Tack bästa skribenter och läsare för den gångna terminen.
Ett särskilt tack till våra praktikanter Mariam Mandekov och Michelle Petersén som varit oundgängliga i att få alla texter publicerade.
Som vanligt gör redaktionen nu ett uppehåll i utgivningen från Midsommar och återkommer 3 september med nya texter.
Redaktionen önskar alla en fin Midsommar och en härlig sommarledighet med tid för både vila och läsning.
Här kommer lite tips på läsning, poddar mm.
FOTO: Michelle Petersén
Gerd Johnsson-Latham:
”America last” – the rights century old romance with foreign dictators, av Jacob Heilbrunn, 2024
Att Donald Trump och många i hans närmaste krets, bl a TV-ankaret Tucker Carlson; sympatiserar med illiberala europeiska ledare som Victor Orban är ingen nyhet. Men vad som sällan framkommer i medierna är hur djupa rötter det finns i den amerikanska högern för sympati och kontakter med uttalade motståndare till demokrati.
Journalisten Jacob Heilbronn har i boken ”America last” gjort en grundlig genomgång av alla de män -för det är mest män – som propagerat för samverkan med anti-demokratiska krafter. Detta går tillbaka till den tyske självhärskaren kejsaren Wilhelm II som redan före nazisternas utrotningsläger bedrev ett systematiskt folkmord på folkgruppen Hereros i dåvarande Tyska Västafrika och uttryckte förakt för demokrati som pöbelfasoner.
Det som lockade då som nu var auktoritära maktfullkomliga ledare som med våld och grov retorik förhärligade kristna värden, främst då upprätthållandet av patriarkala familjemönster där kvinnors roll var att föda många barn. De exempel Heilbronn nämner visar på hur särskilt stark sympatin fanns just i katolska kretsar, bland högutbildade män på USA:s elituniversitet.
Det som blir tydligt i Heilbronns bok är också hur obruten linjen är från vurmandet för odemokratiska synsätt allt från 1900-talets början och fram till vår tid. Vissa perioder tyder på större uppsving än andra, t ex när motståndare till Franklin D Roosevelt och hans New Deal för att bekämpa depression och arbetslöshet av förkastades som ryskstödd och oamerikansk. Istället hyllades diktatorer som Franco som framställdes som ledarideal i sin kamp för just traditionella familjevärden. Senatorn Joseph McCarthy hade djupa rötter i den amerikanska anti-demokratiska högern när han drev igenom sin hetsjakt mot påstådda kommunister under 1950-talet.
Under kalla kriget valde inte minst republikanska presidenter att välja allierade bland motståndare till kommunism och Ronald Reagan stödde kraftfullt angolanen Jonas Savimbi som en bricka i spelet om makten i Afrika.
Det finns alltså djupa rötter till de högerkrafter inom kyrkor som stöder Donald Trump, särskilt för att han genom taktiskt spel tillsatte abortmotståndare i Högsta Domstolen. Just den konservativa eller snarast reaktionära synen på familjen förenar Trump med den världsbild som är förhärskande i president Putins och patriarken Kirills Ryssland och Victor Orbans Ungern om att nationer byggs starka genom mäns överhöghet i traditionella familjemönster. Liknande uppfattningar är också legio inom IS och islamistiska grupperingar som i Iran och inom Hamas.
Carin Wall: Världens bankir
Jim Wolfensohn – någon som minns? Han blev ”The World’s Banker”, titeln på Sebastian Mallabys bok om denne bankir som från Wall Street tog steget till att bli chef för Världsbanken – ett jobb han eftertraktat i mer än tio år och fick chansen att få under Bill Clinton som USA:s president.
Det var inte självklart att han skulle få jobbet – US Treasury var inte entusiastiskt. Men Världsbanken fick 1995 en annorlunda, energisk och karismatisk chef. En man som var besatt av att förändra bankens byråkratiska ”slow motion” till en kraft av entusiasm och hängivenhet för att bekämpa fattigdom och göra skillnad. Och som samtidigt var något av en naiv renässansman.
Kapitlet om bankens insatser i Bosnien efter Daytonavtalet om fred år 1995 är en en fantasisk skildring av hur Världsbanksbyråkraterna blev hängivna fältarbetare under utomordentligt svåra omständigheter. Och gjorde rätt för att mäkla fred och bygga upp det söndrade Jugoslavien.Och det finns andra fascinerande avsnitt om hur han gjorde skuldavskrivning också av bankens fordringar acceptabelt och stoppade dammbyggen i Indien och folkomflyttningar i Tibet.
