Antikorruption och jämställdhet – så ser unga araber på världen och sig själva

ANALYS De unga som växt upp under den arabiska våren i Mellanöstern är nu vuxna. De protesterar också mot korruption och vanstyre men är inte styrda av ideologier. För dem är religionen viktig men dess former skaver och måste reformeras. Kvinnor ser sig som jämställda i rättigheter och möjligheter trots att de är underrepresenterade på arbetsmarknaden och i politiken. Många vill lämna sitt land men inte flytta långt: Förenade Arabemiraten är deras favoritland.

Den arabiska vårens barn har blivit vuxna  

Det är en luttrad generation arabiska ungdomar som träder fram i den senaste upplagan av Arab Youth Survey (AYS). För tolfte gången presenterar sig 18-24-åringar från 17 arabländer, de som var barn vid den arabiska vårens utbrott för tio år sedan. De har upplevt en period av stor osäkerhet och sett en äldre generations förhoppningar grusas, hur kraven på frihet och rättvisa mötts med repression och våld. Men det är inga stukade ungdomar vi möter, snarare en pragmatisk grupp som vänder uppochner på många av våra föreställningar om regionen. 

Fyratusen unga har intervjuats ansikte mot ansikte, lika många män som kvinnor, framför allt från urbana miljöer. För första gången sedan inbördeskrigets utbrott 2011 är Syrien med i undersökningen. Tio olika teman avhandlas: migration, protester, korruption, skuldsättning, sysselsättning, identitet, jämställdhet, modelländer, utrikesförbindelser och den digitala generationen. Fram träder en uppkopplad generation vars attityder och förhoppningar ofta skiljer sig åt beroende på om de bor i de oljerika monarkierna vid Gulfen, i Levanten (Irak, Jordanien, Syrien, Libanon, Palestina) eller i Nordafrika. 

Nya protester mot korruption och vanstyre

Mot slutet av decenniet har protesterna i Mellanöstern flammat upp igen, särskilt i Libanon, Irak, Sudan och Algeriet.  De har starkt stöd – av mellan 80% och 90% av de intervjuade i de fyra länderna, där de flesta tror att protesterna kommer att leda till positiva resultat. Mest optimistiska är irakiska ungdomar (82%), minst de libanesiska (54%). Men också i andra länder tror man att protester är att vänta: 86% i Libyen men också i Tunisien (56%), Jemen (56%) och t o m i Syrien (46%), trots den brutalitet de möttes med från Assad-regimen i början av den arabiska våren.  

Korruption och vanstyre anges av 40% som de viktigaste orsakerna till protesterna, sedan ges ungefär samma vikt (24-29%) till brist på jobb, sociala orättvisor, utländsk inblandning, dålig utbildning och hälsovård, svagt stöd till fattiga och avsaknad av politiska reformer. I en särskild uppföljning i sex länder hösten 2020 för att se hur Covid-19-utbrottet har påverkat attityder tror 73% i Libanon, 41% i Egypten, 32% i Jordanien, 24% i Algeriet, 14% i Saudiarabien och inte någon i Förenade Arabemiraten (UAE) att nya protester mot det politiska styret kommer att följa. Prishöjningar och arbetslöshet ses som de två viktigaste anledningarna.

Minst korruption i de rika oljeländerna

Synen på hur utbredd korruptionen är skiljer sig markant mellan olika delar av Mellanöstern. Sett till hela regionen anser 77% att myndigheterna är mer eller mindre korrupta, men i Nordafrika är siffran 95% och i Levanten hela 98%. I Gulf-länderna är siffran betydligt lägre – 30%. Allra lägst är den i UAE där bara 1% anser att det råder utbredd korruption. Synen på hur myndigheterna klarar Covid-19-pandemin följer samma mönster: i UAE anser 100% att myndigheterna gör vad de ska mot bara 30% i Libanon.

Att komma till rätta med korruptionen anses följdriktigt vara den viktigaste uppgiften (36%) under de kommande 10 åren. Nästan lika viktigt (32%) är att skapa nya jobb (ungdomsarbetslösheten i Nordafrika är 29%, mer än dubbelt så högt som det globala genomsnittet). Men sedan följer en hel rad frågor som är ungefär lika viktiga (20-25%): att besegra terroristorganisationer, lösa den palestinsk-israeliska konflikten, främja innovationer, modernisera utbildningssystemet, större personlig frihet och minska exportberoendet av olja.  

Religionen viktigare än ideologin

Unga araber har lämnat tidigare generationers ideologiska pan-arabism, socialism och islamism bakom sig. Istället spelar religionen (främst islam men det finns också kristna minoriteter särskilt i Libanon och Egypten) en allt viktigare roll för den personliga identiteten och som meningsskapande i en osäker tillvaro. För 40% av de intervjuade har den mer än dubbelt så stor betydelse som familjen och släkten (19%) eller nationen (16%). Samtidigt, och vid första anblicken paradoxalt, anser 2/3 av de intervjuade att religionen spelar allt för stor roll i Mellanöstern och att dess institutioner behöver reformeras. Det bekräftar bilden av en organiserad religion som inte håller jämna steg med de unga i arabvärlden, och en fromhet som är mer personlig än bunden till religiösa församlingar. Till samma resultat kom en tysk studie 2018 av hur arabiska ungdomar präglas av osäkerheten i regionen.  

Jämställda förutsättningar men männen dominerar ekonomin och politiken

Det kanske mest överraskande resultatet av AYS är den unga generationens syn på jämställdhet. Enligt World Economic Forum är Mellanöstern den region i världen där kvinnor i förhållande till män har det lägsta deltagandet i ekonomin (42%) och det politiska livet (10%). Samtidigt, och igen till synes paradoxalt, ligger kvinnornas utbildningsnivå högt, på 95% av männens.

Det kanske är därför som ¾ av kvinnorna i AYS anser att de har samma, eller mer, rättigheter som män, med en något högre andel i Gulf-länderna än i Levanten och Nordafrika. Fyra av fem anser att flickor har samma eller bättre tillgång till en bra utbildning än pojkar, medan 65% anser att kvinnor har samma eller bättre tillgång till arbete som män. Att kvinnor arbetar hel- eller deltid är det bästa för familjen anser 76% av kvinnorna men också 70% av de intervjuade männen. Här finns uppenbarligen en ung generation kvinnor med stora förväntningar och förhoppningar som ännu inte infrias, till stor förlust för de samhällen de lever i.

”Vi vill bort men bli kvar i arabvärlden”

Frustrerade över korruption, vanstyre, arbetslöshet och osäkerhet vill många unga araber migrera. Sett till hela regionen överväger 42% att lämna sitt hemland, tillfälligt eller permanent. I Levanten är siffran 63%, i Nordafrika 47% men bara 13% i Gulf-länderna. Den högsta andelen potentiella migranter finns i Libanon med 77%, lägst kommer Saudiarabien med 6% och UAE med 3%.

Men de flesta intervjuade vill inte flytta särskilt långt. För nionde året i rad leder UAE med 52% som unga arabers favoritland (samtidigt betraktar 63% Iran som en fiende). Därefter följer USA med 30% och Tyskland med 23%. På frågan vad som gör UAE attraktivt svarar flest att det är säkert och stabilt och att där finns chansen till bra och välavlönade jobb.  För en generation som aldrig upplevt ett fritt, demokratiskt och kompetent styrelseskick framstår det auktoritärt styrda (UAE hamnar som 158 av 179 länder i V-Dem-institutets demokratiindex) men moderna, välskötta och icke-korrupta UAE som ett förebildligt samhälle. Här kan man känna sig hemma som ung arab, här finns det framtidsutsikter mer än någon annanstans i regionen eller världen.

De unga som vuxit upp med den arabiska vårens prövningar och besvikelser ställer bestämda krav på de styrande: integritet, kompetens och säkerhet. Kraven är inget politiskt program, snarare den grund från vilken politisk förändring kan byggas. Den arabiska vårens förhoppningar finns kvar men tar sig nya uttryck.

Johan Schaar
Johan Schaar tillhör Mänsklig Säkerhets redaktion och är medlem av Expertgruppen för Biståndsanalys och Associate Senior Fellow vid SIPRI.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.