ANALYS: Ryssland har fått en ny bundsförvant i Asien. Förbindelserna med militärjuntan i Myanmar är starkare än någonsin och det cirkulerar till och med rapporter om att den halvprivata legosoldatgruppen Wagner kan komma att spela någon roll i samarbetet. Men detta ses inte med blida ögon i Kina, som helst vill ha monopol på inflytande i Myanmar.
I ett större perspektiv återspeglar utvecklingen i Myanmar det faktum att vänskapen mellan Kina och Ryssland inte är särskilt djup, snarare tvärtom, eftersom de två jätteländerna historiskt och även i nutid egentligen inte har mycket gemensamt och i många avseenden snarare är rivaler.
Ett decennium av öppenhet 2011-2021 innan militärgreppet hårdnade igen
Efter att militären styrt med järnhand sedan en kupp 1962 upplevde Myanmar under åren 2011-2021 en period av relativ öppenhet. Politiska fångar släpptes, partier och enskilda organisationer fick verka öppet och pressfrihet garanterades.
Från internationell paria till västvärldens gunstllng
När Thein Sein, en pensionerad general, tog över i mars 2011 förvandlades Myanmar från att ha varit en internationell paria till västvärldens gunstling. Statsöverhuvuden som USA:s president Barack Obama och kungen av Norge kom på besök. Västerländska företag, bland annat svenska, flockades till landet för att undersöka investeringsmöjligheter. Redan innan dess hade militären vänt sig till Ryssland för att köpa stridshelikoptrar, jetplan, tanks och pansarfordon. Tusentals unga officerare skickades till Ryssland för att utbildas på krigshögskolor och tränas i militära läger. Också det ingick i ansträngningarna att reducera beroendet av Kina.
Men så hölls ett nytt val i november 2015. Det blev en jordskredsseger för det Nationellt demokratiska förbundet, som leddes av nobelfredspristagarinnan Aung San Suu Kyi. För att inte störa de nya internationella kontakterna var militären tvungen att erkänna resultatet. Men när Suu Kyis parti vann en ännu större seger i november 2020 hade militären fått nog. Trots att internationella observatörer hade bedömt valet som fritt började generalerna tala om valfusk och oegentligheter. Den 1 februari 2021 rullade stridsvagnarna in i huvudstaden Naypyitaw och den största staden Yangon. Suu Kyi och andra ledande personligheter inom det Nationellt demokratiska förbundet greps och kastades i fängelse.
Ny junta efter kupp 2021 väckte hårt motstånd och väpnad kamp
Det blev protester och demonstranter sköts till döds och den nya juntan som tog över regeringsmakten antog antagligen att de skulle ebba ut efter ett tag. Så blev det inte. Under de tio åren av relativ öppenhet hade en hel generation vant sig vid fria diskussioner, att organisera sig i enskilda organisationer och att använda internet. Vad som började som protester på gatorna blev väpnad kamp i landets ytterområden, där aktivisterna från städerna bildade allianser med etniska rebeller som varit verksamma där i årtionden. Och väst återinförde sanktioner och bojkotter.
Kina tar chansen att återta inflytande
De kinesiska makthavarna såg då en chans att återfå det inflytande de förlorat under den öppna tiden. Vapenleveranser kom från Kina och handeln mellan de två ländernas har skjutit fart på nytt.
Men samtidigt har kineserna spelat sina kort relativt försiktigt. De vill inte ytterligare antagonisera den allmänna opinionen i Myanmar, som redan var antikinesisk med tanke på det stöd militären fick från Kina efter blodbadet 1988. Juntaledaren general Min Aung Hlaing har till exempel inte bjudits in till Kina — man han har däremot besökt Ryssland vid ett flertal tillfällen och skakat hand med Vladimir Putin.
