REFLEKTION Årets bok- och biblioteksmässa uppmärksammade i många paneldebatter och nya böcker hot mot mänsklig säkerhet inom länder. Hoten rör bl a inskränkt pressfrihet, spridning av konspirationsteorier, acceptans för anti-demokratiskt agerande, gängvåld och mord, våld mot kvinnor samt ökad ekonomisk utsatthet både inom och utanför Sveriges gränser. Här belyses några huvuddrag i dessa diskussioner och dessutom mässans exponering av smala faktaböcker.
Mässan exponerar angelägna skrifter som inte är kioskvältare
En styrka med Bok- och Biblioteksmässan är att den ger plats för hundratals mindre förlag och aktörer att ställa ut i egna montrar. Även universitet och högskolor presenterar sin utgivning, om exempelvis folkrätt, moralfilosofi, politisk teori, demokratisyn och religion. Dessutom exponeras och diskuteras skönlitteratur av relevans för mänsklig säkerhet. Det innebär att även angelägna böcker, som varken recenseras i större tidningar eller säljs i dominerande bokhandlare, når fler läsare.
Det kan t ex gälla ”Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare” av Chantal Delsol, utgiven på Normas förlag samt ”Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet” av Stephan Mendel-Enk på Atlas förlag. Det gäller också mer udda skrifter om historia och politik hos exempelvis Finlandsakademin, Access, Arena och Daidalos. På mässan presenterades också nya böcker av vårt nätmagasins medarbetare Karin Henriksson och Ove Bring.
Svenska Kyrkan hade en välbesökt avdelning, som förutom Ukraina och klimat bl a behandlade korruption, naturens rätt, skogsskövling och konstens roll i demokratin. Globala Torget fokuserade bl a på FN:s betydelse för utveckling, fred och säkerhet samt på kvinnors rättigheter och unga människors villkor.
Mässa i en tid av krig, klimatkris, inflation och ekonomisk oro
Bokmässan ägde rum i en tid av oro, och samma helg som valet i Italien som vanns av det fascistiska partiet Italiens Bröder och samtidigt som Ryssland riggade val i bl a Donetsk och Luhandsk. Många panelsamtal och böcker präglades av både kriget, de svenska och italienska valen, av kriget i vårt närområde, klimatkris, skarpa politiska motsättningar, inflation och ekonomisk oro. Efter en hätsk och starkt fragmenterad svensk valdebatt var det befriande att under mässan ta del av djuplodande och respektfulla samtal om svensk historia och identitet, ekonomi, demokrati, rättstat och mänsklig frihet.
Ekonomiska faktorer som förändrat Sverige
Ett stort antal paneler borrade i analyser av hur de senaste decennierna förändrat landet.
Andreas Cervenka pekade liksom Göran Greider främst på hur ekonomiska förändringar påverkat både resursfördelning och tillit.
Cervenkas bok ”Girig-Sverige” – så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” har blivit en ögonöppnare som med faktaspäckade beskrivningar av stegrande förmögenhetsskillnader belyst genomgripande trender i svensk ekonomisk och social utveckling. (Det är f ö märkligt att alla tidningar med ekonomibilagor och duktiga ekonomijournalister undgått att bevaka och belysa denna avgörande utveckling.)
Cervenca beskriver hur Sverige på kort tid fått hundratals miljardärer, som överlag tjänat mer pengar på kapital än på arbete. Det beror enligt Cervenka på att spelreglerna i form av skatter, räntepolitik, avdrag/bidrag är orättvisa och gynnar redan välbärgade grupper och medelklass. I en politik som stötts av majoriteten av riksdagens ledamöter. Däremot är systemet förödande för unga, särskilt på bostadsmarknaden. Signalen är också att utbildning inte lönar sig – för att nå framgång ska man istället bli ”day-traider”.
Benjamin Dousa, Timbro, menade f ö att klyftorna i Sverige är bra och att de dels förklaras av den stora invandringen och människor utan arbete, dels av att fler miljardärer visar att Sverige är ett högteknologiskt framgångsland.
Nina Björk, som skrivit boken ”Om man älskar frihet”, noterade att frihet i realiteten är helt avhängigt av hur mycket människor tjänar. Dagens klyftor och människors grusade förhoppningar förklarar enligt Björk SD:s framgångar, eftersom socialdemokratin svikit och numera främst riktar sig till medelklassen och människor med kapital. Människor som S fruktar ska lämna landet om de beskattas hårdare. Företagsekonomen Åsa Plesner pekade på att när sjukförsäkring går ner ökar väljarstödet för SD.
Bo Rothstein noterade ett föga diskuterat paradigmskifte: hur socialdemokraterna fram till och med Ingvar Carlssons ledning strävade efter att förbättra arbetarnas villkor – men att S-ledare mer fokuserat på hur arbetare som individer ska kunna förbättra sina villkor genom att lämna arbetarklassen.
Rothstein belyste också välfärdskontraktet som innebär att acceptansen är god för att betala in skatter om de används effektivt. Men nu har tilliten både urholkats och aktivt undergrävts, genom korrupt agerande och medveten misskreditering. Dousa pekade också på hur invandring och människor som varken arbetar eller studerar men får bidrag också undergräver välfärdskontraktet.
Rothstein konstaterade att trots kritik mot välfärden visar internationella undersökningar att nordbor är mer nöjda med sina liv än människor i någon annan region i världen. Detta står givetvis i stark kontrast till bl a SD:s totala svartmålning av det svenska samhället.
Fredrik Segerfeldt, liberal författare och debattör, konstaterade att Sverige troligen går mot en mer selektiv välfärdsstat, där medelklass och etniska svenska är vinnare. (Vi kanske också går mot en mer selektiv rättsstat där t ex ett ökat antal men svagt lämpade och snabbt utbildade poliser utövar kraftigt våld mot människor i utsatta områden).
Svensk historia och självbild
Journalisten Cecilia Garme och statsvetaren Katarina Barrling som skrivit boken ”Saknad” debatterade Sverige-bilden med Göran Greider samt Enna Gerin, Katalys.
Greider konstaterade att folk under 1900-talet strävat efter att utbilda sig till aktiva medborgare, genom att vara medlemmar i politiska partier och i folkrörelser, men att vi idag är kunder på en marknad, vilket försvagar demokratin.
Gerin refererade till forskaren Lars Trädgård som pekat på att det kitt som gjort oss till en nation, med samhörighet och tillit, skapats genom allmän värnplikt, likvärdig skola och vård samt public service. Nu har detta kitt medvetet urholkats – vilket de facto underminerar nationalstaten, bl a av de som kallar sig Sverige-vänner.
Garme lyfte dilemmat mellan att svenskar å ena sidan vill vara en aktiv del av världen, å andra sidan värna om ett mer isolationistiskt folkhem.
Gerin betonade att identiteten kan röra en liten plats – exempelvis den egna staden eller ens del av landsbygden. Hon pekade också på hur urbanisering och inflyttning till städer brutit upp gamla gemenskaper och skapat isolering för många.
I flera samtal uppmärksammades den nya regering som ska tillträda och SD:s roll och historia.
Matthias Karlssons uttalande om en kamp på liv och död förklaras enligt journalisten David Baas av att SD:s ledare ser invandring som ett existentiellt hot mot svenskheten – dvs såsom SD definierar svenskhet. Därför krävs enligt SD en stark hand för att bekämpa ”splittring” (=åsiktsfrihet) och motverka inte bara mångkultur utan också feminism, fackföreningar som motverkar SD:s bild av ett enat folk, vars uttolkare är SD:s ledning. Orbans Ungern blir då ett föredöme, med modellupplägget stark styrning av public service, domstolar, undervisning och kultur. Andra föredömen är Putin och Trump, auktoritära män med patriarkal agenda som använder sig av utomparlamentariska metoder som strider mot rättsstat och demokrati, som stormningen av Kapitolium.
Baas konstaterade att SD nått fram till den politiska makten genom att liera sig med traditionella högerpartier (en taktik som belyses i Natascha Strobls bok ”Radikaliserad konservatism”.)
Enligt författaren Maja Hagerman som skrivit mycket om svenskhet förestår nu fortsatt kamp om hur svenskhet definieras och om svensk historieskrivning.
Vägen framåt?
Avslutningsvis kan konstateras att i flera debatter uttrycktes oro över hur den nya regeringen kommer att hantera klimathot, inflation och ryskt aggression. Flera pekade på den undfallenhet mot Putin som präglat SD:s ledning. Dessutom noterades att de frågor som lyfts i den svenska valdebatten primärt var ämnen som prioriteras av män, som rätten att köra bil, att satsa på kärnkraft istället för att utforma en klimatpolitik, införa strängare straff och lägga skulden på nästan alla problem på invandringen. Och genomgående förkasta maktanalyser och genuspedagogik. I denna agenda försvann den stora resursbristen inom vården trots eländet under pandemin. Dessutom fokuserade varken politiker eller journalister i den hätska valrörelsen på frågor som kvinnor generellt framhåller mer, som omsorg, dialog, gemenskap och solidaritet. Dessa livsviktiga frågor fick stället stå tillbaka. Ett tag i alla fall, men det går ju att ändra.
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör för Mänsklig säkerhet
Lämna ett svar