REFLEKTION Ja, skriver Karin Henriksson, journalist och författare som bevakat amerikansk politik i decennier: 2018 blev ett Year of the Woman. I representanthuset i nya kongressen efter nyår är nästan var fjärde ledamot en kvinna – de flesta demokrater, många unga, ur minoritetsgrupper och med etiketten progressiv.
Valåret 2018 blev ett Year of the Woman i USA. När den nya kongressens representanthus samlas i Washington efter nyår är minst 100 eller nästan var fjärde ledamot en kvinna – de flesta demokrater, många unga, många ur minoritetsgrupper och många med etiketten progressiv.
En söndag ett par veckor före det amerikanska mellanårsvalet befann jag mig i Illinois i den sorts distrikt som kan bli avgörande i presidentvalet 2020. Nära till en storstad, i det här fallet Chicago, gott om jobb, vit medelklass, nybyggda villaområden som kryper ut mot landsbygden, många kyrkor men också HBTQ-aktivister och klimatmedvetna ungdomar.
I valet 2016 röstade invånarna i Illinois 14:e distrikt övervägande för Donald Trump och kongressmannen Randy Hultgren, som trots sitt svenska namn står mycket långt från gängse svenska värderingar. Få trodde att Hultgren skulle stöta på något större motstånd men det gjorde han.
Det kom från Lauren Underwood, en 32-årig sjuksköterska som först slog ut ett antal män i primärvalen för att sedan kampanja outtröttligt. Helgen några veckor före valet hade hon ett tiotal evenemang på schemat från morgon till kväll. Hultgren hade inget som utannonserades på hans valsajt. Stämningen inne i det nya lokala Lauren-högkvarteret i idylliska Woodstock var samtidigt spänd och uppsluppen. Äntligen en progressiv kandidat men skulle det gå att ragga tillräckligt många röster?
– New York Times har gett oss en ny status – att det är ovisst hur det slutar, säger en mycket glad Lauren Underwood på väg in om den inflytelserika tidningens bedömning av utgången.
Illinois 14:e hade flyttats från kategorin ”Säker republikansk” till ”Osäker utgång”. Ett litet tag senare noterades ännu en glidning, till ”Troligen Demokratisk”. När Underwood eldade upp valarbetarna i sitt tal i Woodstock höll hon inne med kritiken mot Trump – den behövdes inte – utan fokuserade istället på utvidgad sjukvård, subventioner till college, höjd minimilön, stöd för legal abort, krav på bättre kontroll vid köp av vapen, inträde i Parisavtalet igen, en skattereform som gynnar vanligt folk – inte miljonärer och storföretag.
På valvakan, när en övertygande seger var bärgad, lovade hon:
– Jag ska bli en tuff ledamot – ni reste er och sa att den här regionen förtjänar mer. Vi fastslog att sjukvård är en mänsklig rättighet, att vi måste ha ett rättvist skattesystem och att vi inte ska behöva vara rädda för vapenvåld.
Lauren Underwood uppmärksammades inte lika mycket i medierna som en del av de andra kvinnorna som segrade: Alexandria Ocasio-Cortez som blir yngsta ledamoten någonsin, Ayanna Pressley som blir första svarta kvinnan som representerar Massachusetts, Ilhan Omar, Rashida Tlaib som blir första muslimska kvinnorna och Sharice Davids som blir en av de två första kvinnorna ur ursprungsbefolkningen i kongressen. Flera av dem blir också nya tillskott i ett redan befintligt progressivt block i kongressen och att med all sannolikhet blir det Nancy Pelosi som väljs till talman i representanthuset och ska få alla att dra åt samma håll.
Gemensamt för de här kvinnorna – och för män som senatskandidaten Beto O’Rourke i Texas – är uppbackning från en rad påtryckningsgrupper som skakades om rejält efter valet 2016. Bland dem kvinnoorganisationerna Emily’s List och She Should Run, Bernie Sanders Our Revolution och Brand New Congress, de unga anti-vapenaktivisterna från Parkland i Florida, nya digitala medier à la Pod Save America och enskilda individer som miljardären Tom Steyer. Han bedrev två kampanjer, en för att locka unga till valurnorna, en för att ställa Trump inför riksrätt.
I analyser av väljarmönstren framgår att den så kallade könsklyftan vidgats ytterligare, till 19 procent. 59 procent av kvinnorna röstade på demokraterna, 40 procent av männen på republikanerna. Gapet var ännu större – ca 35% – bland vita collegeutbildade kvinnor där #Metoo väger tungt. I skiktet unga upp till 29 år var det lika stort efter en kraftig ökning av valdeltagandet. Andra rön är att folk i städer och på landsbygden glider isär ännu mer och att det demokratiska övertaget i totalt antal röster inte slår igenom i kongressen. Det senare beror på att fler demokrater bor i tättbefolkade områden och fler republikaner i de stora delstaterna i väster. Wyoming med knappt 600 000 invånare har två senatorer, precis som Kalifornien med nästan 40 miljoner invånare.
Dagen efter valet konstaterades att det inte varit den blå våg som demokraterna hoppades på, men när fler och fler röster räknats visade det sig att det faktiskt varit en blå våg som svept över delar av USA. Demokraterna kan räkna med 38-39 nya platser i representanthuset. Det är det bästa resultatet sedan 1974 och mäter sig gott med de republikanska triumferna 1994 och 2010 – särskilt som ekonomin var god och distriktsindelning och antal senatsval gynnade republikanerna.
I senaten såg det ut som om republikanerna skulle stärka sin majoritet med upp till 4-5 stolar, men i takt med att rösträkningen fortskred uppdagades att det var osäker utgång i tre delstater. Omräkning av röster görs nu i Florida, räkning av röster pågår fortfarande i Arizona och det blir en ny valomgång i Mississippi. Till saken hör också att demokratiska hoppet Beto O’Rourke förlorade men med mindre marginal än på flera årtionden och den andra stora förloraren, Stacey Abrams, var ändå en underdog som svart kvinna i sydstaten Georgia.
Det blir nu Nancy Pelosi – och den demokratiske minoritetsledaren i senaten Chuck Schumer – som ska dra upp partiets politik de kommande två åren. Demokrater jag talade med under arbetet med min bok Vänstern i USA menar att talet om ett hopplöst splittrat parti är överdrivet. Enighet råder om att Trump måste stoppas på många områden, som vården, skolan, klimatet, energin, miljön och arbetsrätten. Och någorlunda enighet råder om att ekonomisk rättvisa måste prioriteras mer, eftersom sådana budskap bidrog till segrar i mer konservativa delstater. De kan också titta på exit polls (väljarenkäter) där det framgår att folk i allmänhet tycker att Trump är för hård i invandrings- och vapenfrågorna.
I en genomgång av hur kvinnor agerar i folkvalda församlingar från tankesmedjan Brookings, författad av Elaine Kamarck, påpekas att kvinnor är mer benägna att lägga fram familjepolitiska förslag och att de är mer kompromissinriktade än män. Kamarck avslutar med denna fundering:
– Republikanerna borde nog försöka hejda överflödet av testosteron och latent rasism som ibland exploderar i deras kampanjer – med tanke på att det verkar vara fler kvinnliga än manliga väljare.
Nu går startskottet för presidentvalskampanjen 2020. Bara ett drygt år återstår till de första primärvalen i New Hampshire, Iowa och South Carolina. Medvinden i årets val till representanthuset bådar gott för demokraterna och senatsvalen 2020 ter sig mer tilltalande. Då måste republikanerna försvara 22 platser mot demokraternas tolv eller omvänt från i år, nio mot 26.
Men alla demokrater är plågsamt medvetna om att Donald Trump kommer att bli en mycket svår motståndare och att någon enande och entusiasmerande ledarfigur ännu inte framträtt. Spänningar märks, som sagt, mellan de yngre progressiva nykomlingarna och mer etablerade politiker som tror att alltför radikala förslag kan skrämma iväg väljare 2020. Antalet hugade presidentkandidater uppgår till minst ett tjog och en uppslitande primärvalsstrid skulle ge Trump många chanser att håna och svartmåla den ene efter den andre. Och nostalgiskt prat om att utse en torr, gammaldags kompromissinriktad mittenpolitiker är nog bara just prat.
Karin Henriksson
Karin Henriksson är journalist och författare, bosatt i Washington. År 2017 gav hon ut biografin Trump: Miljarderna, medierna och makten och nu i höst Vänstern i USA (båda utgivna på förlaget Lind & Co).
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, t.f. chefredaktör samt redaktör för kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter, våldsbejakande nationalism och klimat.
Lämna ett svar