Ryska vapenleveranser minskade på grund av Ukrainakriget
Vapenimporterna från Ryssland har saktat av med tanke på att ryssarna behöver det mesta själva i kriget mot Ukraina. Men ryska militära tekniker finns redan på plats och enligt kinesiska sociala medier förbereder sig Wagnergruppen för att skicka personal till Myanmar. Wagner är idag inte lika starkt som under Jevgenji Prigozjin, som dog under mystiska omständigheter i en flygkrasch i augusti förra året. Tidigare hade gruppen tiotusentals man i vapen medan man nu enligt militära experter har bara omkring femtusen — och de har ställts under mer central kontroll. De som fortfarande är aktiva finns i Belarus och en del afrikanska stater. Om de verkligen kommer till Myanmar blir det med all sannolikhet som säkerhetspersonal och militära rådgivare, kanske utan militära uniformer. Och juntan behöver den typen av stöd. Det väpnade motståndet har varit förvånansvärt framgångsrikt och juntan har förlorat kontrollen över stora delar av norra och nordvästra Myanmar — samtidigt som den slår tillbaka med ryska stridshelikoptrar och annat flyg. Hela städer och byar har bombats i ett krig som knappt uppmärksammas av omvärlden. Minst två miljoner människor har drivits på flykt från sina hem.
Ryssland behöver nya bundsförvanter i Asien när man tappat gamla allierade
Ryssland ser det militärstyrda Myanmars som en trogen bundsförvant, och bara det är något som Putin med all säkerhet anser värdefullt. Det gäller inte minst eftersom Rysslands gamla asiatiska bundsförvanter från den sovjetiska tiden, främst Vietnam, Laos och Kambodja har gått sina egna vägar.
Även en tidigare rysk allierad som Indien har upprättat strategiskt samarbete med USA och Japan. Myanmar är därför viktigt för Putins politik om att ”göra Ryssland stort igen”.
För Kina kan Myanmar ge landet direkt utlopp till Indiska oceanen
För Kina har Myanmar en helt annan betydelse. Det är det enda grannlandet som kan förse Kina med ett direkt utlopp till den Indiska Oceanen och på det sättet kan handeln kringgå det omstridda Sydkinesiska havet och den trånga Malackasundet.
Kinas har uppenbara geostrategiska intressen att försvara och vill därför inte ha några rivaler som kan störa deras långsiktiga planer för Myanmar. Att det är kinesiska medier som varnar om Wagner är därför ingen tillfällighet och bakom den oväntade publiciteten finns en rad andra frågor som skiljer de två jättarna åt.
Ryssland och Kina har närmast mer som skiljer än som förenar dem
Ryssarna vill att det nu rikare och mer utvecklade Kina skall investera i Ryssland, främst i Fjärran Östern där gamla fabriker står tomma eller har förvandlats till skrot som säljs till Kina. Kineserna är knappast intresserade av att driva industrier med för dem opålitliga ryska arbetare. Kinas svar har därför varit att bygga broar, pipelines och investera i annan infrastruktur i regionen för att forsla ut Rysslands rika naturtillgångar.
Kineserna har heller inte glömt att en stor del av den ryska Fjärran Östern fram till mitten av 1800-talet stod under deras inflytande, inte ryssarnas. Städer i Fjärran Östern som Vladivostok, Chabarovsk och Blagovesjtjensk har på kinesiska kartor helt andra namn — kinesiska. Ryssland och Kina må vara förenade mot väst, men socialt, kulturellt och när det gäller det historiska arvet är det för mycket som skiljer dem åt för att de skall ses som ”de nya axelmakterna”, vilket en del analytiker och observatörer hävdar. En direkt intressekonflikt mellan Ryssland och Kina har blottats i Myanmar — och det återstår att se om den sprickan kommer att visa sig på andra områden och platser där Kina och Ryssland konkurrerar om inflytande.
Bertil Lintner, journalist med fokus på Asien, författare till flera böcker om bl a Myanmar.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Övre bilden: Demonstration i London 2023. Aktivister från Myanmar samlade 35 år efter upproret 1988 mot den dåvarande militärjuntan.
Lämna ett svar