ANALYS Tack vare de demokratiska framgångarna i mellanårsvalet blev president Joe Bidens långa utlandsresa ett globalt ärevarv – med klimatutspel på FN-mötet i Egypten, löften om stärkta band till asiatiska samarbetsorganet Asean och nedtoning av spänningarna med Kina i kulisserna till G-20-mötet på Bali. Det skriver USA-experten Karin Henriksson i en analys av valet.
Drygt två veckor före valet den 8 november höll Joe Biden ett tal om aborträtten och när bara dagar återstod tog han till orda om hotet mot demokratin. Idiotiskt, tyckte kritiker både internt i partiet och externt i oppositionen och i medierna. Där hade man slagit fast att inflationen, brottsligheten och gränskontroll var det enda väljarna verkligen brydde sig om – och de tänkte straffa den sittande presidenten med de svaga opinionssiffrorna.
Oro, hot och ”election deniers” före valet
I bakgrunden ekade andra varningssignaler. Våld hotade vid vallokalerna. Beväpnade män stod redo att skrämma bort väljare. Förnekare av valresultatet 2020, ”election deniers”, hade förberett planer på att montera ner demokratiska spelregler efter sina ”garanterade” valsegrar. Joe Biden fick rådet att stålsätta sig inför den nya hänsynslösa republikanska kongressmajoritetens planer på granskningar och även riksrätt. Allt var förberett för en comeback för Donald Trump som denna andra gång inte skulle omges av några ”vuxna”.
Rösträkningen drog ut på tiden efter valet. Det slutgiltiga resultatet väntas inte bli klart förrän ett dussintal valkretsar i västra USA rapporterat in sina siffror och väljarna i Georgia sagt sitt i det extra senatsvalet den 6 december.
Demokraterna behöll majoriteten i senaten
Men, det står klart att demokraterna behåller den knappa majoriteten i senaten, 50-50, med vicepresidenten Kamala Harris utslagsröst. Med tanke på att den demokratiske kandidaten Raphael Warnock fick fler röster än republikanen Herschel Walker (men inte erforderliga 50 procent) i Georgia förefaller det sannolikt att den demokratiska majoriteten utökas till 51-50 och därmed ett större inflytande i utskotten. I representanthuset förmodas det bli ett minimalt övertag för republikanerna, kanske en handfull platser, med följden att de får svårare att driva igenom kontroversiella förslag och inte har råd med så många avhopp ifall några ledamöter tar fasta på väljarnas önskemål om samarbete över blockgränserna.
Trumps misslyckade strategi
Förväntningar, prognoser och spekulationer slog alltså fel om en röd, republikansk, tsunami. Den som får skulden är i första hand förre presidenten Donald Trump, vars nederlag blivit fler och fler. Först 2016 när han inte fick majoritet i folkvalet, sedan 2018 när republikanerna gick kraftigt bakåt i kongressen, sedan 2020 i presidentvalet och 2021 i fyllnadsvalen i Georgia.
Det som den republikanske senatsledaren Mitch McConnell kallade för ”kandidat-kvalitet” vägde tungt. Väljarna ratade en handfull senatskandidater som Trump personligen valt ut eller stöttat under sina massmöten. Bittra partihöjdare menar att republikanerna annars skulle ha tagit hem Nevada, New Hampshire och Pennsylvania. Stämningarna förvärrades av demokratiska framryckningar i guvernörsval och delstatsparlament. Och det var en klen tröst att mer traditionella republikanska kandidater segrade, som guvernörerna i Georgia och Ohio.
Men till syvende och sist var det några faktorer som avgjorde:
- 27 procent uppgav i en väljarundersökning att abortfrågan överskuggade allt annat efter sommarens HD-dom som innebar att den federala aborträtten revs upp;
- två tredjedelar av de unga röstade på demokraterna;
- skepsisen mot Trump var större än mot Biden;
- förnekare på alla nivåer besegrades, inte minst till posten som ”secretary of state” som ansvarar för valförrättningar i många delstater.
Självrannsakan och maktkamp förestår bland republikanerna
Före valet talades det om vilken självrannsakan som demokraterna skulle tvingas till. Efter valet riktas blickarna istället mot republikanerna, där det pekas finger åt olika håll och en maktkamp om ledarskapsposterna i kongressens bägge kamrar pågår för fullt. För valrörelsen 2024 har satts igång och republikanerna vet med sig att de måste ha en annan typ av kandidater för att fortsätta en positiv trend bland minoritetsgrupperna – och att den konservativa HD-majoritet som McConnell skräddarsydde inte har stöd i breda folklager.
Joe Biden är förvisso en av vinnarna och det syntes i minspelet hemma i Washington och sedan på framträdandena i Sharm-el-Sheik, Phnom Penh och Bali. ”Vi bevittnade den amerikanska demokratins inneboende styrka och motståndskraft och vi såg det hända. Och det amerikanska folket visade återigen att demokratin finns i oss”, sade Joe Biden vid en av presskonferenserna.
Ökade chanser för fortsatt stöd till Ukraina
Biden påminde om löftet efter tillträdet 2021 att USA skulle vara tillbaka, hemma, vid förhandlingsbordet och som ledande i världen. Detta håller på att uppfyllas, sade han, med hänvisning till inrikespolitiska satsningar, humanitära initiativ i omvärlden och en front mot rysk aggression i Ukraina.
Dock fortsatt jämnt – och fortsatt polarisering
Men ett skäl till att det tar så lång tid att räkna rösterna är att det väger så jämnt. Den så omvittnade polariseringen består och bägge partierna uppmanas att begränsa ytterflankernas inflytande. Det är val om två år igen och samma intensiva kampanjer med samma negativa porträtt av motståndarna förutpås. I nuläget ser det dessutom ut som om det blir en ny match mellan Joe Biden och Donald Trump. Demokrater är visserligen oroliga över Bidens ålder men är annars tämligen nöjda med hans politik. På andra sidan ser det lite annorlunda ut.
Utmanarna Ron DeSantis och Glenn Youngkin
– Det republikanska partiets väljare består till 10 procent av Never-Trumpers som aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på honom. 40 procent är Always-Trumpers och tycker att han är den bäste presidenten någonsin. Resten, 50 procent, är Maybe-Trumpers, som röstade på honom två gånger men helst inte vill ha honom tillbaka, kommenterade republikanske strategen Whit Ayres på ett eftervalseminarium i regi av tankesmedjan AEI.
De alternativ som framträder just nu är storsegraren i guvernörsvalet i Florida Ron DeSantis och guvernören i Virginia Glenn Youngkin som valdes 2020.
Karin Henriksson är journalist och författare, baserad i Washington, samt återkommande skribent i Mänsklig Säkerhet. Hennes senaste bok heter USA:s alla första damer, från Martha Washington till Jill Biden.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar