ANALYS Ett varmare och i vissa regioner torrare klimat ökar risken för omfattande skogsbränder som hotar mänsklig säkerhet. Men extrema väderhändelser leder inte nödvändigtvis till att klimatförändringarna får ökad uppmärksamhet. Vad som sätts i fokus avgörs istället av hur händelsen ramas in. Studier av de omfattande skogsbränderna i Sverige 2014 och 2018 visar att orsakerna gärna definieras inom ramen för vad man lokalt kan påverka.
Förödande bränder också i Sverige
De stora skogsbränderna i Västmanland 2014 och i flera områden 2018 var extrema i förhållande till vad vi tidigare varit med om i Sverige. De hade förödande konsekvenser för de samhällen som drabbades och och ställde stora krav på Sveriges räddningstjänster. Runt om i världen rapporteras allt oftare om extrema väderhändelser. Det handlar om bränder men också stormar, översvämningar och torka. Och de blir både vanligare och mer extrema till följd av klimatförändringarna.
Att ha varit med om en sådan händelse kan förväntas öka medvetenheten och viljan till förändring samt ökad krisberedskap hos såväl medborgare som beslutsfattare. I det svenska krishanteringssystemet ligger ett stort ansvar på kommunerna för lokal samordning och organisering av krishantering och räddningstjänst. En ökad beredskap för klimatförändringarnas konsekvenser bygger därför på kommunernas förmåga att anpassa och bygga kapacitet att hantera mer extrema händelser. Men orsak och verkan har visat sig mer komplicerade än så.
Stor men flyktig uppmärksamhet på nya kriser
När en kris uppstår är den sällan likadan som den vi upplevde förra gången. Det kan vi se under de senaste åren då vi talat om kriser inte bara vid de stora skogsbränderna, utan även under 2015 när det kom många flyktingar till Sverige, terrorattentaten i Stockholm 2017, och nu när vi förhoppningsvis är i slutskedet av en global pandemi men istället har ett krig som rasar i Europa. Kriser uppfattas som unika och ges stor uppmärksamhet just då de inträffar. Men allmänhetens intresse falnar snabbt när krisen är över. Det politiska intresset av att investera i krisberedskap är därför ofta svagt eftersom förslag på kostsamma investeringar kan bli svåra att få gehör för när krisen väl är över. Krisberedskap brukar därför beskrivas som ett politikområde som saknar en stark pådrivande kraft från allmänheten.
Fokuserande händelser kan styra politiken
Det går att se skogsbränderna som händelser som satte fokus på ett tidigare ouppmärksammat problem. De brukar inom forskningen benämnas fokuserande händelser som för upp en specifik fråga på den politiska dagordningen. Uppmärksamheten riktas mot något som plötsligt uppfattas vara ett problem och behöver åtgärdas. Det kan ha funnits där tidigare men inte fått särskilt stor uppmärksamhet. En fokuserande händelse kan därför ha potential att förändra politiken på ett avgörande sätt. Men vad själva problemet är kan ofta uppfattas på olika sätt av olika aktörer. Den vinnande problembilden avgör vilken fokuserande effekt en händelse får.
Är skogsbränderna ett resursproblem?
I vår forskning har vi studerat hur man i kommuner som drabbades av de stora skogsbränderna 2014 och 2018 tog lärdom av händelsen och vad det innebar i form av beslutade förändringar. I en av de studerade kommunerna fanns det exempelvis efter bränderna en genomgående enighet bland olika inblandade aktörer om vad som utgjorde problemet och lösningen, nämligen mer resurser och ökad samordningskapacitet för att hantera liknande problem i framtiden. Skogsbranden beskrevs med andra ord som ett resultat av otillräckliga räddningstjänstresurser. Från tidigare forskning vet vi att redan befintliga lösningar har större sannolikhet att vinna gehör när uppkomna problem kräver lösningar. En lösning på de resurs- och samordningsbrister som uppdagades lokalt i samband med bränderna 2014 var därför att ansluta sig till ett större regionalt samarbete för ledning av räddningstjänsten. Även andra åtgärder vidtogs för att stärka den lokala beredskapen kopplat till ökad systematik i organiseringen av den kommunala krisledningen och samordning med civilsamhället. Även dessa åtgärder kan relateras till att problemet beskrevs som resursbrist.
Lösningar söks bland det som kan påverkas
Förändringar i den lokala krisberedskapen och räddningstjänsten hamnar naturligt i centrum för de åtgärder som kommuner kan vidta utifrån sitt lokala ansvar. De klimatförändringar som kan ligga till grund för allt mer intensiva och frekventa bränder beror främst på mänskliga aktiviteter från en mängd olika utsläppskällor globalt. Frågan kan därför uppfattas ligga utanför både ansvar och möjligheter att hantera för en enskild kommun. Vår forskning visar därför på att extrema väderhändelser, såsom skogsbränderna 2014 och 2018 i Sverige, inte är tillräckliga i sig för att sätta fokus på klimatförändringarna och på behovet att vidta åtgärder för att stärka anpassningsförmågan till ett förändrat klimat.
Gertrud Alirani, Evangelia Petridou, Roine Johansson och Kerstin Eriksson
Gertrud Alirani, Evangelia Petridou och Roine Johansson är forskare vid Mittuniversitet, Kerstin Eriksson vid RISE – Research Institutes in Sweden. Artikeln baseras på forskning inom ett projekt finansierat av FORMAS med titeln ”Att släcka bränder: En multiple streams-analys”.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Översättning och redaktör: Johan Schaar
Lämna ett svar