REFLEKTION. Årets ”Folk och försvar” fokuserade på NATO och militärt försvar. Ukraina utgjorde givetvis en fond. Men de idag många säkerhetshoten som ett expansivt Kina, accelererande klimatförändringar och angrepp mot rättsstaten borde också ha belysts. Att ge det militära etablissemanget så stort utrymme men inte mer plats åt oberoende experter och aktörer inom civilsamhället begränsar synsätt, överblick och därmed brett, adekvat agerande.
Konferensen samlade cirka 350 deltagare, merparten från den militära försvarssidan, stats- och utrikesministern, försvars- och civilförsvarsministern, Finlands utrikesminister, NATO:s generalsekreterare och NATO:s ÖB i Europa, Sveriges EU-kommissionär, Ukrainas ambassadör i Sverige, representanter för samtliga riksdagspartier, försvarsindustri, Folke Bernadotteakademin, Utrikespolitiska institutet, media m fl. Liksom tidigare var Eva Hamilton moderator.
I motsats till tidigare år saknades paneldeltagare från civilsamhället – med undantag för internationella Röda Korskommitten. Kvinna till Kvinna, Human Rights Watch och Civil Rights Defenders borde ha medverkat för att bredda analysen. Och kanske kommenterat den feministiska utrikespolitiken som försvann.
Förvånande snävt fokus på konferensen
Självklart låg genomgående fokus på det ryska brutala angreppet mot Ukraina. Men det framstår inte som lika givet att just verktygen NATO och militärt försvar skulle dominera agendan så tydligt. Konferensen borde tydligare ha satt ljuset på alla delar av Rysslands mångfacetterade angrepp på både Ukraina och på Europa. Som flera talare påpekade: försvar är mer än militärt försvar. Inget sades t ex om angelägna ekonomiska verktyg för att strypa rysk krigskassa genom att ytterligare solidariskt minska europeiska köp av rysk gas och olja, om att sluta subventionera fossila bränslen. Ingen diskussion fördes heller om hur kraftigt ökade försvarsanslag ska betalas: med indragningar i välfärden eller beskattning av de mest resursstarka.
Dessutom borde minst ett pass under konferensen ha ägnats åt andra hot än Ukraina och organiserad (gäng)brottslighet. Vi behöver ju, som det ofta sägs, hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Kinas ökade aggression, klimathot, angrepp på rättsstaten från högerextremister som i USA och Brasilien, misstro mot demokrati och utbredning av konspirationsteorier utgör fundamentala hot som ofta är sammanflätade med angrepp på kvinnors rättigheter, särskilt aborträtten. Ett potentiellt men närliggande hot är också utgången av presidentvalet i USA 2024 som kan få stora konsekvenser för NATO, Ukrainastödet och försvaret av Europa.
Tonvikt vid enighet och fortsatta åtaganden rörande Ukraina
Huvudbudskapet från konferensen var enighet kring kraftfullt stöd till Ukraina och att inte låta Ryssland vinna det pågående kriget, som bedömdes kunna bli långvarigt. Ukrainsk motståndsvilja och uthållighet liksom vapenleveranser framhölls som avgörande. Som Ukrainas ambassadör uttryckte saken: Vi kan inte överlåta kriget till våra barn. Både NATO:s representanter, Sverige och Finland utlovade också starkt stöd till Ukraina. (Och NATO-ländernas kapacitet är betydande, med hälften av världens såväl militära som ekonomiska styrka.)
Det svenska stödet benämndes ofta vara ”framåtlutat”, inte minst av ÖB som framstår som den mest framåtlutade av alla genom sin (mer ensamma) acceptans av kärnvapen på svensk mark och tal om större beredskap för militära angrepp mot Sverige.
NATO:s röda linjer
Jens Stoltenberg m fl konstaterade att NATO aldrig gjort det man nu gör; dvs skickar omfattande militärmateriel till ett land i krig, men utan att bidra med trupp. Om Ryssland angriper ett NATO-land innebär det att NATO:s röda linje korsas och alliansen försvarar sig militärt.
Ansökningsprocessen
En riksdagsledamot frågade Jens Stoltenberg varför inte NATO:s ledning förhandlade för att få Turkiets godkännande av svenskt och finskt NATO-medlemskap, i stället för Sverige och Norge. (Att Sverige är undfallet mot Turkiet, som är det EU-land som är mest undfallet mot Ryssland är ju extremt oroande). Här duckade dock Stoltenberg och talade om sin förståelse för att Turkiet måste hantera hot om terrorism – även om han i sitt anförande tidigare markerat att Sverige och Finland uppfyllt sina avtalsåtaganden.
Vad gäller ansökning om medlemskap konstaterades att Sverige motvilligt gått in i EU, och fortsatt bromsade mycket i unionen, men att regeringen, nu, med SD och S helhjärtat går ”all-in” för medlemskapet i NATO. Trots att Eurobarometern visar att fler svenskar är positiva till EU än till NATO.
Medlemskap, geografiskt 360-gradersperspektiv och värdlandsavtal
Sverige bidrar till NATO:s samlade styrka genom flyg och marina stridskrafter, avancerad underrättelseförmåga, försvarsindustri och genom vårt läge bidrar vi till skydd av Östersjön, Nordsjön och Nordkalotten. Vi, liksom Finland, lovar att delta fullt ut där NATO engageras, från Medelhavet till Island (”360-gradersperspektivet”).
Som medlem ska vi nu utforma s k värdlandsavtal, om bl a rättigheter och skyldigheter för utländsk NATO-personal som stationeras på svensk mark, rörande exempelvis lagföring vid eventuella brott.
NATO och EU
Flera kopplingar gjordes mellan NATO och EU och deras olika former av stöd till Ukraina. Den svenska kommissionären Ylva Johnsson betonade återkommande hur Ukraina utgör ”prio ett” för EU. Men EU, som blivit alltmer operativt, lyfte också annat som klimatsatsningen ”Fit for 55”, migrationspakten mm, processer som det svenska ordförandeskapet måste hantera.
Svensk energi- och livsmedelssäkerhet
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) betonade hur det försämrade säkerhetsläget bromsat globaliseringen och skapar olika intressesfärer med minskad handel och dyrare priser. En ny styrka för det exportberoende Sverige är tillgången på sällsynta jordartsmetaller, inklusive sådana metaller i gruvavfall, vilka krävs i omställningen mot fossilfrihet.
Naturgas är centralt för kväveframställning och konstgödning som kan ge fördubblade livsmedelsskördar. Ryssland med stora naturgastillgångar och stor spannmålsexport använder sina tillgångar som säkerhetspolitiska vapen gentemot t ex Brasilien som behöver gasen för konstgödning och gentemot stora livsmedelsimportörer som Egypten, Indonesien och Turkiet som måste undvika livsmedelsbrist som kan föranleda folkliga uppror.
I Sverige måste vi räkna med fortsatt höga och sannolikt stigande livsmedelspriser.
Försvar av ”svenska” värderingar vs folkrätt och rättsstatsprinciper?
Finlands utrikesminister Pekka Haavisto, som förmedlade både klokskap och sans, betonade värnandet av mänskliga rättigheter, folkrätt och demokrati i ett brett historiskt och tematiskt inlägg. Detta kändes mer betryggande än svenska ministrars tal om stöd för ”svenska” värderingar – med tanke på regeringspartiernas Tidöavtal med SD som bygger på en aggressiv uppdelning av etniskt svenska medborgare och andra människor och inte markerar folkrätten.
”Svenska värderingar” diskuterades f ö på DN:s ledarsida, som pekat på att begrepp som demokrati och mänskliga rättigheter varit självklart accepterade, nu börjar behandlas som ”åsikter”.
Försvarsvilja
Försvarsminister Pål Jonsson betonade i ett intressant inlägg försvarsvilja som grundläggande. Men ingen i regeringen visade hur försvarsviljan kan stärkas i Sverige. Det förefaller som om försvarsviljan är en av de svagaste punkterna i svenskt totalförsvar, bl a i kombination med faktaförnekelse, okunskap om rättsstatens innebörd och benägenhet att acceptera starka ledare och odemokratiska krafter.
Enstaka talare breddade synsättet
Gudrun Persson (FOI), betonade långsiktighet kring Sveriges relation med Ryssland. Vi kan knappast förvänta oss ett demokratiskt Ryssland, men tidigare perioder av mer öppenhet kan återkomma. Hon efterlyste en definition av vad vi menar med långsiktigt hållbar ”fred” och ”seger” i Ukraina. Hon konstaterade dessutom att väst gett Ryssland intryck av att Krimannekteringen accepterats, och beklagade västs dubbelspel att välkomna ryska pengar, som i ”Londongrad”.
Journalisten Patrik Oksanen markerade att försvarsplanering behöver vara långsiktig och bred och uppmärksamma situationen 2030 då Kina säkerligen utökat sin inflytelsesfär i vårt närområde Arktis.
Per Olsson-Fridh, Folke Bernadotteakademin (FBA) framhöll inre hot som lika allvarliga som yttre. Världen idag präglas av misstro, auktoritära krafter, fattigdom och tillbakagång för demokratier. Därför behövs resurser till diplomati, utvecklingssamarbete, stärkande av rättsstaten, åtgärder mot korruption, klimatåtgärder och konfliktförebyggande, bl a genom FN (som idag marginaliseras).
Ylva Johansson, Sveriges EU-kommissionär, noterade hur samlat EU är idag i jämförelse med under flyktingkrisen 2015. Enigheten, grundad i covidhanteringen, är central och viktig att vidmakthålla för det svenska ordförandeskapet. Två särskilda utmaningar blir att motverka ryssvänliga krafter (inklusive i Sverige) som dels överdriver hur EU:s motstånd mot rysk olja leder till höga energipriser som drabbar fattiga familjer, dels sprider lögner om hur flyktingar får alltför förmånlig behandling. Hon noterade f ö att flertalet av de 12 miljoner ukrainare som flydde under kriget har återvänt och att Tjeckien nu är det land som härbärgerar flest av de 4 miljoner som är kvar inom EU.
Avslutningsvis: Det är livsviktigt för svensk säkerhet att aktivt stödja Ukraina mot de ryska angreppen, som också är ett angrepp på Sverige, EU och demokratiska rättsstater. Därmed krävs en bred palett av gemensamma åtgärder, både inom NATO och EU, och stärkande av svenska resurser på en rad områden. Men lika lite som klimat- och energifrågor kan lösas med en enda ”silverbullet” i form av kärnkraft, lika lite kan mångfacetterade säkerhetsutmaningar lösas enbart genom NATO.
Av
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör Mänsklig säkerhet
Tips:https://folkochforsvar.se/themepage/folk-och-forsvars-rikskonferens-2023/
“NATO – en allians i tiden”, om NATO:s historia, samtid och framtid, Ulla Gudmundson (bookstrap publishing 2022)
Redaktör: Lotta Schüllerqvist
Lämna ett svar