DEBATT Konflikterna i Mellersta Östern hotar inte enbart människorna i regionen utan alla i världen och hotar också utlösa ett världskrig. Två fel är vanliga då man försöker förstå situationen. Det ena är att ta den senaste provokationen – jag kan inte nämna den, då den redan kan ha följts av flera andra då detta publiceras – som orsak till problemen. Det andra är att gå tillbaka till gamla testamentet och andra folksagor och hitta orsaken där.
Också urgammal historia är i och för sig bra att känna till. De som inte känner till historien löper risken att fångas av historiska myter.
Hur långt tillbaka i historien bör man gå för att förstå Irans beteende och roll idag? Från fornhistorien måste man känna till att staten Iran har sina rötter i en av världens äldsta civilisationer. Och från senare historia att landet så sent som under 1700-talet var en av världens stormakter. Man bör väl också ha kunskap om vad den muslimska världens delning i sunni- och shiariktningar betyder.
För att förstå det moderna Iran bör man känna till hur Ryssland, England, USA och andra har delat landet i intressesfärer med sina egna vasaller och blandat sig i landets interna angelägenheter. Viktiga milstolpar under efterkrigsperioden är kuppen mot Mossadegh 1953, som gjorde shahen till diktator, den islamiska revolutionen 1979 och kriget mellan Saddams Irak och Khomeinis Iran 1980-1988 med över 150 000 dödsoffer.
Jag nämner dessa händelser och den bitterhet de har lämnat i Iran, inte för att ge det minsta godkännande för den teokratiska diktaturen och dess brott mot mänskliga rättigheter både i hemlandet och i regionen. Men vill vi undvika en eskalation av dagens konfrontation och världsomfattande hot måste vi känna till och öppet adressera bakgrunden.
Kärnvapenavtalets betydelse
Två datum är väsentliga för strävandena att lösa upp knutarna. Det ena är juli 2015 då Iran, USA, Ryssland, Kina, England, Frankrike och Tyskland undertecknade det s.k. JCPOA avtalet som syftar till att försäkra att Iran inte kan tillverka kärnvapen. Det andra är maj 2018 då Trumps USA drog sig ur avtalet.
Avtalet är fortfarande i kraft och Iran har hittills också iakttagit det. Men USA:s tillbakadragande har inte enbart betytt att USA:s sanktioner mot Iran, som enligt avtalet skulle tas bort, har fortsatt, utan att de har kompletterats med nya ännu mera långtgående sanktioner som också drabbar europeiska och andra icke-amerikanska företag som vill idka handel med Iran.
En sidoeffekt av den amerikanska politiken har varit en förstärkning av de konservativa krafterna i Iran och bakslag för dem som vill bli av med mullahväldet. Folkets reaktion mot nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet visar dock att läget är instabilt.
Naturligtvis kunde JCPOA-avtalet ha varit bättre och mera omfattande och gett mera incitament och förmåner för Iran samtidigt som det också kunde ha begränsat Irans robot-upprustning och destruktiva inblandning i andra konflikter.
Allt som sedan har skett är logiska steg i en eskalation. Men liksom rulltrapporna kan gå upp eller ned kunde denna eskalationsspiral också omvändas. Alla har ett intresse i att Iran inte kan skaffa sig kärnvapen. Och att Iran skulle fortsätta med att vara med i kampen mot ISIS är av stor betydelse, underförstått att de inte understöder någon annan form av terrorism heller.
Ge diplomatin en chans
För åtta år sedan skrev Carl Bildt och jag som dåtida utrikesministrar en gemensam artikel i International Herald Tribune och vädjade till alla att ge diplomatin en chans. Det gällde då att avvärja den militärattack mot Iran som låg i luften för att stoppa dess påstådda kärnvapenprogram.
Vi skrev att det handlade inte enbart om att ge diplomatin en chans. ”Det gäller också erkännandet att diplomatin är det enda alternativet för dem som söker efter en långvarig och hållbar lösning av Irans kärnvapenfråga och fred i regionen”.
Den bedömning vi gjorde för åtta år sedan är lika aktuell idag. Jag hoppas att Sverige och Finland tillsammans kunde vara aktiva i strävan efter hållbara lösningar. Som alliansfria länder med en lång och trovärdig historia i konfliktförebyggande arbete har vi både en möjlighet och skyldighet att arbeta för fredliga lösningar av Mellersta Österns många utmanande kriser.
Vi bör inte heller förbise hur frustationen över frånvaron av all aktivitet för en fredslösning i Israel-Palestina ökar riskerna för en våldsam sammandrabbning i framtiden. Om Israel vill existera som en stat med judisk identitet ligger det i landets intresse att intensivt arbeta för en tvåstatslösning med ett suveränt och livsdugligt Palestina som Israels granne.
Israels utveckling under de senaste åren i riktning mot en apartheidstat är oacceptabel och ohållbar, liksom den en gång var i Sydafrika. Den dagen närmar sig då resten av världen kommer att begära samma respekt för mänskliga rättigheter och internationell rätt av Israel som av alla andra stater och använda sanktioner, som vi gjorde mot Sydafrikas apartheidregim och gör idag mot Ryssland och dess illegala ockupation av Krimhalvön.
Erkki Tuomioja
Erkki Tuomioja är socialdemokratisk
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar