ANALYS Temperaturen i Thailand, Laos och Vietnam har nu varit 43 – 45 grader C under en hel månad och svalkande regn har uteblivit. Regionen är sårbar och ekonomisk tillväxt med ökande energikonsumtion innebär extremt hälsofarlig luft och ökade koldioxidutsläpp. FN och forskare varnar med alltför lite görs även om civilsamhället försöker agera.
Det buddhistiska nyåret infaller i mitten av april, vilken också är årets varmaste månad i Sydostasien. Därför firas det i länder som Thailand, Laos, Kambodja och Myanmar på ett förnuftigt nog genom att alla skvätter svalkande vatten på alla. Temperaturerna brukar sedan falla när regnperioden börjar på allvar i juni, men det allra första skyfallet kommer nästan alltid en vecka eller två innan vattenfestivalen och kallas ”mangoregn” eftersom det ger mangofrukterna en sista skjuts för att mogna. Men i år kom inget mangoregn och det var inte som vanligt 30 – 35 grader varmt utan 35 – 40 eller mer dagligen i en hel månad. Den första veckan i maj uppmättes absoluta värmerekord i tre av regionens länder: 45,0 grader i Thailand, 43,5 i Laos och 44,2 i Vietnam.
Snabb ekonomisk utveckling har ett högt klimatpris
Det råder ingen tvekan om att det är något nytt och oroväckande som händer med klimatet i den här delen av världen. Washington Post rapporterade den 8 maj: ”Det finns ett starkt samband mellan mänskligt inducerade klimatförändringar och värmeböljor, som görs mer allvarliga, frekventa och längre på grund av effekterna av mänsklig påverkan.” Visst spelar den globala situationen en avgörande roll, men det är även priset man får betala för den snabba ekonomisk utvecklingen regionen genomgått under de senaste årtiondena. Det är fler bilar på gator och vägar än någonsin tidigare, det byggs nya höghus och handelscentra och industrier som alla släpper ut stora mängder klordioxid. Konsekvenserna har blivit både torka och översvämningar, men framförallt oregelbundet regn.
Med outhärdligt väder uteblir turismen
I länder som Thailand, som satsar på turism, har klimatförändringarna fått omedelbara ekonomiska konsekvenser. Den thailändska turistnäringen hade just börjat återhämta sig från Coronapandemin när värmeböljan slog till – och den väntas vara i flera månader framöver. Därtill kommer ”flygskam” och andra faktorer i Europa, vilket har lett till att Thailand nu driver kampanjer för att locka till sig turister från Kina, Indien och Mellersta Östern. Men några större antal kan inte väntas förrän vädret blivit mer uthärdligt. Under det senaste året har dock antalet turister från Ryssland ökat markant, men det beror sannolikt på att många därifrån vill hålla sig borta så länge kriget mot Ukraina fortgår.
Även i Myanmar och angränsande områden i Bangladesh är problemen stora med förödande påföljder för den lokala befolkningen. Det ”normala” mangoregnet uteblev och istället slog cyklonen Mocha till i mitten på maj. En halv miljon människor tvingades fly från sina hem och sökte skydd i tempel, skolor och temporära uppsamlingsläger.
På sikt väntar ökade havsnivåer och klimatflyktingar
Samtidigt varnar FN och dess organ för vad som kan hända på längre sikt eftersom havsnivån höjs stadigt år från år. Enligt prognoserna kan det leda till att 10 procent av Bangladeshs nuvarande yta, som till största delen består av slätter och lågland, kommer att ligga under vatten 2050. Men tanke på att Bangladesh inte är större än 148 460 kvadratkilometer – vilket motsvarar en tredjedel av Sveriges yta – och har 170 miljoner invånare kan det bara leda till att antalet ”klimatflyktingar” till framförallt grannlandet Indien kommer att öka markant. Även de mest inbitna klimatskeptikerna kan inte längre förneka att situationen är allvarlig och att något drastiskt måste göras för att vända utvecklingen. Det är bara frågan hur det skall ske. Ingen regering är beredd att sakta ner på den ekonomiska utvecklingen, vilket kan leda till bristande folkligt stöd. Satsningar på grön energi går dessutom långsamt.
Den amerikanska tankesmedjan CSIS, eller the Center for Strategic and International Studies, kommenterar i en rapport under krisen nu i maj: ”Sydostasien står inför den skrämmande uppgiften att upprätthålla mål för ekonomisk tillväxt och tillgodose energibehoven hos växande befolkningar samtidigt som man i ord upprätthåller ambitiösa utfästelser om att uppnå koldioxidneutralitet.”
Problemen accelererar -men inte åtgärderna
Det hålls regionala konferenser, men politiska och kulturella skillnader mellan länderna i regionen gör det svårt att ens komma överens om någon gemensam energistrategi. Mycket hänger därför inte på regionens regeringar utan på civilsamhällets organisationer. En av de mest aktiva är Climate Action Network Southeast Asia, som bildades redan 1992 med förgreningar i Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Kambodja, Vietnam, Taiwan och Thailand. De har också kontakter med liknande organisationer i Sydasien, Europa och Afrika. I Thailand finns flera organisationer som vill befara regionens floder, bland annat Mekong och Salween där främst statsägda kinesiska bolag bygger dammar för att få elektricitet. Det gemensamma intresset för alla dessa organisationer är att i samarbete med forskare och internationella organisationer höja allmänhetens medvetenhet om klimatfrågor – och att utöva påtryckningar på beslutsfattare och privata företag för att uppnå utsläppsminskningar och hållbarhet.
Värme och luftföroreningar orsakar grava andningsbesvär
Nu i år har bland annat Thailand även drabbats av de värsta luftföroreningarna i mannaminne. Chiang Mai i norr hade under flera dagar i april och maj den mest ohälsosammaste luften i världen. Även i Bangkok var luften farlig att andas. Kombinerat med värmeböljan gjorde föroreningarna att lasarett och kliniker var fulla av folk med andningsbesvär och lungproblem. Värst var det i Myanmar där inbördeskrig rasar och landet styrs av en militärjunta som satsar mer på sina väpnade styrkor än på hälsovård.
Medan klimatförändringarna kräver globala, långsiktiga lösningar kan luftföroreningarna lösas direkt i regionen. Länge skyllde man den hälsovidriga smogen på svedjebruk bland bergsstammarna i norra Thailand och att lokala bönder brände sina fält efter att ha skördat dem. Men det förklarar inte varför luftföroreningarna under senare år har blivit de värsta någonsin. Det är först nu, när situationen är akut, som sanningen börjar komma fram. Thailändska storbolag har arrenderat enorma arealer mark i grannländerna Myanmar och Laos där man odlar majs och andra grödor – för att föda de miljontals grisar och höns på farmer som samma företag driver i Kina, ett land som övergått från lantbruk till industriell utveckling. Efter skörden, som sker under årets första kvartal, bränns fälten – och smogen driver in över Thailand.
Ovilja att ta tag i problemen
Att gå emot storbolagens ekonomiska intressen är ingen lätt uppgift och en allmänhet som vant sig vid en relativ hög levnadsstandard vill ogärna se nedskärningar av energikonsumtionen. Ett vanligt argument i debatten är också att Sydostasiens bidrag till de globala förändringarna är liten och att de största klimatbovarna finns i Västvärlden. Det stämmer, men är en svag ursäkt för att slippa ta itu med de dubbla hoten från klimatförändringar och luftföroreningar. Framtiden ser därför inte ljus ut för Thailand och andra nyrika länder i Sydostasien.
En färsk undersökning utförd av the United States Agency for International Development slår fast följande: ”Sydostasien anses globalt vara en av de mest sårbara regionerna för klimatförändringar. Länder över hela regionen kommer att möta stigande havsnivåer, värmeböljor, översvämningar och torka och allt mer intensiva och oförutsägbara väderhändelser.”
Inte bara ”kommer” problemen; allt detta är redan verklighet och utan att vara alltför alarmistisk är det tydligt att det redan kritiska läget bara kan bli värre. Enligt beräkningar gjorda av the International Energy Agency beräknas regionens energiefterfrågan växa med cirka 3 procent per år fram till 2030 och att 75 procent av ökningen kommer från fossila bränslen. Enligt samma kalkyl innebär det att man driver upp koldioxidutsläppen 35 procent från 2020 års nivåer.
Olösta klimatproblem är snart lika farliga som väpnade konflikter
Klockan tickar och de långsiktiga, ekonomiska och sociala konsekvenserna av olösta miljöfrågor är minst lika allvarliga för den regionala säkerheten – och mänsklig säkerhet – som väpnade konflikter och militär upprustning. Vad som saknas i dagsläget är den politiska viljan – och förmågan – att ta itu med problemen. Därför beror allt på hur civilsamhällets organisationer agerar och i vilken utsträckning de kan påverka den allmänna opinionen – och de beslutsfattare som faktiskt har framtiden i sina händer.
Bertil Lintner, frilansjournalist baserad i Thailand, medverkar regelbundet i Mänsklig Säkerhet och skriver bl a för Asia Times. Författare till flera böcker om politik och utveckling i Asien.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar