ANALYS: Som redovisats i del I av denna text flyttar Kina fram sina positioner i bl a Mellanöstern där Kina blir en allt starkare aktör. Kinas vapenleveranser och diplomati är led i landets ambitioner i ett globalt maktspel men präglas också av folkrepublikens kväsande av oppositionen bland landets muslimska uigurer. Det är slående hur Kinas övergrepp mot uigurerna inte föranleder några protester från muslimska stater.
Tortyr och tvångsbaserad ”omskolning” utan protester från omvärlden
I juli 2019 publicerade Kinas statsråd en vitbok on Xinjiang, där man hävdade att regionen ”länge har varit en oskiljaktig del av kinesiskt territorium” och att dess uiguriska befolkning har ”bildats genom en migrationsprocess och integration.” De är en del av den ”kinesiska civilisationen” och ”islam är varken uigurernas inhemska eller enda trossystem”. Internering i läger för ”yrkesutbildning” har därför blivit en förödmjukande upplevelse. För att ”assimileras” har de tvingats äta fläsk och dricka alkohol, vilket strider mot deras religiösa övertygelse. De måste också sjunga patriotiska sånger på kinesiska och fira det kinesiska nyåret.
Den 31 augusti 2022 rapporterade FN:s kontor för högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, att ”anklagelser om mönster av tortyr eller misshandel, inklusive tvångsmedicinsk behandling och ogynnsamma förhållanden för internering” i lägren ”är trovärdiga, liksom anklagelser om individuella incidenter av sexuellt och könsbaserat våld”. Människor har arresterats under förevändning att det rör sig om kamp mot terrorism och extremism. Påtvingad separation av barn från sina familjer har ”orsakat särskilt lidande för drabbade uiguriska, kazakiska och andra övervägande muslimska minoritetsfamiljer”. Kina begått ”allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna” mot uigurerna och ”andra övervägande muslimska grupper”. Det finns också muslimska kazaker, kirgiser, uzbeker och tadzjiker i Xinjiang.
Kina hävdar att de avradikaliserar terrorister
Den kinesiska regeringen reagerade ilsket på rapporten och hävdade att den var ”baserad på desinformation och lögner som tillverkats av anti-kinesiska intressen” i USA och andra västländer. Kina ”avradikaliserar” bara militanter, hävdade myndigheterna. I sitt svar till OHCHR listade Beijing påstådda terroristattacker utförda av ”separatister, religiösa extremister och terrorister”. En kinesisk rapport från 2001 hävdade till och med att ”Osama bin Ladin och talibanerna i Afghanistan har försett terroristorganisationerna med utrustning och ekonomiska resurser och utbildat sin personal.” I ett uttalande den 28 mars 2023 nämnde regeringstalesmannen Liu Xuxi inte Xinjiang specifikt, men hänvisade till ”terroristaktiviteter” utförda av Boko Haram, Al-Shabab, Islamiska staten och Al-Qaida för att visa att terrorhotet är universellt.
Det råder ingen tvekan om att det finns ett växande motstånd mot det alltmer brutala kinesiskt styret i Xinjiang och det har även förekommit spridda, våldsamma protester.
Moraliskt stöd förekommer också från exiluigurer, som försöker informera omvärlden om vad som händer i deras hemland. Även i Sverige finns flyktingar från Xinjiang. Omkring 2 000 uigurer bor här och en stor del av dem har bosatt sig i Stockholmsförorten Rissne, där det också finns en religiös samlingslokal i en källare som fungerar som provisorisk moské. Men kritiker hävdar att Kina medvetet överskattar betydelsen av de östturkestanska grupperna och deras förmåga att utföra attentat, allt för att rättfärdiga sitt undertryckande av uigurernas kultur och identitet. Trots detta kvarstår bland Kinas säkerhetstjänster rädslan för ett uppror i Xinjiang, och deras värsta scenario är en koppling mellan uiguriska dissidenter och mer radikala grupper och individer i den muslimska världen. Kina har därför använt sitt ekonomiska inflytande för att förhindra länder och organisationer där från att ge något stöd, eller till och med sympati, för uigurernas lidande. Och de ansträngningarna har varit framgångsrika. I Pakistan, Bangladesh, Iran och arabvärlden förekommer det frekventa protester mot Israels behandling av palestinierna, Indiens Kashmirpolitik och till och med den svåra situationen för muslimska samhällen i södra Thailand och Filippinerna.
Men få, om ens några, har sagt något om uigurerna och förtrycket i Xinjiang.
Kinas grannar vågar inte heller protestera mot förtrycket av uigurerna
Malaysias dåvarande premiärminister Mahathir Mohamad sade i en intervju med turkiska medier i juli 2019 att det tjänar ingenting till att fördöma Kina över dess behandling av uigurerna: ”Vi slår inte våra huvuden mot en stenmur bara för att den finns där”. Malaysias dåvarande oppositionsledare, Anwar Ibrahim, anklagade i september 2018 regeringar i stater med muslimsk majoritet för att inte protestera därför att ”de är rädda. Ingen vill säga något”. Efter att ha blivit premiärminister 2022 har Anwar uttalat sig i skarpa ordalag om situationen i Gaza och till och med sagt att Malaysia kommer att upprätthålla förbindelserna med Hamas och ”inte straffa” gruppen. Han har också uppmanat medier att inte beskriva Hamas-krigare som ”militanter” och jämför gruppen med the African National Congress, som kämpade för att få ett slut på apartheid i Sydafrika. Men han har inte sagt något om uigurerna. Istället klagade han i ett tal i Melbourne i Australien den 4 mars 2024 över påtryckningar från USA och dess allierade att ta parti i regionala konflikter med Kina: ”Just nu verkar Kina vara den ledande investeraren i Malaysia … [vi ] har inga problem med Kina”.
Pakistans tidigare och nu fängslade premiärminister Imran Khan försvarade upprepade gånger Kinas politik gentemot uigurerna, bland annat den 1 juli 2021: ”De kinesiska tjänstemännens version av vad som händer i Xinjiang skiljer sig från vad vi hör från västerländska media och västerländska regeringar…vi har en mycket stark relation med Kina, och eftersom den är baserad på förtroende så accepterar vi den kinesiska versionen”.
Saudiarabien, väktaren av de två heligaste städerna i islam, Mecka och Medina, har också försvarat Kinas behandling av uigurerna. Den saudiarabiska kronprinsen och de facto-härskaren Mohammed bin Salman sade när han besökte Kina i februari 2019 att ”vi respekterar och stöder Kinas rätt att vidta åtgärder mot terrorism och extremism för att skydda den nationella säkerheten”. Uigurer som har tagit sig till Saudiarabien har till och med gripits på oklara grunder.
Det finns inga tecken på att Kina skulle komma att ersätta USA som den huvudsakliga yttre makten i konflikter i Mellanöstern. Men genom sina invecklade kontakter i den muslimska världen är Kina nu en faktor att räkna med – och samtidigt har man förbättrat sin ställning i regionen genom att i april 2023 underlätta de första samtalen någonsin mellan Irans och Saudiarabiens utrikesministrar.
Samtidigt måste förbindelserna mellan Kina och Israel anses som goda, vilket kan förklara varför israelerna inte har gjort någon större sak av de kinesiska vapnen de kommit över i Gaza. Kina har säkrat sin eftertraktade position som ”allas vän” i en situation där det finns regionalt och till och med internationellt motstånd till USA:s stöd för Israel. Fördelen för Kina? Det kommer inte att finnas något stöd eller ens sympati för uigurerna från radikala islamister – eller regeringar av olika schatteringar – i Mellanöstern.
Bertil Lintner, journalist och författare till en rad artiklar och böcker om Asien, mångårig medarbetare i www.manskligsakerhet.se
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Länk: https://globalasia.org/v19no2/feature/how-china-uses-informal-exports-of-weapons-to-isolate-xinjiang_bertil-lintner
Lämna ett svar