Vad har en feministisk utrikespolitik att göra med män?

ANALYS Den svenska feminsitiska utrikespolitiken har fått stort, internationellt genomslag med dess fokus på kvinnor i fredsprocessen. Dock visar forskningen få tecken på kopplingar mellan ett ökat antal kvinnor på inflytesrika posititioner och fred. Det skriver idag docent Elin Bjarnegård och professor Erik Melander vid Uppsala Universitet, som menar att det av större vikt att föra fram jämställdhetsvärderingar för att främja fred.

Sveriges utrikespolitik har sedan 1990-talet mer och mer systematiskt fokuserat på jämställdhet och kvinnors deltagande. Under utrikesminister Margot Wallström tog den svenska regeringen ett steg längre och proklamerade en feministisk utrikespolitik. Detta är goda nyheter för jämställdheten. Den förda politiken främjar lika deltagande i politiska processer, vilket är en viktig rättvisefråga. Det kan också innebära goda nyheter för fred, eftersom forskning visar på ett starkt förhållande mellan jämställdhet och minskad risk för krig. Men vad säger forskningen om varför en feministisk utrikespolitik är viktig? Och vilka policyimplikationer kan forskning på detta område få?

I motsats till det dominerande antagandet i den aktuella debatten är en sak tydlig: det handlar om mer än ett ökat fokus på kvinnor som fredsmäklare. Även om forskning har visat att jämställdhet och fred tenderar att hänga ihop, finns det få tecken på en direkt koppling mellan ett ökat antal kvinnor på inflytelserika positioner och uppnådd fred. En anledning till detta är att kvinnor är olika och vi kan inte automatiskt anta vissa policypreferenser på basis av kön. Kvinnor är dessutom ofta nykomlingar i dessa mansdominerande fredsprocesser och det är inte ovanligt att de marginaliseras och saknar de nödvändiga verktyg och nätverk som krävs för att åstadkomma förändring.

Varför är attityder kring jämställdhet viktigt?

Men om det inte handlar om kvinnor i sig, vad är det då som gör jämställdhet så viktigt? I nästan 30 år har forskning om allmänhetens attityder återkommande och konsekvent påpekat att en feministisk attitydklyfta är viktigare än skillnader i attityder mellan män och kvinnor. Förhållandet mellan jämställdhet och fred verkar handla om feministiska attityder snarare än om biologiskt kön. Mer specifikt verkar det som att människor med feministiska attityder är mer främmande för våldsamma lösningar på konflikter. Med andra ord är ett fokus på kvinnor som fredsmäklare alltför snävt. Det antyder också ett antagande om män som mer krigiska. Forskning visar att det istället är nödvändigt att fokusera på värderingar och attityder bland både manliga och kvinnliga medborgare och beslutsfattare om vi ska identifiera aktörer för förändring.

Den svenska utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik fokuserar på att förbättra situationen för kvinnor och flickor. Dess första fokusområde för konflikter var, år 2016, att ”verka för kvinnors deltagande som aktörer i fredsprocesser och fredsfrämjande insatser”. Fokusområdet för 2017 är  att ”främja kvinnors och flickors roll i att förebygga konflikt”. Kvinnors rättigheter till lika deltagande är grundläggande och ett värdigt mål i sig. Handlingsplanens antydande att detta deltagande också kommer att göra fredsprocesser effektivare visar dock på avsaknaden av en feministisk analys av vilken roll män och maskuliniteter spelar – och skulle kunna spela – i dessa processer.

Vitalt att fokusera på attityder och värderingar istället för kön

Resultat från vår nyligen publicerade forskning fungerar som en påminnelse om vikten av att fokusera på attityder och värderingar hos individer, snarare än på det biologiska könet. Med hjälp av data från Pew Global Attitudes Project från länder runt Stilla havet kan vi bekräfta att könsskillnader endast har ett begränsat förklaringsvärde när det gäller fientliga attityder. Analyserna visar tydligt att kön visserligen är viktigt för att förstå mönster av fientliga attityder, men istället för att fokusera på skillnader mellan män och kvinnor ligger förklaringsvärdet snarare i skillnaderna i attityder till jämställdhet.

Feministisk forskning, till exempel i boken Sex and World Peace , har kopplat mikroaggressioner i den privata sfären till makroaggressioner på nationell nivå. Attityder om lämpliga könsroller och det värde vi tillskriver det som betraktas som manligt och kvinnligt översätts sannolikt till liknande bedömningar beträffande andra samhälleliga kategorier: till exempel ”andra” länder eller ”andra” religiösa grupper. I en serie analyser som presenteras i vår nyligen publicerade artikel Pacific Men: how the feminist gap explains hostility , visar vi att individer som är mer positiva till jämställdhet också är mindre benägna att se andra länder som fiender eller att uttrycka intoleranta åsikter mot andra religiösa grupper .

Inställning till jämställdhet påverkar perception av aktörer och grupper

Närmare bestämt är individer som håller med om att kvinnor och män borde ha lika rättigheter, liksom personer som föredrar jämställda äktenskap där båda parter bidrar till såväl försörjning som omsorg, betydligt mindre benägna att beskriva andra länder som ”fiender” eller att hysa intoleranta attityder gentemot judar, kristna eller muslimer. Viktigt är att dessa samband kvarstår bland män och kvinnor också när dessa grupper analyseras separat. Faktum är att individens kön är mycket mindre viktigt än personens inställning till jämställdhet när målet är att förklara fientliga och intoleranta attityder. Dessa resultat validerar tidigare forskningsresultat från andra regioner, men tjänar också som en nödvändig påminnelse om hur och varför jämställdhet och fred är relaterade, och varför feministiska och jämställda män också har en roll att spela när det gäller att realisera en feministisk utrikespolitik.

Avslutningsvis skulle vi därför vilja hävda att det främsta värdet av den feministiska utrikespolitiken är att den kan bidra till att föra fram jämställdhetsvärderingar. Vi håller med om att vi måste se till att fredsprocesser är inkluderande ur ett könsperspektiv, men vi menar att detta inte innebär ett fokus enbart på kvinnor. För att förbättra möjligheterna för fred måste vi fokusera på inkludering av individer – män eller kvinnor – med feministiska, jämlika attityder. När dessa attityder finns bland kvinnor och män som intar inflytelserika positioner, är det större chans att de översätts till policy – och det är då vi sannolikt kommer uppnå mer hållbar fred.

Elin Bjarnegård och Erik Melander

Elin Bjarnegård är docent i statskunskap vid Uppsala universitet och Erik Melander är professor i Freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Denna artikel har tidigare publicerats på engelska på LSE Women, Peace and Security Blog.

 

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Robert Egnell, chefredaktör, ansvarig för Fredsbyggande, Inrikespolitik, Terrorism & radikalisering, Europa.