ANALYS Åsa Ström Hildestrand har en pol.mag. i statsvetenskap och utvecklingssamarbete och är för närvarande bosatt i Jordanien. Hon skriver här två artiklar om flyktingar i Jordanien av vilka denna är den andra och fokuserar på barns villkor i flyktingkrisen. Texten baseras bl a på material från FN, framför allt UNICEF, UNHCR och UNWRA.
Situationen för kvinnor och barn ger ofta en rättvisande bild av ett lands utvecklingsnivå eller graden av kris. Det är ingen nyhet att barn har en svagare ställning än vuxna i många länder när det gäller rättigheter och självbestämmande – och riskerar att utnyttjas i än högre grad när krisen slår till. I Jordanien arbetar regeringen utifrån en nationell plan för att stärka barns rättigheter som är väl i linje med FN:s barnkonvention. Det anser UD i Rapport om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2015–2016 gällande Jordanien. Landet har lyckats halvera barnadödligheten sedan 1990, mödradödligheten ligger lågt på 19 av 100 000 födslar och 98 procent av de jordanska barnen går i skolan. Problemet är att inte alla barn i landet åtnjuter samma rättigheter. Flyktingbarnens största utmaningar är att få tillgång till utbildning och att undgå barnäktenskap, våldtäkt och barnarbete. Det hävdar UNICEF, som ansvarar för att ge stöd till samtliga utsatta barn i Jordanien, detta för att inte orsaka konflikter mellan jordanier och syrier.
Först 2017 avskaffade Jordanien kravet på intyg från Inrikesministeriet för att flyktingbarn ska få gå i skolan. Det ökade antalet flyktingbarn i de kommunala skolorna till totalt 142 000 vilket hanteras bl.a. genom att låta lärare arbeta dubbla skift. Men ca 58 000 flyktingbarn står fortfarande utanför skolan, tillsammans med ca 30 000 jordanska barn. Vissa familjer har helt enkelt inte råd. Böcker kostar pengar och föräldrarna ser kanske hellre att barnen arbetar och bidrar till familjens inkomster – eller gifts bort. Andra uteblir p.g.a. för stora kunskapsluckor. Det gäller barn som inte har gått i skolan alls sedan 2011–2012. För dessa ofta djupt frustrerade barn – och för alla andra barn som vill komma – driver UNICEF 200 så kallade Makani centres (Makani = min plats) runt om i Jordanien. Här får barnen utrymme att leka och känna sig trygga, de lär sig grundläggande stress- och traumahantering, de får vaccin och hälsoundersökningar samt läxhjälp för att komma ikapp förlorade år i skolan. Barn över tolv år som har missat för mycket skola för att kunna börja igen får en andra chans genom undervisning i ”life skills”, dvs. grundläggande läsning, skrivning och räkning samt yrkesutbildningar och kurser inom bl.a. IT och engelska. Inte minst denna verksamhet har gett goda resultat i form av ökad självkänsla och framtidstro hos barnen. UNICEF säger sig nå ut till ca 130 000 barn i Jordanien via Makani centres. Dessutom finansierar de skolorna i flyktinglägren. Finansiella bidrag till alla fattiga barnfamiljer är en tredje pelare i UNICEF:s arbete för att alla barn ska få utbildning, mat och kläder.
Att registreras när man föds och få en födelseattest är en förutsättning för att kunna bevisa sin identitet, familjetillhörighet och nationalitet och därmed kunna åtnjuta medborgerliga rättigheter och få tillgång till bl.a skola, sjukvård och arbetstillstånd. I kris- och krigssituationer försämras möjligheten att registrera barn av lätt sedda skäl. Syrienkrisen är ett sådant exempel. År 2012 gjorde UNHCR bedömningen att 35 procent av alla syriska flyktingbarn inte registrerades vid födseln. Redan 2015 var den siffran nere på 7 procent, ett resultat av kampanjen #Ibelong för att bekämpa statslöshet, med syriska statslösa som en särskild målgrupp. Rent konkret innebar den att ansvariga myndigheter i bl.a. Jordanien i nära samarbete med UNHCR skapade nya rutiner för att garantera att så många barn som möjligt kan registreras direkt vid födseln. Steg ett var att få mammorna att föda på sjukhus vilket 96 procent nu gör (100 procent i flyktinglägren). Sjukhusen ansvarar för att anmäla alla nyfödda flyktingbarn till ”Civil Status Department” – samt till UNHCR, som också registrerar barnen biometriskt vid tre års ålder (totalt 19 000 barn under 2016).
Jordanska ”civil courts” har också ändrat reglerna så att kopior på ID-kort och vigselattester godkänns som dokumentation i nästa steg i processen för att barnen ska kunna få officiella födelseattester. Detta – och att man erbjuder gratis juridisk rådgivning till flyktingar – har ökat antalet utfärdade attester med drygt 50 procent. En ny procedur där vittnesmål kan ges för att verifiera äktenskapsstatus har också underlättat då många föräldrar saknar vigselattester, dels p.g.a. kriget, dels för att det inte var praxis i Syrien att registrera varken födslar eller giftermål.
Enligt UNHCR och UNICEF är både jordanska myndigheter och flyktingar idag motiverade att registrera samtliga barn. Det gäller även oregistrerade barn som fötts i Syrien innan flykten – totalt ca 44 000 barn år 2015. Genom att etablera en “Special Protection Committee on Complex Cases” lyckades jordanska myndigheter hjälpa 35 000 av dessa barn redan 2016. Dvs. man verifierade och registrerade barnens identitet, ålder och familjebakgrund och gav dem giltig dokumentation. Extra utsatta är barn utan kända pappor då mammor inte får överföra sin nationalitet till barnen. Här har Jordanien fortsatt arbete att göra för att ändra sin diskriminerande lagstiftning.
En konsekvens av att vara oregistrerad i Jordanien är att hälso- och sjukvården då kostar pengar. Det gäller även vuxna flyktingar som valt att lämna ett flyktingläger och därmed har förlorat rätten till ett ”Ministry of Interior card”. Däremot får flyktingbarn gå i skolan och även flytta vidare till tredje land utan att ha en födelseattest.
Barnmisshandel är det vanligaste brottet mot barns mänskliga rättigheter i Jordanien. En nationell undersökning visar att över 90 procent av de jordanska barnen mellan 2–14 år utsätts för våld i hemmet. Det finns en lagstiftning som ska skydda barn mot våld men den tillämpas inte i praktiken. Få tror att flyktingbarnen är mindre våldsutsatta. UNICEF med flera organisationer arbetar med olika kampanjer för att påverka föräldrars attityd till barnaga.
Barnäktenskap är ett annat brott mot barns rättigheter och här finns en tydligare koppling till flyktingkrisen. Det handlar om äktenskap där bruden (eller båda parter) är under 18 år. I Jordanien står dessa för 12–13 procent av alla ingångna giftermål årligen. De syriska flyktingarna uppvisade samma mönster när de kom till Jordanien 2012. Sedan dess har en alarmerande utveckling skett och idag är 36 procent av giftermålen i gruppen barnäktenskap. Ofta är mannen dessutom mer än 15 år äldre än flickan.
Det finns ett antal tänkbara orsaker till denna utveckling, primärt fattigdomen. Det blir billigare att gifta bort sin dotter än att låta henne gå i skolan. Det är också säkrare att gifta bort henne tidigt än att hon ska riskera att utsättas för våldtäkt i den osäkra lägermiljön. Dessutom upplever många flickor att de får en ökad status i samhället när de gift sig. Detta enligt både UNICEF och UNFPA, som arbetar på flera plan för att försöka påverka utvecklingen, dels genom att peka på hälsoriskerna med tidiga graviditeter och den ökade risken för våld i hemmet i denna typ av relationer, dels genom att peka på långsiktiga lönevinster av längre skolgång för flickorna. Man arbetar också på att ändra domarnas attityder, de som idag godkänner äktenskap med minderåriga, trots att lagen i Jordanien säger att både kvinnan och mannen ska vara över 18 år.
UNFPA:s erfarenhet visar att unga kvinnor och flickor är särskilt utsatta för våld och får begränsad frihet i kristider. Därför har de utvecklat en särskild strategi för att stärka och värna om flickor 10–19 år och deras rättigheter och driver vid sidan av mödravårdskliniker ett antal ”safe spaces” för kvinnor och flickor i flyktinglägren och i lokalsamhällen med många flyktingar. Där kan de känna sig helt säkra. De som utsatts för våld kan få professionellt stöd enskilt eller i grupp samt lära sig om sina rättigheter, inklusive familjeplanering och SRHR. Deltagarna får själva vara med och utforma aktiviteterna inom centret, t.ex. utbildning i hantverk, IT och andra yrkeskunskaper.
Barnarbete är det tredje vanligt förekommande brottet mot barns rättigheter i Jordanien. Barn får inte arbeta före 16 års ålder enligt jordansk lag. I praktiken beräknas ca 75 000 barn arbeta, varav en stor andel flyktingbarn, p.g.a. krisen och bristen på reguljära arbeten som lett till familjernas pressade ekonomiska situation. UNICEF anser att det bästa receptet mot barnarbete är att öka möjligheterna för vuxna flyktingar att tjäna pengar genom arbete eller företagande och se till att flyktingbarnen får gå i skolan samt får yrkesutbildningar som kan leda till bättre jobb och bättre löner på sikt. Det skulle samtidigt höja flyktingarnas livskvalitet, såväl i lägren som i de många, små lokalsamhällen där merparten (80 procent) av flyktingarna bor. UNICEF understryker att de idag satsar det mesta av sina resurser utanför lägren, i nära samarbete med lokala NGO:er och företag. Alla initiativ och investeringar i flyktingars utbildning och företagande välkomnas!
Exempel på en lokal verksamhet för flyktingar:
”Collateral repair project är en NGO som jobbar med syriska flyktingar utanför lägren, specifikt med dem som bor i den fattiga östra delen av Amman. Där är service och stöd begränsade så deras olika verksamheter är mycket populära. Genom ”after school programs” och en ”teen group” fångar de upp barn och unga som kan glömma den osäkra vardagen för en stund och hänge sig åt lek eller datakurs, språk, hantverk eller planera aktiviteter för andra unga i lokalsamhället.”
Åsa Ström Hildestrand
Åsa har en pol.mag. i statsvetenskap och utvecklingssamarbete, och är för närvarande bosatt i Jordanien
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar