ANALYS Demokratin fyller i år 100 år i Sverige. Artikeln belyser grava hot mot såväl demokrati som mot mänskliga rättigheter, både i vårt närområde, globalt och på nätet. Auktoritära ledarskap kan idag nå framgång genom systematiska angrepp mot rättsstatens principer och genom nätverk av automatiserade robotkonton på sociala medier. Efter decennier när vi tagit demokrati för given behövs nu aktivt försvar av en demokrati där människor är delaktiga medborgare, och där dagens ekonomiska och sociala klyftor motverkas, skriver Gerd Johnsson-Latham, senior redaktör på Mänsklig Säkerhet.
I Sverige har vi i år anledning att fira att vi haft demokrati i 100 år, vilket bl a uppmärksammas i Per T Ohlssons initierade bok ”1918”.
För bara tio år sedan var demokrati på frammarsch globalt – men på nästan ofattbart kort tid har vinden vänt. Förhoppningarna om att demokratiska värderingar skulle växa sig starka i öst vid murens fall har inte infriats. Istället har auktoritära vindar och förhållningssätt förstärkts i våra egna länder. I alla delar av världen finns nu auktoritära ledare som undertrycker opposition och tystar kritiker i en omfattning vi inte sett sedan 1930-talet.
Vad hände? Och vad kan hända – om inte demokratiska krafter agerar och växer sig starkare?
Demokratiakademin samlade den 30 januari 2018 en rad aktörer som kommenterade frågorna. Maria Leissner, tidigare generalsekreterare för Community of Democracies, framhöll att det finns utrymme för självrannsakan. Demokrati levererar inte alltid. Vi som genom bra utbildning och inflytelserika jobb känt delaktighet och dragit nytta av globaliseringen har varit fartblinda och blundat för att alla inte kom med. På samma sätt har politiska partier tappat sina rötter och medlemmar och blivit allt mindre lyhörda för andra än näringslivet och starka maktgrupperingar. Populistpartierna har fångat upp många missnöjda och desillusionerade i alla åldrar som andra partier förlorat. Sverigedemokraterna som inte ens fanns i riksdagen 2008 attraherar nu en sjättedel av väljarkåren.
Leissner framhöll att idag eroderas inte demokratin genom kupper utan genom demokratiska val. Ungern är ett tydligt exempel. Ungerns president Orban arbetar med en klart utformad ”road-map” som förs vidare i Polen. Den påverkar också aktörer i USA. Vägvalet står på många håll mellan öppna och slutna, auktoritära samhällen. Orbans auktoritära vägkarta består av fyra steg:
- Att skriva om grundlagen och ta bort garantier som rör demokrati och MR
- Att ta kontroll över statsägd media
- Att byta ut kritiska tjänstemän inom statliga förvaltningar, polis, militär mm
- Att förändra vallagarna och principer för vilka som kan väljas och kandidera
Det avgörande är att göra statsapparaten till ett instrument för partiet, och att skriva om historien (vilket länge tillämpats i bl a Östeuropa). Det kan bl a innebära förbud att använda vissa ord och begrepp, och tillämpas nu i Polen och i USA där Trump förbjudit myndigheter att använda begrepp som pekar på att människans agerande påverkar klimatet.
Stellan Gärde, jurist med erfarenhet som bl a ombud i EU-domstolen, har i flera sammanhang pekat på att det i Sverige liksom i Ungern och Polen är oroväckande lätt att avskaffa demokratin juridiskt sett. Vad som krävs är riksdagsbeslut om ändring av grundlagen, vilket kan åstadkommas med enkel majoritet vid två beslut med ett mellanliggande val – där det ena kan vara ett nyval. I teorin kan en regering efter valet i september 2018 besluta att stryka eller urholka skrivningar om demokrati och mänskliga rättigheter i grundlagen. Regeringen kan därefter utlysa nyval till januari 2019 och om de behåller sin majoritet i riksdagen fatta beslut om ny grundlag som kan träda i kraft hösten 2019. Så det kan gå fort.
Skälet till att grundlagen i Sverige kan ändras så lätt är enligt Gärde att medborgarna av tradition haft god tilltro till statsmakten och att regeringsformen, som del av grundlagen, senast reviderad 2010, premierat handlingskraftiga regeringar. Men nu blåser nya vindar, både i Sverige och omvärlden. Därför vill bl a Gärde att Sverige i likhet med Finland och Tyskland ska ha starkare grundlagsskyddade rättigheter så att förändringar av grundlagen ska kräva beslut med kvalificerad majoritet och med mellanliggande ordinarie val.
Professor Per Ödling vid Lunds universitet, som nu deltar i uppropet #Vimåsteprata, anser att ekonomin är en viktig förklaring till växande populism och minskad uppslutning kring demokrati. Han pekar på hur välbärgade grupper i Sverige av hävd har större tilltro till val och demokrati än fattigare valdistrikt. I de rikare områdena röstade hela 90% av väljarna 2014 – men i fattigare endast 47%. Det anmärkningsvärda är, att motsvarande siffror 1950 var 89% respektive 75%, vilket visar att majoriteten 1950 i motsats till nu ansåg att deras röst betydde något. Minskad tilltron till demokratin förklaras bl a av att marknaden ersatt politiska beslut och att globaliseringen i oproportionerlig grad gynnat den rikaste procenten av världens befolkning. Per Molander har i sin förträffliga analys i boken ”Condorcets misstag; hoten mot staten och demokratin”, ” belyst detta och pekar på ”state capture” och attacker på staten som undergräver respekten för demokratin. Molander framhåller bl a hur outsourcing av statlig verksamhet till kommersiella företag minskar transparensen eftersom näringslivet inte lyder under samma lagstadgade krav på offentlig redovisning som statliga aktörer.
Ödling framhöll, att även om många fått det bättre globalt i Sverige så har efterkrigstidens optimism om fortsatta framsteg ersatts av utbredd och ofta högljudd misstro. Det märks särskilt i medelklassen i väst, som sett att deras barn fått det sämre än vad de själva haft. Enligt Ödling kan man här se en vattendelare; de väljare som tror att deras barn får det sämre tenderar att stödja högerpopulistiska aktörer- medan de som tror deras barn får det bättre tenderar tro på dagens utveckling.
Mest explicita i sitt missnöje är ofta våldsbejakande män. Ödling underströk hur till synes ensamma män får en stark och berikande gemenskap och bekräftande tillhörighet på nätet som samhället i övrigt inte ger dem. På nätet kan de förenas i sitt hat mot krafter som förändrat samhället – och deras egna positioner. Det gäller både islamister och högerextrema, som trots att de ser varandra som motsatser ofta förenas i hat mot globalisering, multikulturalism, anti-rasism, feminism och hbtq-rättigheter. Många tar också kraft ur extrema religionstolkningar som legitimerar våld mot oliktänkande liksom ur auktoritära världsbilder där män är överordnade kvinnor. Som bl a sociologen Daniel Lindvall påpekat förenas också många företrädare för auktoritär populism i ett kraftfullt förnekande av människans påverkan på klimatet.
Ödling framhöll hur nätet förenklar verkligheten och motsättningarna accentueras. Samhällen klyvs och mittfåran i politiken trycks bort. På nätet får människor helt olika bilder av världen, trots tal om att globaliseringen för människor närmare varandra. Som exempel angavs hur amerikanska republikaners grundsyn för bara 20 år sedan låg nära demokraternas. Nu är avståndet mellan mittfåran i de båda partierna anslående och än mer förstås avståndet mellan ytterflyglarna. Politiska val manipuleras av högerextremister som Bannon och Farange, stödda av miljardärer som Mercer och de amerikanska bröderna Koch, som också är stora bidragsgivare till Trump.
Manipuleringen görs genom specialdesignade budskap till individer på nätet för att misskreditera aktörer. Som avslöjandena nu i mars visat har Cambridge Analytica via Facebook kunnat snabbsprida falska nyheter till 50 miljoner utvalda användare. Via kommersiella köp av ”likes” har nätverk av bottar, dvs automatiserade robotkonton i kommersiella medier, kunnat ge falska intryck av att mängder av människor står bakom en viss uppfattning (t ex om våld bland invandrare). Ofta uppnås bottarnas mål när individer blir osäkra och låter bli att rösta på kandidater de tidigare gillat vilket ger manipulatörernas kandidater företräde. De svenska forskarna Andersson Schwarz, Larsson och Mildner efterlyste på DN debatt 22 mars 2018 en gemensam etik inom politiska partier för att motverka desinformation på nätet, både sådan som sprids av utländska och inhemska bottar.
Demokrati och mänskliga rättigheter utsätts idag för hot vi inte trodde var möjliga bara för ett decennium sedan. Liksom tidigare i historien kan små extrema våldsbejakande minoriteter åstadkomma stor skada om vi inte mer aktivt försvarar det vi länge tagit för givet. Vi kanske aktivt behöver fira och säkra demokratin 100 år? Den behöver människor som inte primärt är konsumenter utan medborgare, beredda att försvara folkstyre, liksom allas lika värde och rättigheter.
Gerd Johnsson-Latham
Gerd Johnsson-Latham, tidigare kansliråd på UD som har arbetat med kvinnors levnadsvillkor och rättigheter i ett globalt perspektiv under flera decennier.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, redaktör Mellanöstern, Press- och yttrandefrihet
Thomas Åkerblom säger
Med anledning av ovanstående utmärkta lägesbeskrivning vill jag utropa : Alla världens demokratiska krafter, förena er mot att auktoritära regimer och populistiska krafter med tvivelaktiga agendor får alltmer inflytande även inom internationella samarbetsorgan som EU och NATO, vilka vi hittills betraktat som självklara garanter för demokrati och internationell solidaritet. Även i FN måste samma demokratiska krafter gemensamt verka kraftfullt, målmedvetet och trovärdigt för att stärka samma värden, som miljontals liv offrats för under i första hand de båda världskrigen. Men som Gerd skriver måste samtidigt politikerna i demokratiskt styrda länder givetvis också ta ansvar för att eliminera verkliga, oacceptabla och ofta mot stora väljargrupper provocerande politiska inslag i de egna länderna.
Thomas Åkerblom
Jägmästare
Nyköping