Han kunde skrika ”fuck you” till direktörerna i bankens styrelse när han inte fick sin vilja igenom. Och när det blev kris (igen) var det inte sällan svensken Sven Sandström (managing director) som med sitt jämtländska filbunkesinne fick Wolfensom att lugna ned sig och ta reson. För alla som jobbat i utvecklingsbranschen är boken en fascinerande berättelse om inte bara bankiren utan också de stora utvecklingsfrågorna under hans tid som Världsbankens chef.
Finns att köpa hos Amazon och säkert (att låna) på bibliotek.
Lotta Schüllerqvist:
Missa inte den nystartade podden ”Kalam” av radiojournalisten Edgar Mannheimer handlar inledningsvis om Palestina och dess historia! I ett dussintal intervjuer skildras utvecklingen fram till det förödande Gazakriget som pågår nu. Första avsnittet är en knappt timslång intervju med författaren Suad Amiry som berättar om Nakban 1948. Sedan kommer en rad intervjuer med bland andra historikern Khaled Fahmy, författaren och professorn Islah Jad, Gazapoeten Musab Abu Toha och Al Jazeerareportern Youmna El Sayed. Många av de medverkande är obekanta för en större svensk publik, men de är synnerligen väl värda att lyssna på. Tonen i intervjuerna är avspänd och eftertänksam, och därmed lätt tillgängliga för en bred lyssnarskara.
På Kulturhuset visas en spännande utställning av den franske konstnären JR, som under många år arbetat med att montera upp porträtt av människor i offentlig miljö – en sorts lokala happenings med kameran som verktyg. I filmen ”Faces, Places” från 2017 skildras hans arbete tillsammans med regissören Agnés Varda. Den utställning som nu visas på Kulturhuset heter Déplacé.e.s och handlar om de hundratusentals barn som befinner sig på flykt undan krig och klimatkatastrofer. I olika flyktingläger samlar JR barn i Ukraina, Rwanda, Mauretanien, Colombia och Grekland kring jättelika barnporträtt som symboliserar dem alla. Vad som händer får man se i en rad videofilmer och några av de jättelika barnporträtten finns också på plats i utställningen som pågår till januari nästa år. Missa inte introduktionsfilmen som visas i början av utställningen! I ett litet rum längst in i Medelhavsmuséet finns en ljudutställning som heter ”Nakba – berättelser från 1948”. Det är en samling intervjuer ihopsamlade av Bernt Hermele, som förra året gav ut boken ”Nakba – katastrof inför våra ögon”. Förutom de inspelade berättelserna finns också en del föremål som palestinier i Sverige har bevarat som minnen från det gamla hemlandet: en vacker ring, lite jord och ett granatäpple som bär sina egna berättelser. Utställningen som är gjord i samarbete med Riksteatern pågår till maj nästa år.
Mariam Mandekov:
Jag vill rekommendera boken The Hundred Year Walk av Dawn Anahid MacKeen. Detta är en prisbelönt berättelse om en ung armenisk mans flykt från massakern under första världskriget och hans barnbarns strävan att följa i hans fotspår. Boken växlar mellan farfarns berättelser och Anahids egna resa när hon spårar sin farfars liv genom Turkiet och Syrien.
Min andra rekommendation är den engelska BBC-podcasten I’m Not a Monster – The Shamima Begum Story. I podcasten försöker journalisten Josh Baker kartlägga vad som hände med de tre brittiska skolbarn som ”försvann” år 2015. Journalisten följer historien från Bethnal Green i östra London till ISIS-kontrollerade områden i Syrien. Genom denna serie försöker Josh Baker att avslöja vad som egentligen hände och utmana den berättelse som Shamima Begum själv ger. För kännedom har Shamima Begum fråntagits sitt brittiska medborgarskap.
Jöran Hök:
Sommar, alltså dags för omläsning! Jag föreslår två minst sagt olika verk: först Vasilij Grossmans klassiska ”Liv och öde”. Boken handlar visserligen om Ryssland 1942-43 men är otäckt aktuell med tanke på dagens ryska statsledning. Grodmans verk är en oförtäckt skildring av människor i en mörk tid men som ändå andas, hoppas och älskar.
Det andra bokvalet är Ronny Ambjörnssons ”den hemliga trädgården”. En idéhistorisk och personlig skildring av det gröna i våra hjärtan. Sommarläsning som värmer!
Återigen tackar vi för den här säsongen och önskar er alla en skön och avkopplande sommar ☀️
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar