ANALYS Vid upprepade tillfällen har Väst låtit svåra brott mot den internationella världsordningens värderingar ske utan att ingripa. Kriget i Gaza är ett nytt grundskott mot Västs trovärdighet. Särskilt i det globala Syds ögon. Efter att rättmätigt ha fördömt Hamas’ illdåd har Väst i praktiken gett Israel fria händer att tillfoga det palestinska folket ett svårt lidande. Israel och Palestina är oförmögna att själva bygga en separat eller gemensam framtid. Oddsen är svåra men utan omvärldens nytänkande kommer tragedin att upprepas och den liberala demokratin att ytterligare undergrävas.
Att världsordningen än en gång är i gungning är inte svårt att se. Visserligen har det en tid varit svårt att entydigt fastslå om vi faktiskt har en välfungerande ordning som reglerar relationerna mellan stater. Trots tvivlen har det ändå varit fördelaktigt att utgå ifrån att spelet har regler och att flertalet respekterar dem. Demokratierna i väst anser traditionellt att deras, alltså vår, värdegrund formar dessa regler.
Vi vill tro att det finns allmänmänskliga och globalt accepterade synsätt och trosartiklar. Godkändes inte FN-deklarationen om mänskliga rättigheter redan 1948? Bygger inte hela FN-tanken på nationernas rätt till självbestämmande och förbudet mot anfallskrig? Dessutom anser vi att den liberala demokratin som styrelseform borde vara alla nationers mål och rättesnöre.
Men detta system förnekas, missbrukas och negligeras ofta i verkligheten. Det är inte bara diktaturstater som sviker, även det demokratiska väst bidrar till att systemet korrumperas och förlorar trovärdighet.
En snabbtitt på närhistorien och på de folkmord som ruskat om oss visar att väst haft svårt att omvandla sina värderingar i resolut handling. Masslakten i Rwanda och den etniska utrensningen i Bosnien är nutida exempel på handfallenhet. FN har lamslagits, presidenterna i USA och EU-ledarna har tvekat – med folkmord som följd.
Gaza prövar en västlig världsordning
I dessa dagar prövas det internationella samfundets principer och handlingskraft igen. Det utlösande terrordådet mot civila israeler har allmänt och med rätta fördömts. Men Israels skoningslösa försök att eliminera terrorns förövare i Gaza har gett upphov till starka reaktioner vilka nu tycks beröra stora delar av världssamfundet.
Lite tillspetsat påstår jag att Gaza har gett världsordningen ett nytt, allvarligt grundskott och detta till västs nackdel. Framför allt den ”globala södern” fokuserar på förstörelsen av Gaza vilken ses som ett brott mot de värderingar som väst säger sig försvara. Här står Israels rätt till självförsvar mot det lidande som drabbar 2 miljoner människor inneslutna i Gaza.
Kärnan i denna tragedi är att väst inte på allvar försökt eller lyckats lösa Palestinafrågan. Trots att man för länge sen insett att parterna inte förmår eller ens vill det, har man lämnat saken att bero och därmed gjort lösningar allt svårare, kanske omöjliga. Inte desto mindre är det väst, främst USA, men också EU, som borde ta sitt ansvar. Det krävs nya och kraftfulla initiativ.
Visserligen fortsätter man troget att tala om en tvåstatslösning trots att den blir allt mera orealistisk i takt med de olagliga bosättningarna. Idag betalar väst priset för sin obeslutsamhet och priset är högt. I stora delar av världen uppfattas det starka stödet för Israels aktioner som dubbelmoral. I väst är opinionen splittrad, även bland dem som fördömer Hamas. Unken antisemitism får ny näring och judar utan ansvar för Israels politik får ta stöten.
Kriser kan betyda nya öppningar
Den humanitära katastrofen kunde i bästa fall resultera i två positiva utfall. Om en israelisk väljarmajoritet inser att Netanyahus politik inte ger trygghet och den erkänner palestiniernas rätt till en egen framtid. Om omvärlden och Israel inser att enklaven Gaza inte längre kan isoleras och dess invånare måste ges ett framtidsperspektiv. Det kräver sannolikt en ny, temporär regim utan Hamas, men även utan Israel som ensam ockupant. Och att Iran är neutralt.
Allt detta kan verka utopiskt, men utan nytänkande upprepas tragedierna om några år. I Gaza finns alltför många sörjande, föräldralösa och änkor som inte glömmer. Kanske återuppbyggnad under en ny regim på sikt kunde hela såren. Många israeler kommer att minnas att landets underrättelseorgan inte levde upp till sitt rykte.
Oddsen emot en positiv utgång är många. USA är på väg in i ett valår med existentiella dimensioner och Bidens återval kan avgöras av hans Israelpolitik. Han har troligen insett att hans tidigare passivitet och pro-israeliska linje nu hämnar sig, men det är kanske för sent. Tiden är för kort för att han, med Trump i hälarna, ska kunna nystarta en realistisk fredsprocess.
Kan Israel rädda sig självt?
I en artikel i Nya Argus i maj i år kallade jag Israel den självdestruktiva nationen. Trots många militära framgångar, trots att man spelat bort palestinierna och framgångsrikt friat till arabiska härskare, är landet ändå otryggt och splittrat. Ständig beredskap tär på moralen, extrem och religiöst färgad politik delar samhället och kampen om konstitutionen söndrar nationen.
Israel vill vara en judisk stat men vet inte hur det går ihop med en stor palestinsk befolkning. Jag anser att ”Israel som land är en så viktig och unik skapelse i mänsklighetens och judendomens historia att ansvaret för landets framtid angår oss alla.”
Självfallet är staten Israel suverän och dess invånare besluter om landets politik, även om och när den är självdestruktiv. Men idag påverkar Israels olösta säkerhetsproblem världsordningen negativt. Israeler och palestinier är uppenbart oförmögna att själva bygga en gemensam eller separat framtid. Västs rådlöshet undergräver respekten för de värderingar som de liberala demokratierna vill företräda. Väst får inte bli pantfånge för en oförsonlig och perspektivlös politik som ger varken israelerna eller palestinierna långsiktig trygghet.
Pär Stenbäck är tidigare undervisnings- och utrikesminister i Finland och var medgrundare till International Crisis Group ICG 1995., Han har arbetat med humanitär medling för Internationella Röda Korset i Israel och Palestina åren 2007 till 2014. Texten är en lätt bearbetad version av en artikel tidigare införd i Hufvudstadsbladet.
Redaktör: Johan Schaar
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar