ANALYS Farhågor om vad som händer i ett samhälle där nyhetsförmedlingen blir alltmer hårdvinklad, lögnaktig och tillrättalagd tycks besannas i USA. Opinionsmätningar visar att bara 10 procent av Republikanerna litar på medierna mot 73 procent av Demokraterna och 36 procent av oberoende (Källa: Gallup, Axios). Men skepsisen mot vad man förr kallade de stora drakarna är inte ny i konservativa kretsar.
Toppnyheter kablas ut över världen om de hemliga dokumenten som expresidenten Donald Trump tog med sig – kanske känsliga detaljer om kärnvapenarsenalen och vad amerikanska underrättelsetjänsterna luskat ut om ledare i andra länder. Men sådana pinsamma detaljer förmedlas inte i ett växande antal nya mediekanaler. Där är det federala polisen FBI, inte Trump, som utpekas som skyldig till övertramp i och med husrannsakan i hans hem Mar-a-Lago.
Republikansk misstänksamhet mot medier är inte ny. Jag minns särskilt ett valmöte med en av den moderna konservatismens pionjärer, kongressledamoten Michele Bachmann som siktade på presidentvalet. Flera väljare vände ryggen till och vägrade bestämt att tala med New York Times utsände reporter. Denne, Jeff Zeleny, som flyttade över till CNN, återfinns numera ofta på pressläktaren på Trumps Make America Great Again-rallys. Han och kollegerna kan räkna med skrän och buanden när expresidenten klagar på ”fake news”.
Etablerad media släpps inte på republikanska valmöten
En annan reporter, Danielle Kurtzleben på radiokanalen NPR (närmast att jämföra med SR:s P1), larmade nyligen om att hon och hennes kolleger portas från en del republikaners valmöten och vägras tillgång till videoinspelningar eller utskrifter av tal.
Florida-guvernören Ron DeSantis talesperson hånade reportrarna som klagade med tweeten ”…gråt ut, sparka, ta en margarita – och skriv samma negativa drapor ni ändå hade tänkt göra”.
Donald Trump har ju startat en egen sajt, Truth Social, som han sprider sina budskap från. En djupdykning här och i nya konservativa kanaler, som parler.com, appen Telegram samt mejlutskick är en smått surrealistisk upplevelse, á la 1984 med Storebror och sanningsdepartementets motto ”Frihet är slaveri”, ”Krig är fred”, ”Okunnighet är styrka”.
Trumpanhängare fabricerar texter för att misskreditera medier
Nedan några färska exempel som visar att misstankarna mot Trump avfärdas i mejl med rubriker och korta artiklar som ser ut att komma från nyhetssajter. Förnekandena av Joe Bidens valseger fortsätter också bland dessa så kallade ”deniers”:
”Tidigare FBI-chef fördömer FBI-inblandningen i räden mot Mar-a-Lago.” (Republican Daily)
”De hittade just en hög valsedlar gömda i ett postkontor.” (Patriot Nation News)
”Den politiserade Stasiparallellen FBI utskälld av förre DNI-bossen [chefen för hela underrättelsetjänsten].” (Patriot Alerts)
”Hunter Biden rumlar runt på beachen, bostaden inte genomsökt.” (Right Wing News Hour)
”Domare ger Trump rätt mot FBI. Gnäll och tandagnisslan utbryter.” (Red State Morning Briefing)
”Ingen grund i lagen för FBI-razzian hos Trump. Bevis i justitiedepartement-pm från 2019 INGET störande av rättvisan.” (We the People Convention)
Exakt vem som står bakom falsifikaten och kanalerna är svårt att forska i men ett par progressiva grupper, som Center for Media and Democracy, har kartlagt nätverk av välkända konservativa profiler som finansierar och koordinerar kampanjer med syftet att misstänkliggöra det demokratiska partiets målsättningar.
Ett typexempel är spridningen av påståendet att ”kritisk rasteori” (egentligen ett begrepp i akademisk forskning) lärs ut långt ner i åldrarna i indoktrinering i allmänna skolor – något som inte stämmer.
Trump kallar Biden en statsfiende och hetsar mot FBI
Trumps egen sajt Truth Social har aldrig riktigt lyft och uppges bara ha runt 4 miljoner användare, mot de 88 miljonerna som han nådde med sitt flitiga tweetande. Men tvivelsutan är flertalet sanna MAGA-anhängare (Make America Great Again) som kan tolka mer eller mindre inlindade budskap från sin ledare, senast att Biden är ”en fiende till staten” och att FBI:s genomsökning av hans hem Mar-a-Lago var ”bland det mest chockerande maktmissbruket i amerikanska historien”.
Svartmålning av FBI och i förlängningen justitiedepartementet och ”Bidenregimen” som det sägs på Trumps möten är ett stående inslag i expresidentens retorik.
Skyddsbarriärer placerades nyligen ut utanför FBI-högkvarteret i Washington efter det att departementet för hemlandssäkerheten uppfångade kodorden ”inbördeskrig” och ”beväpnat uppror” i flödena som övervakas. Kongressledamoten Liz Cheney, en av de två republikanerna i kommittén som utreder stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021, varnade att eventuellt våld måste skyllas på Trump och hans MAGA-anhängare. Något som hon kan vänta sig ännu mer glåpord för från Trump som i hög grad bidrog till hennes valförlust i primärvalet.
Mellanårsvalet till kongressen – med föga fokus på ökade svårigheter att rösta för afroamerikaner
Nu när själva mellanårsvalet den 8 november närmar sig snabbt reser reportrar från de stora nyhetsmedierna runt i landet och talar med väljare, kandidater och paneldeltagare på konferenser om valsystemet där man fokuserar mer på valmaskineri och rösträkning än på det som utmålas som den verkliga faran av statsvetare och demokratiexperter, nämligen inskränkningen av möjligheter att rösta och alltför politiserad valkretsindelning.
En av nyhetsbyrån AP:s utsända citerade en republikan som fällde ett häpnadsväckande grovt uttalande om de folkvalda i delstaterna, secretaries of state, som är högst ansvariga för valprocedurerna:
”Jag brukar säga att vi har ondsinta [valansvariga] det är lite om andra världskriget, när kriget är slut måste vi ha Nürnbergrättegångar och avrättningspatruller, OK?”
Är kritiken mot medierna berättigad?
En envis krönikör, Holman Jenkins i Wall Street Journal, återkommer regelbundet till flockbeteendet bland journalisterna i det som numera kallas legacy media, inte main stream media som tidigare. Han hävdar att Trumps påstådda samröre med ryska intressen överdrevs och att materialet i Joe Bidens son Hunters upphittade dator inte belysts som det borde.
Under de senaste valen – inte bara i USA, utan i stora delar av världen – har sociala medier spelat en större och större roll.
Bjässarna Facebook och Twitter späktes ibland för de trubbiga regler de införde, med algoritmer som automatiskt blockade inlägg.
I årets amerikanska mellanårsval förmodas kinesiskägda TikTok märkas mer i och med ansträngningarna att nå yngre väljare.
Forskare varnar bland annat för att det inte bara är att damma av reglementet från 2016 och 2020, utan att ansvariga måste hitta nya sätt att scanna innehållet i sociala medier för att fånga upp signaler om lögner och komplotter.
Det allt grövre språkbruket i politiken skylls också på sociala medier, sant eller inte, som alltså skulle locka fram det sämsta hos människan. ”Förolämpningar, indignation och konspirationsteorier, essensen i föraktets politik – kommer att bli kvar oavsett vad som händer med Donald Trump”, noterade till exempel John F. Harris som är en grundarna bakom politiksajten Politico.
En intressant svängning i opinionen kanske håller på att ske. Trots oron över inflationen, ränteläget, börskurserna och andra ekonomiska faktorer har demokratin seglat upp i folks medvetande. I en mätning häromveckan från tv-bolaget uppgav 21 procent att hoten mot demokratin bekymrar dem mest, 16 procent sade levnadsomkostnaderna och 14 procent prickade för jobben och ekonomin.
Karin Henriksson. Journalist och författare baserad i Washington, återkommande medarbetare i Mänsklig säkerhet. Aktuell hösten 2022 med en ny bok om amerikanska presidentfruar.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar