DEBATT På internationella dagen för de mänskliga rättigheterna annonserade regeringen en skrivelse som höjer ambitionerna för att motverka den negativa trenden globalt där respekten för mänskliga rättigheter undermineras och demokratin ställs under allt hårdare tryck. Ett led i arbetet är att återinföra tjänsten som fristående ambassadör för frågorna. Här beskriver Annika Ben David sitt uppdrag och de trender och tendenser hon ser i världen.
Regeringens nya skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer överlämnades till riksdagen i samband med internationella dagen för de mänskliga rättigheterna. Skrivelsen lägger grunden för hur Sverige ska arbeta med dessa frågor inom hela utrikespolitiken de kommande åren. Redan i utrikesdeklarationen 2016 slog regeringen fast att en ambassadör för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer ska tillsättas. Sverige var först ut i världen på 1980-talet med att inrätta en sådan funktion. 2013 drogs den in. Att regeringen nu valt att återinföra tjänsten är en reaktion på trenden av ökat förtryck runtom i världen.
Förvisso har utvecklingen generellt gått framåt de senaste årtiondena. Färre människor lever i fattigdom, och vi ser fler demokratiska och fria val över världen. Det är viktigt att komma ihåg. Fler människor än någonsin kan idag åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Genom ett utrikespolitiskt engagemang på bred front har Sverige bidragit till den utvecklingen.
Men sedan början av 2000-talet går utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter bakåt på många ställen i världen. Vi lever idag i en osäkrare miljö än tidigare. Situationen för demokrati och mänskliga rättigheter försämras i fler länder än den förbättras. Auktoritära och repressiva regimer får ökat inflytande, både över sina egna medborgare och i världen.
Det demokratiska utrymmet minskar. Det blir allt svårare för civilsamhällets aktörer att samlas och att organisera sig. En rad stater har infört lagstiftning eller vidtar åtgärder som försvårar för MR-försvarare, journalister, bloggare, opinionsbildare och kulturarbetare. En sådan utveckling ser vi i Ryssland, Egypten och Turkiet, för att ta några exempel.
MR-försvarare och journalister utsätts för hot och trakasserier och de kvinnliga journalisterna är särskilt utsatta. 800 journalister världen över har mördats de senaste tio åren – för att de gjort sitt jobb. Merparten av dessa mord har följts av straffrihet för förövarna. Yttrande- och tryckfriheten trycks tillbaka. De mänskliga rättigheterna ifrågasätts och utmanas.
Detta drabbar inte minst kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter. Vi vet att när kvinnors rättigheter respekteras, där kvinnors representation kan säkras och där kvinnor har tillgång till samma resurser som män ökar förutsättningarna för hållbar fred och utveckling.
Men idag finns det till exempel runt 100 stater som har begränsningar kring vilka yrken en kvinna får ha. Våldet mot kvinnor för att de är kvinnor skadar inte bara kvinnorna utan hela samhällen. Bara i Sverige dödar det 20 kvinnor per år. Könsrelaterat våld utgör ett av de allvarligaste strukturella och systematiska hoten mot kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter.
Tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en fråga i stark motvind globalt. Det är mycket bekymmersamt, eftersom det finns ett starkt samband mellan sex-och samlevnadsundervisning och förebyggande av våld mot kvinnor och flickor. Att bli gravid som tonåring är också den största dödsorsaken hos världens flickor.
Vidare utsätts minoriteter, inklusive HBTQ-personer och funktionsvarierade, för diskriminering. Det här är bara några exempel på negativa trender vi ser omkring oss i världen.
Det blir också svårare att driva respekt för och skydd av mänskliga rättigheter i multilaterala sammanhang. I vår primära utrikespolitiska plattform, EU, sätts samsynen mellan medlemsstaterna om MR på hårda prov. För EU:s trovärdighet är det centralt att vi lever som vi lär. Nu tvingas vi lägga tid på att försvara överenskommet språk och antagna istället för att röra oss framåt. Och det i en tid då EU-samarbetet är viktigare än någonsin, i en omvärld som går i repressiv riktning.
I rådet för mänskliga rättigheter i Genève har vi sett liknande försök till urholkning av de positioner och de åtaganden vi åstadkommit tillsammans. Här har högkommissarien varit mycket tydlig i sin kritik mot det ökande antalet stater som inte samarbetar med MR-kontoret och dess MR-mekanismer. Nu i höstas sa prins Zeid Ra’ad al-Hussein att stater som nekade tillträde för FNs oberoende experter begår ett stort misstag, eftersom det genast väcker frågan om vad dessa stater försöker dölja. ”The States may shut my office out – but they will not shut us up”, som högkommissarien sa.
I generalförsamlingens tredje utskott har vi under hösten sett försök att underminera och bryta upp tillsättningen av den oberoende experten för sexuell läggning och könsidentitet.
Sammantaget är det här bara några exempel på varför Sverige vässar sitt engagemang till skydd för och försvar av de mänskliga rättigheterna. Situationen i världen ställer nya krav på Sverige. I vår värdebaserade utrikespolitik är de mänskliga rättigheterna en hörnsten och en utgångspunkt. Det är ett perspektiv och en metod som präglar hela vårt utrikespolitiska engagemang och vår dialog med omvärlden. Idag har politiken för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer blivit vår identitet, vårt utrikespolitiska DNA.
Sverige kommer därför fortsätta att tala med en stark röst globalt till försvar av de mänskliga rättigheterna. Vi kommer att betona de starka sambanden mellan mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Begrepp som är ömsesidigt beroende och tillsammans utgör förutsättningarna för fred och säkerhet. Vi kommer att göra det i EU, internt såväl som externt. Vi kommer att driva integreringen av MR i alla delar av verksamheten i alla multilaterala fora vi är del av.
Vi kommer nämligen inte att acceptera att MR relativiseras. Idag tar sig stater rätten att tolka MR utifrån sin historia, sin kultur, sin religion eller sin kontext. Här slår regeringen fast att det inget finns att tolka. De mänskliga rättigheterna gäller alla, alltid och överallt.
Om bara några veckor är Sverige inte bara medlem, utan också ordförande i Säkerhetsrådet. Jag vill tro att det är vår principfasta och värdebaserade utrikespolitik som tagit oss dit. Den ska vi fortsätta att driva, nu inifrån rådet. Och det är vår syn på mänskliga rättigheter som kommer att vägleda vårt agerande.
Annika Ben David
Annika Ben David tjänstgör som karriärdiplomat vid Utrikesdepartementet sedan 1995. Hon är sedan september 2016 ambassadör för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Annika var ambassadör i Demokratiska republiken Kongo mellan 2013 och 2016. Hon har tjänstgjort vid Sveriges ambassad i Tanzania och två omgångar vid Sveriges ambassad i Israel. På UD har hon arbetat med fred och säkerhet samt mänskliga rättigheter i Afrika, Mellanöstern och i Europa. Hon har också tjänstgjort vid UNHCR i Genève och i Stockholm.
Vill du läsa mer? Se dessa länkar:
http://www.regeringen.se/regeringens-politik/demokrati-och-manskliga-rattigheter/
http://www.regeringen.se/tal/2016/02/utrikesdeklarationen-2016/
http://www.manskligarattigheter.se/
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör Lotta Schüllerqvist, redaktör Mellanöstern, Press- och yttrandefrihet
Lämna ett svar