ANALYS Svensk miljö- och klimatpolitik har under mandatperioden präglats av minskade budgetanslag. Samtidigt har anslaget till försvar och samhällets krisberedskap kraftigt ökat och beräknas fortsätta öka. Frågan är om det ur säkerhetsperspektiv är klokt att dra ner på just satsningar på miljö och klimat.
World Economic Forum (WEF) sammanställer i sin årliga Global Risks Report vilka allvarliga risker som samhället står inför. Sammanställningen baseras på information från experter (1490 respondenter i 2024 års rapport) från akademi, politik, näringsliv och civilsamhälle i WEF:s nätverk. Risker förknippade med krig och väpnad konflikt hör till de risker som WEF varnar för, men de kvalar inte in på tio-i-topp-listan över de allvarligaste riskerna på tio års sikt. I Global Risks Report 2024 hamnar till exempel mellanstatligt våld på plats 22, biologiska, kemiska samt nukleära hot (t.ex. avsiktlig eller oavsiktlig användning av biologiska eller kemiska vapen samt kärnvapen) på plats 26 och terroristattacker på plats 34.
Tabell 1: Globala risker på lång sikt (10 år) enligt World Economic Forum. Källa: Figure 2.2, Global risks ranked by severity over the long term (10 years), sid. 38 i Global Risks Report 2024. “Global risk” definieras som (sid. 95, egen översättning): “sannolikheten för att en händelse eller ett tillstånd inträffar som, om den inträffar, negativt skulle påverka en betydande andel av global BNP, befolkning eller naturresurser”.
Listan över risker på tio års sikt toppas i stället av risker kopplade till ”extrema väderhändelser” följt av ”kritiska förändringar av geosystem” (till exempel stigande havsnivåer på grund av kollapsande istäcken samt frigörande av växthusgaser till följd av tinande permafrost). Bland de sex största riskerna på tio års sikt är fem direkt relaterade till klimat och miljö, se Tabell 1. Den återstående, ”ofrivillig migration”, listas som en samhällsfråga (societal) i rapporten. Men som tidigare diskuterats i Mänsklig Säkerhet (här och här) samt i akademiska tidskrifter är klimatförändringar, och konsekvenser av ändrat klimat, inte oviktigt för just ofrivillig migration. Samtidigt finns det en risk med att ”bortse från politiska, sociala och ekonomiska intressen och spänningar” som orsak till konflikter, som Johan Schaar uttrycker det (Mänsklig Säkerhet 2023-09-12). Schaar menar att ”auktoritära ledare ibland utser klimatet till syndabock för att undslippa ansvar för egna katastrofala beslut och åtgärder”.
Krig hejdar lösningar på klimatkrisen och klimatförändringar skapar konflikter
Värt att notera är att det inte är miljörörelsens röst vi hör. Global Risks Report speglar den globala politiska och finansiella elitens, det vill säga World Economic Forums, syn på tillståndet i världen.
Andra, kanske oväntade, röster i klimatsammanhang är NATO och organisationens generalsekreterare Jens Stoltenberg. Under FN:s stora klimatkonferens, COP28 i Dubai, intervjuas Stoltenberg av Sveriges Radio (2023-12-03). Han lyfter dels fram att krig och konflikter drar resurser från andra viktiga problem och gör det svårare att lösa klimatkrisen. Dels, menar Stoltenberg, är klimatförändringar i sig en drivkraft för konflikter: ”(…) de ökar konkurrensen om allt knappare resurser, driver människor på flykt och öppnar upp nya områden för konkurrens, till exempel i Arktis. Att bekämpa klimatförändringar är därför viktigt för vår säkerhet och därmed också för Nato”.
Minskad miljöbudget ett steg i fel riktning
Hur ska Sverige som land navigera i en orolig omvärld där riskerna stavas såväl väpnad konflikt som klimatkris? Ett rimligt angreppssätt är att öka ambitionsnivån för såväl försvar som för klimat och miljö. Ett annat angreppssätt är att välja att satsa mer på klimat- och miljöfrågor, det vill säga det som internationella experter pekar ut som det viktigaste, det område som är förknippat med störst risk i en nära framtid. Ett tredje sätt är att, som regeringen valt att göra, låta neddragningar i klimat- och miljöpolitiken hjälpa till att finansiera försvarspolitiken. Satsningen på försvarspolitiken är dock så stor att neddragningen i miljöbudgeten bara finansierar en liten del av den, se Tabell 2. Eller i ett omvänt resonemang: en aldrig så liten del av den ökande försvarsbudgeten skulle utgöra en betydande del av den krympande miljöbudgeten.
Tabell 2: Statsbudgeten 2024, Utgiftsområde 6 (försvar och samhällets krisberedskap) samt utgiftsområde 20 (klimat, miljö och natur). Källa: Statens budget i siffror – Regeringen.se
Att hävda att förd politik inte är en offensiv klimat- och miljöpolitik är att slå in en öppen dörr. Dagens Nyheter skriver i sin huvudledare (2024-01-12) att regeringen borde ”hantera klimathotet på samma sätt som krigshotet: skärpa tonen och inpränta allvaret, för att på så sätt legitimera en mer offensiv politik”. Under en rad år beräknas statens budget för klimat, miljö och naturvård minska, samtidigt som anslaget till försvar kraftigt ökar. Frågan är om det är klok försvarspolitik att finansiera ökade försvarssatsningar med neddragen miljöbudget. Frågar ni NATO och World Economic Forum verkar svaret vara nej.
I artikeln länkas till följande källor:
– Global Risks Report 2024 | World Economic Forum | World Economic Forum (weforum.org)
– Natochefen: Klimatförändringar drivkraft för konflikter – Nyheter (Ekot) | Sveriges Radio
Markus Larsson, ekonomie doktor, och Göran Finnveden, professor. Båda är verksamma inom forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption samt vid institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik vid KTH.
Redaktör: Norah Lång
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar