismen är en attack mot ” den fredliga samexistensen av människor med olika politiska idéer, religioner eller etniska identiteter”. Freedom House skriver att de ” intensifierade angreppen på en central del av demokratin förstärker det akuta behovet av att stödja de grupper och individer, inklusive människorättsförsvarare och journalister, som står i frontlinjen av kampen för frihet världen över”.
FN-chefen vill vända utvecklingen
Listan av dystra rapporter kan dessvärre göras längre. Frågan här är vad som kan göras för att vända utvecklingen. I årets SDG-rapport sägs det att det som i första hand hindrat framsteg är “kvardröjande effekter av covid-19-pandemin, eskalerande konflikter inom och mellan stater samt växande klimatkaos”. När rapporten presenterades i somras pekade FN-chefen Guterres även på brister i flödet av investeringar och finansiella resurser för utvecklingsarbete.
Grundproblemet: stormakternas blockeringar
Guterres har länge arbetat för att vända en del av utvecklingen genom att skapa ett mer handlingskraftigt FN. Men för detta krävs att det nuvarande FN-systemet reformeras. Särskilt viktigt är det att ändra den beslutsordning som möjliggör för enstaka stormakter att blockera viktiga beslut med vetorätt i Säkerhetsrådet.
Guterres och andra har knutit stora förhoppningar till den framtidskonferens, ”Summit for the Future” som FN förberett i flera år och som man inbjöd till i slutet av september i år. Konferensen tog upp många av de brännande och sammanhängande problemkomplex som kräver klara besked och konkreta åtgärder av världens ledare och civilsamhälle. Guterres summerade redan före konferensen vad det handlar om:
- Reformera FN-systemet, i första hand av säkerhetsrådet
- Skapa effektiv samhällsstyrning av artificiell intelligens
- Öka takten i arbetet för att hejda klimatkrisen
- Skapa bättre förutsättningar för att minska den finansiella skuldbördan i synnerhet för världens fattigare stater
- Fortsatt arbete för nedrustning samt insatser för att hantera och kontrollera så kallade autonoma vapensystem
Syftet med konferensen var att ta fram en tydlig handlingsplan (Pact for the Future) som kan förmå världens stater att vända den negativa utvecklingen för SDG och öka insatserna i arbetet med att hantera gemensamma globala problem.
Ambitiös slutdeklaration om framtidspakten trots ryskt motstånd
Konferensen kunde genomföras och medlemsstaterna antog ett slutdokument (Pact for the Future). Men motsvarade resultatet förväntningarna?
Av slutdokumentet framgår att FN vill att medlemsstaterna ska göra ambitiösa insatser på en rad områden:
- FN:s medlemsstater ska rejält öka takten (turbocharge) för de hållbara utvecklingsmålen (SDG) och för att uppfylla överenskommelserna i Parisavtalet om klimatförändringar
- Staterna ska aktivt lyssna på unga människor och inkludera dem i beslutsfattande, på nationell och global nivå
- Medlemsstaterna ska bygga ett starkare partnerskap med civilsamhället, den privata sektorn, samt lokala och regionala myndigheter
- Medlemsstaterna ska fördubbla ansträngningarna att bygga och upprätthålla fredliga, inkluderande och rättvisa samhällen och ta itu med grundorsakerna till konflikter
- Medlemsstaterna ska skydda alla civila i väpnad konflikt
Konferensen höll på att sluta med ett magplask när ett antal medlemsstater med Ryssland i spetsen försökte stoppa slutresolutionen. Ryssland och några likasinnade stater (Belarus, Nicaragua, Syrien, Nordkorea och Iran) motsatte sig att FN blandar sig i vad de fem staternas representanter betecknade som staternas interna angelägenheter.
Ryssland ville dessutom stryka de delar av konferensens slutdeklaration som talar om universell tillgång till rättigheter för sexuell och reproduktiv hälsa. Dessutom var deklarationens avsnitt om “gender empowerment” något som väckte motstånd.
Delade meningar om ”pakten” kan realiseras
Men den ryska delegationen och dess medföljare avvisades och ”pakten” antogs av konferensen. Det råder dock delade meningar om konsekvenserna av resolutionens text. Matziar Motavedi vid Nyhetsbyrån al-jazheera skrev i en summering efter konferensen att ”som så ofta är fallet med FN:s resolutioner och löften, är Framtidspakten full av höga mål och åtaganden, men är tunn med faktiska, realistiska steg som FN kan ta för att genomföra sin egen vision.”
En mer positiv syn från en annan synvinkel förs fram i tidskriften ”Nature” i en ledarartikel i oktober.
Artikeln i ”Nature” framhåller tre förtjänster hos den förhandlade slutrapporten:
För det första understryks vetenskapens roll för förhandlingar och beslutsfattande. Förtjänsten med detta, menar Natures ledarredaktion, är att vetenskapen kan pressa flera av medlemsstaternas regeringar att lägga större vikt vid att presentera ett underlag för politiska beslut som är underbyggt av grundmurad forskning.
För det andra menar “Nature” att FN-pakten baseras en konstruktiv arbetsprocess. Företrädare för olika stater och olika kunskapsområden kunde arbeta tillsammans. Som exempel nämns att aktörer inom FN och medlemsstaterna som arbetar för att minska världsfattigdomen kunde samarbeta med aktörer som är inriktade på att ge fler bättre utbildning i världen (två olika SDG-mål). Minskad fattigdom skapar ökade förutsättningar för förbättrad utbildning och bättre skolgång påverkar fattigdomsmålen.
Ledarsidan i Nature avslutade: “Guterres och hans team har visat vad som kan uppnås genom att prioritera vetenskapliga bevis och använda sig av en partnerskapsstrategi. Det är nu upp till alla oss som bryr sig om hållbarhet, fred och säkerhet att ta över stafettpinnen”.
När stormakterna sviker behöver mindre stater kliva fram
Talif Deen, en rutinerad reporter stationerad i New York som följt FN:s arbete under flera decennier noterade redan före konferensen ett tydligt tecken på svagt intresse bland flera av de s k P5 (de stater som sitter på vetorätten i FN:s säkerhetsråd). Vid den här typen av viktiga globala sammankomster brukar staterna representeras av statscheferna. Men när talarlistan spikades inför toppmötet visade det sig att inte en enda av statscheferna från USA, Frankrike, Kina, Ryssland eller Storbritannien var anmälda – i stället representerades dessa stater av ministrar och ambassadörer av lägre rang.
Talif Deen, en ledande talesperson för den globala samarbetsorganísationen Civicus, Mandeep Tiwana (se fotnot) pekar på det verkliga problemet bakom P5-staternas passivitet:
Stormakternas “käbbel och ovilja att agera för att stoppa grymheterna i de ockuperade palestinska områdena, i konflikterna i Sudan och i Ukraina visar att de inte är trovärdiga aktörer för att säkra en bättre framtid för mänskligheten”.
Och vidare säger Tiwana: P-5-stater är upptagna av att driva sina egna snävt definierade nationella intressen. Därför kommer meningsfulla initiativ för framsteg för fred, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter för kommande generationer sannolikt att ledas av de stater som fortfarande tror på kraften i internationell solidaritet och samarbete”.
Civilsamhället – bäst rustat för att förändra FN?
Civicus generalsekreterare Lysa John (www.civicus.org) menar att delar av civilsamhällets organisationer kan spela rollen som pådrivare på medlemsstaterna och ”underifrån” skapa förutsättningar för ett förändrat FN;
”Det civila samhället fortsätter att vara den kraft som slår larm mot alla typer av hot som mänskligheten och planeten står inför. För att detta ändamål använder vi alla tillgängliga taktiker, från gatuprotester och direkta åtgärder till rättstvister och opinionsbildning på nationella och globala arenor” skriver hon i oktober i år i en summering av sina år som generalsekreterare. Som exempel på den globala kraften i det civila samhället nämner hon de insatser som gjordes när covid-19-pandemin härjade som värst:
”Runt om i världen tog civilsamhället ansvar och visade ledarskap. Det här handlade inte om välgörenhet, utan om att nå ut till samhällen som kämpade, höra människors behov och arbeta för att möta dem.”
Några konkreta förslag är att FN årligen genomför en ”handlingsdag för det civila samhället” för att ” bekräfta att FN vill göra åtaganden att möjliggöra civilsamhällets deltagande och driva en meningsfull debatt om förbättringar” Ett annat förslag är att FN utser ett så kallat sändebud för civilsamhälletoch ”formulera starkare regelverk för civilsamhällets deltagande i FN och proaktivt driva uppsökande verksamhet bland medborgare och civilsamhällets organisationer över hela världen”.
Jöran Hök är medlem av redaktionen för nätmagasinet Mänsklig Säkerhet.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Fotnot:
CIVICUS är en global allians av organisationer och aktivister som engagerade för att stärka medborgares och det civila samhället över hela världen.” Nätverket etablerades 1993, har huvudkontor i Johannesburg, Sydafrika, med flera kontor i andra länder. Civicus är en medlemsallians som omfattar mer än 15 000 medlemmar i mer än 175 länder.
Civicus definition av begreppet ”civilsamhället”: icke-statliga organisationer, aktivister, civilsamhällets koalitioner och nätverk, protest- och sociala rörelser, frivilliga sammanslutningar, kampanjorganisationer, välgörenhetsorganisationer, trosbaserade grupper, fackföreningar och välgörenhetsstiftelser.”’
Lämna ett svar