ANALYS Två små öar i Bengaliska viken har helt plötsligt hamnat i centrum för diskussionen om asiatisk säkerhetspolitik. Satellitbilder visar omfattande byggnadsverksamhet på Kokosöarna, som tillhör Myanmar och ligger bara några mil norr om den nordligaste ön i den indiska ögruppen Andamanerna där Indien har strategiskt viktiga militära anläggningar. Misstanken är att det är Kina som ligger bakom byggverksamheten.
Satellitbilder över Kokosöarna visar att en förlängning gjorts av den tidigare korta landningsbanan på öarnas flygplats liksom vad som ser ut som nya radaranläggningar. Det går i dagens läge inte att bevisa detta, men det ligger i Kinas intresse att bevaka viktiga handelsleder i Indiska oceanen — olja från Mellersta Östern och mineraler från Afrika och handelsvaror till de delarna av världen och Europa — och samtidigt hålla ett öga på den regionala rivalen Indiens baser på Andamanerna. Lite längre västerut på det indiska fastlandet ligger de baser varifrån Indien testskjuter sina missiler, robotar och raketer. Det är därför inte underligt att uppgifterna, som först kom på den brittiska tankesmedjan Chatham Houses webbsajt den 31 mars, spreds snabbt på sociala medier framförallt i Indien.
Kokosöarna tillhör Myanmar vars junta står nära både Kina och Ryssland
Efter en militärkupp i Myanmar i februari 2021 har juntan som då grep makten närmat sig Kina, som jämte Ryssland är ett av få länder som inte fördömt avsättandet av en vald regering och det påföljande blodbadet på pro-demokratiska demonstranter. Rysk olja har importerats till fördelaktiga priser och handeln med Kina har ökat markant. Ryssland och Kina är också de största leverantörerna av krigsmateriel till militärjuntan i Myanmar.
Ryska intressen i Myanmar mer ekonomiska medan Kinas är strategiska
Rysslands intressen är främst ekonomiska medan Kina har strategiska intressen i Myanmar, ett av bara tre grannländer som förser det väldiga landet med en direkt, brukbar korridor ner till Indiska oceanen.
Det andra grannlandet, Indien, är stängt och gränsen till Pakistan ligger för långt västerut för att vara av något större geostrategiskt intresse. Dessutom är den väg som kineserna byggde på 70-talet över bergen från Xinjiang till Pakistan ett av världens farligaste rent trafikmässigt och på vintern täckt av snö och is. Vad som i den officiella retoriken kallas the China-Myanmar Economic Corridor är för Kina ett viktigt utlopp till resten av världen, speciellt med tanke på att det ger ett alternativ till handelslederna genom det omtvistade Sydkinesiska havet och det trånga Malackasundet, som lätt skulle kunna blockeras i händelse av en större konflikt i Asien.
Kinas intresse för Kokosöarna del i maktkampen visavi Indien
Kinas intresse för Kokosöarna är egentligen inte något nytt, men när det skrevs om det så tidigt som på 1990-talet ledde det till en rad misstolkningar och överdrifter, i synnerhet i Indien. Ett typiskt inlägg är det som den flitige indiske debattören Brahma Chellaney skrev i en uppsats som presenterades på en internationell Myanmarkonferens i Stockholm i maj 2008: ”Kinas säkerhetstjänster bedriver elektronisk spaning på de två Kokosöarna i Bengaliska viken. Indien överlämnade Kokosöarna till Burma på 1950-talet, och Burma arrenderade sedan ut dem till Kina 1994.” I själva verket tillhör Kokosöarna Myanmar och har alltid gjort det. Något arrendeavtal liknande det som Chellaney nämner existerar inte. Vad som hände på 1990-talet var att Kina bidrog med personal och utrustning för att uppgradera Myanmars flottbaser, bl a den på Kokosöarna. Den uppgraderingen har nu fortsatt med nya installationer och det misstänks att Kina kan ha tillgång till den signalspaning Myanmars flotta bedriver på öarna. Där kommer Indien in i bilden och de nya avslöjandena kommer bara ett par månader efter att en mystisk ballong av okänt ursprung observerats över Andamanerna. Liknande ballonger och då bevisligen kinesiska har setts över USA. Den 4 februari sköts en sådan ballong ner av den amerikanska flygvapnet utanför South Carolinas kust medan andra sågs över Alaska och en missilbas i Montana.
