ANALYS Det är inte bara i Belarus och USA som människor, och då i huvudsak unga, drar ut på gatorna för att opponera sig mot maktmissbruk och sociala orättvisor. Proteströrelser av sällan skådat slag sveper även över Asien. Åren 2020-2021 kan bli tidpunkten när medborgarna vaknade politiskt och började ställa tidigare otänkbara krav. Då har viruskrisen – jämte makthavarnas otillräckliga svar – spelat en stor roll i regionen.
Protester mot maktmissbruk förekommer på en rad håll i Asien, men media har nästan enbart skrivit om Hong Kong
Omvärlden har sedan ett år uppmärksammat protesterna i den forna brittiska kolonin Hong Kong, där det inre självstyre som utlovades då territoriet överlämnades till Kina 1997 kringskurits av nya lagar och förordningar. Där demonstrerade hundratusentals människor nästan dagligen fram till dess att corona-pandemin gjorde det omöjligt att mötas i stora folksamlingar.
Filippinerna – protester mot den hårdföre Duterte
Filippinerna styrs sedan 2016 av Rodrigo Duterte, en råbarkad president, vars åtgärder upprört många inom och även utom landet. Kort efter att han tillträtt sin post gjorde han misstaget att tillåta en offentlig begravning av den gamle diktatorn Ferdinand Marcos, som drevs i landsflykt 1986 och tre år senare dog i exil i Hawaii. Andra protester i Filippinerna har rört inskränkningar av press- och yttrandefriheten — och ett systematiskt dödande av inte bara knarksmugglare utan även av missbrukare. Officiellt har drygt femtusen människor skjutits till döds i den kampanjen medan människorättsorganisationer menar att det kan vara så många som 12 000, av vilka många var tonåringar. FN:s människorättsorgan har fördömt Dutertes framfart mot allt från drogmissbrukare till journalister och fackföreningsfolk.
Filippinerna med 334 770 infektioner och 6 152 döda har också i förhållande till folkmängden drabbats hårdare än något annat land i Sydostasien av corona-krisen. Hård kritik har framförts på sociala medier mot den sätt på vilket regeringen handskats med krisen. Medan rika samlats till fester hotade Duterte att skjuta de som inte fann sig i de karantänsbestämmelser han infört för andra medborgare.
Filippinerna hamnar på 99:e plats av 180 länder och territorier som finns på den Berlin-baserade privata organisationen Transparency Internationals korruptionsindex.
Vietnam – där öppna protester mot korruption och maktmissbruk inte tolereras
Missnöje med den bestående ordningen hörs även i länder där det inte är möjligt att demonstrera på gatorna — och då med svåra konsekvenser. Den 7 oktober i år greps Pham Doan Trang, en av Vietnams populäraste bloggare. Hon anklagades för att ha ”samlat och spridit material i syfte att bekämpa den Socialistiska Republiken Vietnam.” Den 42-år gamla Trang är kanske inte direkt någon ungdom, men hon föddes efter krigsslutet 1975 och hennes bloggar har tiotusentals följare, de flesta i de yngre generationerna. Om hon fälls för det åtal som väckts emot henne riskerar hon tjugo år i fängelse.
Det råder ingen tvekan om att det en gång i tiden så krigshärjade Vietnam under se senaste decennierna har gjort stora ekonomiska framsteg. Industrin har växt så det knakar och Vietnam är nu ett medelinkomstland, fullt jämförbart med andra dynamiska länder i regionen. Liksom i Kina är ”socialism” bara en täckmantel för ohejdad kapitalism — med ett auktoritärt centralstyre under ett parti som fortfarande kallar sig kommunistiskt. Och det är där problemet ligger. Den nya ordningen karaktäriseras för maktfullkomlighet och utbredd korruption — något som framförallt ungdomen inte finner sig i.
Trang är bara det senaste offret för den vietnamesiska statens hårdföra politik. I november förra året dömdes musikläraren Nguyen Nang Tinh till elva års fängelse och fem år i husarrest för att ha postat meddelanden på Facebook som ansågs kritiska mot myndigheterna och det styrande kommunistpartiet. Bara några veckor innan dess dömdes den 70-årige aktivisten Chau Van Kham till tolv års fängelse för ”terrorism”, vilket i klartext betyder att han propagerat för politiska reformer. Domen mot honom väckte stor uppmärksamhet för han är australisk medborgare. Han flydde Vietnam 1983 och bosatte sig i Sydney, där han blev aktiv inom exilkretsar. Först senare återvände han till Vietnam, där han greps i Ho Chi Minh-staden.
Att ändra på det politiska systemet i Vietnam kommer inte att bli lätt och Kina kommer knappast att lätta på greppet över Hong Kong — men det är en helt annan situation i de mer demokratiskt styrda länderna.
Thailand – där nu till och med monarkins roll ifrågasätts
Även i Thailand demonstrerar människor, mot maktmissbruk och korruption och för första gången i modern historia kräver man att monarkins roll måste omvärderas. Thailand må vara betydligt friare än Vietnam men befinner sig samtidigt i en svår brytningstid. Landet har några av världens strängaste straff för majestätsbrott. Långa fängelsestraff kan vänta de som vågar kritisera monarken. Men folk gör det i alla fall och det de vänder sig emot är den förmögenhet som finns under tronen — och det faktum att den nuvarande kungen, Vajiralongkorn, befinner sig i Tyskland samtidigt som landet lider av corona-krisens sviter.
Den isolering från omvärlden som infördes i mars har skonat Thailand från större sjukdomsutbrott, men de ekonomiska konsekvenserna har blivit katastrofala. Turismen som inbringade miljardbelopp och stod för en femtedel av BNP är död. År 2019 besökte 40 miljoner utlänningar landet, men nu släpper man bara in återvändande medborgare, residenter, diplomater och vissa affärsmän. Enligt det statliga thailändska industrirådet har det lett till att 3,4 miljoner människor förlorat sina jobb. Siffran kan innan årsslutet stiga till sju eller åtta miljoner — och den innefattar inte miljontals gatuförsäljare, taxichaufförer och privat servicepersonal som indirekt lever på turismen.
De demonstrationer och möten som hållits inte bara i Bangkok utan även ute i provinserna har lockat till sig tiotusentals människor, de flesta unga men också folk i medelåldern och äldre. De vänder sig inte mot monarkin som sådan, utan vill se mer transparens och ett system som mer påminner om europeiska motsvarigheter. Och så är det en ny kung. Den gamle kungen Bhumibol Adulyadej, som dog 2016, var respekterad och så länge han satt på tronen förekom nästan ingen kritik alls. Sonen och efterträdaren Vajiralongkorn ses i en helt annan dager — och hur protesterna avlöper kan bestämma landets framtid. Det är inte helt omöjligt att även de traditionella rojalisterna är sympatiskt inställda till protesterna eftersom även de inser att något måste göras för att rädda monarkins ställning i samhället.
Indonesien – protester mot urholkat anställningsskydd
I Indonesien vänder sig demonstranter mot en ny lag vars syfte är att locka till sig utländska investeringar, vilket behövs för att reparera den skada på ekonomin viruskrisen åstadkommit — men som samtidigt påverkar arbetarnas anställningsskydd och andra rättigheter.
Indonesiens i övrigt populäre president Joko Widodo — den förste som inte kommer från någon traditionell maktelit — har visat sig vara lyhörd för politiska krav och kritik.
2020 – ett år präglat av såväl corona som politiskt uppvaknande
Utvecklingen för samtliga länder i Sydostasien är givetvis beroende av hur hårt corona-krisen kommer att slå under det kommande året. Det gäller inte bara den hårt drabbade thailändska ekonomin.
Vietnam har tagit itu med viruskrisen på ett sätt som fått beröm internationellt — inget cover-up som i Kina men stränga metoder som resulterat i enbart 1 100 infektioner och 35 dödsfall men som liksom i Thailand inneburit att ekonomin blivit svårt ansatt. Även i Vietnam har turismen uteblivit och exporten av varor sjunkit med 12-13 procent.
Var det hela kommer att sluta är för tidigt att säga. Men säkert är att 2020 — och kanske framförallt nästa år — kommer att få sin plats i historien som den tid då folk vaknade politiskt och började ställa krav som tidigare varit otänkbara eller åtminstone osannolika. Och där har viruskrisen — och regeringars och regenters tafatta, ofullständiga och ofta slumpartade svar på den — spelat en stor roll.
Bertil Lintner
Frilansjournalist baserad i Thailand, skriver bl a för Asia Times och har författat flera böcker om politik och utveckling i Asien.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar