Kritik mot Xi på högsta nivå i Kina

ANALYS Både under Deng Xiaoping, Hu Yaobang och Zhao Ziyang fanns hopp om ett allt öppnare Kina. Men Xi har med hårda nypor tvingat fram ett alltmer auktoritärt styre och kväser sina meningsmotståndare. Men kritiken mot det som ses som onödigt auktoritärt styre finns och uttrycks på högsta nivå i Kina, liksom förhoppningar om ökad öppenhet, demokrati och rättsstat.

Reformerna under Deng tycktes innebära ökad öppenhet och mångfald

Reformpolitiken som Deng Xiaoping införde i Kina efter Maos död i slutet av 1970-talet ledde till genomgripande sociala förändringar. Det teknologiskt efterblivna jordbrukssamhället på Maos tid har förvandlats till ett urbant och högteknologiskt industrisamhälle. Den årliga ekonomiska tillväxten har varit ca tio procent, och ca 800 miljoner människor har kunnat lyfta sig ur extrem fattigdom. Idag finns en kinesisk medelklass som omfattar flera hundra miljoner människor. Människorna har på ett helt annat sätt än under Mao fått möjlighet att styra över sina egna liv, och mångas livsstil och tänkesätt skiljer sig idag radikalt från Maotiden. Kina är numera ett konsumtionssamhälle och tv, Internet, semesterresor är centrala inslag i hundratals miljoner människors liv.

Ett av de motiv som drev Deng Xiaoping och andra att genomföra reformpolitiken var att slå vakt om kommunistpartiets roll som statsbärande politiskt parti. Man menade att utvecklingen hade stagnerat och att befolkningen i det långa loppet inte skulle acceptera ett politiskt ledarskap som fortsatte att föra en maoistisk politik. Att detta var ett viktigt motiv stod från början klart också för utländska bedömare, men många av oss trodde att den nya reformpolitiken ändå innebar att partiledningen sågade på den gren man satt.

Enpartidiktaturen skulle knappast kunna bestå i ett utvecklat industrisamhälle med omfattande utbyte och kontakter med omvärlden. Utvecklingen gick verkligen mot allt större öppenhet och mångfald, även om takten var två steg framåt och ett steg tillbaka, med massakern på demokratiaktivister i Peking den 4 juni 1989 som det mest förfärande bakslaget. Rättsväsendet blev mer självständigt än det hade varit, kommunistpartiets kontroll över regeringsapparaten och näringslivet minskade, röster inom partiet höjdes för att det kommunistpartiet borde omvandlas till ett reformistiskt socialdemokratiskt parti etc.

Med Xis makttillträde 2012 drogs tumskruvarna åt

I och med att Xi Jinping 2012 blev partiledare och året därpå president tycks denna långsiktiga trend mot större öppenhet och mångfald ha brutits. På nytt har partiet stärkt sin kontroll över hela samhället, och mångfalden inklusive utrymmet för avvikande uppfattningar och diskussion har minskat. Det kan förefalla som om Kina efter några decennier av lovande reformer är på väg att återgå till i en totalitär ordning utan utrymme för avvikande röster.

Betyder detta att utvecklingen mot större mångfald och öppenhet nu är slutgiltigt bruten? Det kan vi inte veta, men det behöver inte vara så. Kanske kommer det att visa sig att den totalitära ordning som Xi nu håller på att etablera blir en parentes. Kanske har så genomgripande förändringar ägt rum att det är omöjligt att en återgång till totalitarismen inte kan bli särskilt långvarig.

Partiveteraner vänder sig nu mot Xis mer totalitära ordning

Vi vet att den hårda linjen möter hårt motstånd också bland partiveteraner. Ett intressant exempel är den svidande kritik av Xi Jinping och dagens politik som partiteoretikern Cai Xia nyligen framfört.

Cai Xia (f. 1952), som har en doktorsgrad i juridik, var under femton år fram till sin pensionering 2012 verksam som professor vid Centrala Partiskolan i Peking, vars uppgift är att ideologiskt skola partieliten. Hennes specialområde var kommunistpartiets ideologi och politik. Man kan säga att hon föddes in i kommunistpartiet. Föräldrarna hade i unga år anslutit sig till den kommunistiska rörelsen och arbetade inom Befrielsearmén. Hon blev själv partimedlem 1982.

Som många andra tog Cai Xia starka intryck av 1980-talets reformpolitik och ansåg att denna politik pekade fram emot en mer demokratisk samhällsordning. Efter sin pensionering, som ju sammanföll med Xi Jinpings makttillträde, blev hon alltmer kritisk till den politiska utvecklingen i Kina och framförde i olika sammanhang kritiska synpunkter på partiets inriktning. 2019 flyttade hon till USA, där hon i intervjuer riktat uppseendeväckande skarp kritik mot Xi Jinping och hans politik.

Cai Xia hör till reformister om kräver Xs avgång

Cai Xia är uppenbarligen djupt desillusionerad över den alltmer totalitära politiska kursen. Hon säger att partiet har blivit ”en politisk zombie” och att Xi Jinping står i vägen för en mer reforminriktad politik och därför borde ersättas av en mer reforminriktad politiker. På sikt anser hon att en konstitutionell demokratisk samhällsordning bör inrättas.

Hon påpekar att detta är något som reformister inom partiet ända sedan 1980-talet eftersträvat. De mest namnkunniga bland dessa är Hu Yaobang (1915–1989) och Zhao Ziyang (1919–2005), som båda innehade ledande positioner i partiet och staten. Hu var partiledare åren 1981–1987, och Zhao var premiärminister under åren 1980–1987 innan han 1987 efterträdde Hu som partiledare, en post som han innehade fram till massakern i Peking 1989 då han efter att ha tagit studenternas parti tvingades lämna sin post och sedan levde resten av sitt i liv i husarrest.  Cai Xia förklarar att hon stöder denna falang som fortfarande har många anhängare, även om endast ett fåtal idag öppet torgför sina åsikter.

I sina intervjuer tecknar hon en intressant bild av reformpolitikens arkitekt Deng Xiaoping. Hon framhåller hans avgörande insatser för att leda Kina in på en ny väg efter Mao karakteriserad av genomgripande reformer inom landet och en öppning gentemot omvärlden. Men hon påpekar också att Deng inte ville ta steget fullt ut och tillåta en öppen diskussion om Maos ansvar för Kulturrevolutionen, Stora språnget med mera och hon riktar hård kritik mot honom för att ha gett order om att med våld slå ner demonstrationerna i Peking 1989.

Redan Hu och Zhao väckte ju förhoppningar om frihet, demokrati och rättssäkerhet på 1980-talet                  Själv tror jag att det gick en viktig skiljelinje mellan Deng å ena sidan och mera liberala reformister som Hu Yaobang och Zhao Ziyang å andra sidan vad gäller synen på reformpolitikens långsiktiga inriktning och troliga följder. Medan Deng ville slå vakt om kommunistpartiets maktinnehav, var Hu och Zhao öppna för att reformerna skulle leda till ett slut på enpartidiktaturen och framväxten av ett öppet och demokratiskt samhälle. Som ledare väckte Hu och Zhao drömmar hos många människor, inte minst hos studenter och intellektuella, om frihet, demokrati och rättssäkerhet. Till dessa hörde av allt att döma Cai Xia.

Hoppfullt att det fortfarande finns avvikande röster i partieliten

Den kritik som Cai Xia riktar mot Xi Jinping och dagens politik är skarpsynt och träffsäker. Det är därför begripligt att partiledningen slår ner hårt mot henne, utesluter henne ur partiet, drar in hennes pension etc. Om hon befann sig i Kina, skulle hon med all säkerhet ställas inför rätta. Hennes djupa rötter i den kommunistiska rörelsen och yrkesroll som partiteoretiker vid landets främsta utbildningsinstitution för ledande partikadrer gör hennes kritik särskilt intressant. Utrymmet för att offentligt uttrycka avvikande åsikter har under de senaste åren verkligen krympt på ett förfärande sätt, men Cai Xias skarpa kritik påminner oss om att det fortfarande finns avvikande röster, långt in i partieliten och naturligtvis även bland människor utanför partiet.

Mer läsning

Här kan man ta del av en intervju med Cai Xia i tre delar översatta till engelska: del 1, del 2, del 3.

Den som förstår kinesiska kan här höra Cai Xia tala om vilka politiska förändringar hon anser önskvärda.

Under åren i husarrest skrev Zhao Ziyang en självbiografi som föreligger i svensk översättning av Perry Johansson: Statens fånge: en kinesisk premiärministers hemliga tankar. Norstedts, 2010.

Torbjörn Lodén
Professor emeritus i Kinas språk och kultur och föreståndare för The Stockholm China Center vid ISDP.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.