Öarna var länge obebodda men blev straffkoloni och sedan flottbas
Kokosöarna var först obebodda men den brittiska kolonialmakten tog dem i besittning 1882. Det enda som fanns då var en fyr som britterna byggt för att bistå de handelsfartyg som seglade över Bengaliska viken. I slutet av 1950-talet sände Myanmars militär politiska fångar till den större av de två öarna och i början på 1970-talet etablerades där vad som skulle bli en självförsörjande straffkoloni. Men fångarna, främst kommunister, inledde en hungerstrejk med påföljd att flera dog. Straffkolonin stängdes och de överlevande förflyttades till fastlandet. Men den större ön övergavs inte. Den administreras av Myanmars flotta och där finns omkring 150 flottister och annan militär personal. Ingen vistas mer eller mindre permanent på den mindre ön som är helt täckt av skog. Men även där är det något som försiggår. På Google Earth kan man se en stor byggnad i mitten på ön — och två nya helikopterplattor. Ändamålen måste vara rent militära och vara förknippade med signalspaning.
Kinesiska u-båtar i området ska skydda handelsrutter
De nya anläggningarna på Kokosöarna och vem som kan tänkas ligga bakom dem återspeglar den ökande rivaliteten mellan Kina och Indien. Och det rör sig inte bara om underrättelseverksamhet. Kinesiska u-båtar och andra fartyg har under de senaste åren, och för första gången i modern historia, observerats inte bara i Bengaliska viken utan även på andra ställen i Indiska oceanen. Det är uppenbart att Kina anser sig behöva militärt skydd för de viktiga handelslederna över Indiska oceanen – och där kolliderar de kinesiska intressena med de traditionella.
Liksom i Djibuti bygger Kina – liksom andra länder – militärbaser
Kina är ny en ny aktör på scenen och 2017 invigdes landets första militärbas utomlands: i Djibouti på Afrikas horn. Därifrån bevakas infarten till Röda havet och Suezkanalen. USA å sin sida har en stor bas på Diego Garcia i det Brittiska Indiska Oceanterritoriet, Storbritanniens sista besittning i Asien. Fransmännen har militära baser på ön Réunion, ett departement ”bortom haven” och därmed del av Frankrike och EU, samt den stora, bergiga ön Kerguelen, som bara befolkas av vetenskapsmän och militär personal. Även på Australiens två ögrupper i Indiska oceanen, Julön och Kokos (Keeling) öarna — inte att förväxla med Myanmars Kokosöar — bedrivs signalspaning och Kinas aktiviteter i regionen ådrar sig det största intresset. Och sedan Indien vars flotta fortfarande är den största i regionen.
Det Sydkinesiska havet och intilliggande farvatten, där Kinas intressen kolliderar med Filippinernas, Vietnams, Indonesiens och därmed också västvärldens, ses allmänt som den stora brännpunkten i Stillahavsasien. Men spänningen är minst lika stark i Indiska oceanen. Med tanke på vad som sker på Kokosöarna har den indiska regeringen nu meddelat att de militära anläggningarna på Andamanerna kommer att förstärkas. Det isolerade, militärstyrda Myanmar med Kina som en av sina få vänner, har därmed hamnat mitt i korselden i en konflikt över vilken landets militärjunta har minimalt inflytande — och kuppen för drygt två år sedan har fått geostrategiska följder få kunde förutse.
Bertil Lintner, frilansjournalist baserad i Thailand, medverkar regelbundet i Mänsklig Säkerhet och skriver bl a för Asia Times. Författare till flera böcker om politik och utveckling i Asien.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar