ANALYS I två artiklar specialskrivna för Mänsklig säkerhet analyseras varför en av tio globalt idag hungrar trots att världens produktion av mat skulle kunna mätta alla. Tillgång till näringsrik och adekvat mat ses här i en bred kontext som rör makt, fördelning, fattigdom, klimat, migration mm. I nästa del av texten berörs bl a klimat- och miljöaspekter av matsäkerhet samt småbönders centrala roll och rättigheter.
Mer än var tionde människa i världen svälter idag
Livsmedelssäkerhet har åter hamnat i fokus i en tid med stark befolkningsökning i Afrika och Syd-Asien, där hungern är störst. Afrika har den högsta andelen hungriga i världen; nästan 25%, medan Asien har det högsta antalet: 510 miljoner år 2016. Totalt uppgick antalet hungriga till 805 miljoner år 2016, en ökning med 50 miljoner jämfört med 2013.
FN’s millenniemål (MDG) förespråkade en halvering av antalet svältande från 1990 till 2015 – som andel eller i procent. Genom den globala befolkningsökningen minskade visserligen andelen hungriga från 23 till 13 procent men antalet svältande ökade i Afrika och Syd-Asien.
År 2017 levde mer än hälften av världen hungriga i konfliktdrabbade länder.
Erfarenheterna visar är att världens hunger är svår att utrota. Och situationen kan förvärras.
I Afrika beräknas dagens befolkning på 1.3 miljarder fördubblas fram till 2050. Hundratals miljoner ungdomar i Afrika, i huvudsak från landsbygden, kommer under de närmaste decennierna söka och kräva arbete. Vart ska de ta vägen när Afrikas industri minskar och mekaniserat storskaligt jordbruk expanderar på kontinenten – en produktionsform som knappast har behov av arbetskraft? Hur ska dessa hundratals miljoner få tillgång till mat? Vad kan bidra till deras livsmedelssäkerhet?
Hunger och tillgång till mat som funktion av ekonomisk politik
Utöver hunger är de globala utmaningar som världen idag brottas med nära förbundna med fördjupad ekonomisk ojämlikhet mellan och inom länder, samt klimatförändringar. Detta följer av en långsiktig liberalisering- och globaliseringsprocess (ekonomiskt och kulturellt) som började runt 1980 och var OECD ländernas svar på ekonomisk stagnation efter oljeprishöjningarna i mitten av 1970-talet.
IMF och Världsbanken fick i uppdrag att utforma och genomdriva liberaliseringen via så kallade strukturanpassningsprogram. Detta gick stick i stäv med den övergripande kamp mot fattigdom som Världsbanken under Robert McNamara initierade 1973 eftersom strukturanpassning och globalisering motverkade en socialt inkluderande utveckling. Detta ledde till fördjupad hunger och fattigdom och ökande skulder för Afrika, och 1980-talet kom att betecknas som det ”förlorade decenniet”.
När Mexiko 1982 misslyckades med att återbetala sina utländska lån var också den globala skuldkrisen ett faktum.
Sovjetunionens fall ledde till att USA, som världens enda supermakt, genomdrev demokratiska reformer för att ge den nya globala världsordningen legitimitet. Länder i Syd som genomförde sådana politiska/demokratiska reformer fick ekonomiskt bistånd och lån om de förde en marknadsliberal ekonomisk politik som reducerade statens inflytande i samhället. Dörrarna öppnades på vid gavel för privatiseringar och Sovjetunionens fall medverkade också till att social välfärdspolitik nedprioriterades och försvagades i väst vilket ledde till växande ekonomiska klyftor.
Brundtlandrapporten lyfte problemen med ohållbar utveckling
Den ekonomiska liberaliseringen ökade trycket på miljön. Detta väckte reaktioner världen över och 1988 publicerades FN-rapporten ”Our common future” (Brundtlandrapporten) som betonade nödvändigheten av globalt uthållig utveckling. De globala klimatfrågorna kom dock på FN:s agenda i Rio de Janeiro 1992 men det dröjde till 2015 och Parisavtalet innan världssamhället agerade mer samlat på klimatförändringarna.
Jordbruk och matproduktion är centrala i alla dessa problemområden. Livsmedelssäkerhet knyter inte enbart an till teknik och produktion. Det handlar också om makt och fördelning som återspeglas i ökande ekonomisk ojämlikhet, konflikter beträffande tillgång till jord och vatten, vilka odlingar och vilken teknik som prioriteras och koppling till klimatförändringar.
Ursprunget till begreppet livsmedelssäkerhet
På 1970-talet upplevde världen en kraftig ökning i matpriserna som följd av låg global produktion med minskade matvaruförråd globalt och oro för världens matförsörjning. Ämnet blev fokus för konferenser och förslag till problemlösning. År 1974 deklarerade den amerikanska utrikesministern Henry Kissinger att ”inget barn skall gå till sängs hungrig om tio år” (The Economist, 19 november 2009). Lösningen blev att etablera strategiska matvarulager, dvs en teknisk lösning med fokus på produktionsvolym och säker förvaring av maten. Hållbarhet beträffande mat- och jordbruksproduktion berördes inte och knappast heller potentiella miljöproblem.
Ny syn på livsmedelssäkerhet växer fram
I början på 1980-talet framkom nya perspektiv och kunskap om livsmedelssäkerhet baserat på erfarenheter från Afrika och mer specifikt Etiopien. Det visade sig att det fanns tillräcklig produktion av mat för att föda hela landets befolkning. Problemet var att produktionen var ojämnt fördelad inom landet och det var svårt att transportera mat mellan överskotts- och underskottsområden. Dessutom hade delar av befolkningen i områden med tillräcklig produktion låga inkomster eller dålig tillgång till andra sätt (”mekanismer”) för att säkra sin matförsörjning. Den indiska ekonomen Amartya Sen var en av de första att påpeka att förutsättningarna för tillgång till mat också var centrala för livsmedelssäkerhet. Sådana ”tillgångsmekanismer” kunde vara lönearbete som gav möjlighet att köpa mat eller tillgång genom fördelning och goda relationer inom familj- eller lokalsamhällen.
Det stod klart att socio-ekonomiska och kulturella förhållanden måste ingå i analysen av livsmedelssäkerhet och åtgärder för att reducera eller motverka hunger.
Viktigt uppmärksamma individers livsmedelssäkerhet och hur kvinnor ofta missgynnas
Nutritionister och antropologer bidrog med ytterligare element för förståelsen av livsmedelssäkerhet. Deras forskning kring dynamiken inom småbondehushållet visade att fördelningen av mat mellan familjemedlemmar var ojämlik. Därmed behövs fokus på individuell livssmedelssäkerhet genom analys av maktförhållanden på hushållsnivå. Även om kvinnor på landsbygden i Afrika i stort är ansvariga för att försörja hushållet med mat genom egen produktion och köp, visade studier att män och barn gavs prioritet i fördelningen av mat inom hushållet, medan kvinnor förfördelades.
Nutritionisters forskning kunde också visa att livsstil och externa faktorer påverkade matsmältning och näringsintag. I situationer av stress, social instabilitet och spänningar inom familjer och i konflikter och krig, kroppens kapacitet att smälta eller absorbera viktiga element i maten reducerad. Således kan måttet på tillgänglig mat övervärdera effekten av de kalorier som tillgodogörs.
Hur maten produceras påverkar hälsa och näringsintag
Kunskapen har ökat om hur livsmedelssäkerhet påverkas av hur maten produceras, till exempel av konstgödsel och andra giftiga ämnen, hur den lagras, vidareförädlas och tillagas och påverkas av om produktionen förstör jordens långsiktiga bördighet och gröda. Dessutom krävs rent vatten och tillfredsställande sanitära förhållanden och god hygien som säkrar matens kvalitet och motverkar spridning av sjukdom och smitta, särskilt i urbant jordbruk där djurhållning och matodling ofta förekommer i samma lokaliteter.
Klimatsäkerhet präglas av – och präglar – migration
Förutsättningar för livsmedelssäkerhet har också ändrats i samband med ökande migration och av kulturell eller religiös acceptans av mat.
Forskning visar att människor och familjer med låg inkomst och utbildningsnivå i större grad konsumerar snabbmat eller annan osund och fet mat som leder till övervikt och dålig hälsa. Utvecklingen av fetma är anmärkningsvärd också i många länder i syd. Hälsan försämras dessutom av att människor rör sig mindre. På global nivå finns idag lika många som har problem med fetman, hälsa och näring på grund av osund mat som det antal som hungrar.
Sammantaget – vad ingår i livsmedelssäkerhet?
En preliminär definition av livsmedelssäkerhet kan omfatta följande; (i) långsiktigt tillräcklig produktion för alla (abundance), (ii) matens nutritionsmässiga kvalitet (adequacy), (iii) att maten är säker beträffande produktion, lagring, process, beredning och konsumtion (food safety), (iv) att maten är kulturellt, ekonomisk-, socialt-, miljö- och klimatmässig acceptabel och (v) att människor har kontinuerlig tillgång till mat.
Diskussionen av livsmedelssäkerhet ovan visar att kunskapen om bakomliggande komplexa orsaker ökat och att begreppet livsmedelssäkerhet måste spegla dagens och morgondagens verklighet. Det krävs för att världssamfundet ska förstå orsakerna till livsmedelsosäkerhet och utveckla fungerande strategier och insatser, speciellt i regioner där behovet är som störst.
Kjell Havnevik
Kjell Havnevik är professor i emeritus vid Universitet i Agder, Norge, tidigare bl a verksam vid Lantbruksuniversitetet i Ultuna och Nordiska Afrika Institutet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar