ANALYS Den definition av antisemitism som används under Förintelsekonferensen i Malmö bidrar till att stänga ner debatten om Israel-Palestinakonflikten när vi istället behöver ett bredare samtal om konflikten för att bekämpa antisemitismen. Det skriver statsvetaren Anders Persson.
Mohammedkarikatyrerna ledde till självcensur
Varje gång jag lyfter frågan om Mohammedkarikatyrerna eller Lars Vilks rondellhund på svenska universitet riskerar jag mitt liv, vilket är anledningen till att jag sällan gör det. De två unga män som försökte bränna ner Lars Vilks hus bodde ett kvarter från mig i Landskrona. Jag vet att samma personer hade gett sig på mig ifall jag varit för kritisk mot islam på mina föreläsningar om islamistisk terrorism eller liknande ämnen. Det är svårt att mäta självcensuren bland lärare i den här frågan, men den är förmodligen stor. Utan tvekan var Mohammedkarikatyrerna det förra årtiondets stora utmaning mot yttrandefriheten i Sverige och i hela västvärlden.
Mellanösterns konflikter finns hos oss
Den nya definitionen på antisemitism med åtföljande exempel från International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) har många likheter med Mohammedkarikatyrerna. Båda kommer från Skandinavien, båda handlar om relationerna mellan majoriteter och minoriteter i västerländska samhällen, om öppna historiska sår, om våra relationer till Mellanöstern, om att konflikterna där numera finns här och båda väcker enormt starka känslor. Viktigast av allt – både IHRA och Mohammedkarikatyrerna skär som en kniv rakt in i hjärtat på den svenska integrationspolitiken – och blir på så vis slagträn i den politiska debatten i Sverige.
Definitionen av antisemitism är en belastning för konferensen
Sverige kommer att stå värd för IHRA:s stora konferens i Malmö den 13:e oktober i vad som förefaller bli Stefan Löfvens sista stora uppdrag som statsminister. IHRA var från början ett svenskt initiativ som startades av tidigare statsministern Göran Persson på 90-talet. Under många år var IHRA en liten organisation långt ifrån den politiska hetluften, men detta ändrades 2016 när IHRA fastslog en ny definition av antisemitism med elva åtföljande exempel, av vilka sju handlade om Israel. En lång rad aktörer, från EU, 34 av FN:s medlemsstater, däribland Sverige, till företag och idrottsföreningar, har ställt sig bakom IHRA:s definition och exempel. Samtidigt har kritiken vuxit i takt med att IHRA:s definition blivit mer och mer instrumentaliserad. Förutom att definitionen är för vag och exemplen på antisemitism i alldeles för hög utsträckning fokuserade på Israel, menar kritikerna att IHRA allvarligt hotar yttrandefriheten. Så sker på sex olika sätt.
Legitim kritik av Israel tystas
För det första, IHRA har blivit ett vapen som används för att slå ner på legitim, sakligt korrekt kritik av Israel med hänvisning till IHRA:s exempel nummer åtta att det är antisemitiskt att bedöma Israel och andra länder med olika måttstockar. Margot Wallström råkade ut för detta när hon sakligt korrekt anklagade Israel för att begå utomrättsliga avrättningar. I skrivande stund får den som söker på ”Margot Wallström” plus antisemit över 10 000 träffar på Google, vilket tydligt visar hur IHRA missbrukas för att tysta kritik av Israel.
För det andra, även om förespråkare för IHRA ofta brukar lyfta fram att definitionen och exemplen än så länge är rättsligt icke-bindande i de flesta länder, går trenden både i USA och Europa mot att införliva IHRA med lagstiftning, utbildning och annan praktik.
För det tredje, IHRA:s exempel nummer sju om att det är antisemitiskt att kalla Israel för ett rasistiskt projekt går tydligt emot den samtida tidsandan där progressiva krafter lyfter frågor om institutionaliserad rasism i nästan alla västländer.
Vi behöver ett bredare samtal om Israel-Palestina
För det fjärde har IHRA redan blivit en del av vad som kallas cancelkultur genom att pro-palestinska grupper fått arrangemang inställda på grund av arrangörernas rädsla att bryta mot IHRA, även i länder där IHRA inte är en del av lagstiftningen. På så vis bidrar IHRA till att stänga ner debatten om Israel-Palestinakonflikten samtidigt som forskning av Mirjam Katzin, som studerat antisemitismen bland skolungdomar i Malmö, och andra tydligt visar att vi behöver ett bredare samtal om Israel-Palestinakonflikten för att bekämpa antisemitismen.
För det femte riskerar IHRA att bli ett stort hot mot yttrandefriheten på sociala medier, vilket är ett av temaområdena för Malmökonferensen. Under de senaste två åren har den israeliska regeringen och pro-israeliska lobbygrupper arbetat för att övertyga Facebook och Twitter att införa varningstexter på inlägg som bryter mot IHRA.
Slutligen är IHRA ett hot mot yttrandefriheten eftersom flera av IHRA:s exempel på antisemitism relaterade till Israel krockar med den samtida debatten om Israel-Palestinakonflikten: diskussioner om apartheid, bosättarkolonialism, olika initiativ för lika rättigheter mellan israeler och palestinier, en mer kritisk syn på sionism och så vidare.
Använd också andra definitioner av antisemitism
Den svenska regeringens strävan att komma till rätta med antisemitismen i Sverige, inklusive den Israelrelaterade, är lovvärd och något som jag själv försöker bidra till. Samtidigt är det viktigt att lyfta problematiken kring IHRA:s definition och exempel på antisemitism, frågor som få i Sverige har kunskap om. Vad gäller vägen framåt efter Malmökonferensen är det viktigt att svenska myndigheter noggrant överväger den praktiska tillämpningen av IHRA:s definition. Än så länge finns det såvitt jag känner till inte några planer på att göra IHRA:s definition och exempel till en del av svensk lagstiftning eller utbildning, men detta kan ändras vid ett regeringsskifte, en terrorattack eller nya krig i Mellanöstern. En ytterligare väg framåt för den svenska regeringen vore att tydligt uppmärksamma två andra mer nyanserade initiativ att definiera antisemitism (Nexus och JDA) och använda dessa tillsammans med IHRA.
Lär av vad Muhammedkarikatyrerna gjorde med debatten
Den stora lärdomen 15 år efter Mohammedkarikatyrerna och rondellhunden är att de stängde ner debatten och gjorde att människor blev rädda för att diskutera frågor som hade med islam att göra. Det finns nu en stor risk att IHRA:s definition och exempel på antisemitism kommer att göra detsamma.
Anders Persson
Anders Persson är statsvetare och Mellanösternforskare med fokus på Israel-Palestinakonflikten vid Linnéuniversitet. En engelsk version av artikeln har tidigare varit införd i Times of Israel. Twitter: @82AndersPersson
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Ansvarig redaktör: Johan Schaar, klimat och säkerhet, migration, bistånd och utveckling.
Lämna ett svar