Maskulinitetsnormer, maktordning och mänsklig säkerhet

DEBATT Hur bör en man vara enligt dagens ideal och hur kommer det sig? Lars Jalmert, professor emeritus vid Stockholms universitet, förklarar problematiken med social konstruerad maskulinitet och argumenterar för att maskulinitetsnormer i den patriarkala samhällsordningen är det största hotet mot mänsklig säkerhet.

Få kan säga emot att vi idag lever i ett manssamhälle, ett patriarkalt ordnat samhälle, där män har makt över kvinnor men också där vissa män har makt över andra män. Enkelt uttryckt kan vi säga att vi lever i maskulina makthierarkier.

Prestation, konkurrens och kontroll

Många av dagens mansmönster skapades och accentuerades vid industrialismens (och åtföljande kapitalismens) genombrott. Från familjerna gick männen ut i industrierna och formades efter industriernas ledstjärnor. Det var viktigt att männen i industrierna skulle prestera mest och bäst. De skulle också konkurrera, med andra män och med de andra grupperna av män (i andra industrier). Och de skulle därför ha kontroll över arbetet och livet. Kontroll över andra liksom kontroll över sig själva. Dessa gamla ideal för hur en man ska vara lever i stor utsträckning kvar och män speglar sig idag i vad andra män tänker, känner och tycker.

Så män inordnar sig i männens makthierarki och mäter sig mot andra män, presterar och konkurrerar i relation till andra män och vill ha kontroll. Detta gäller på många plan, från individnivå till internationell nivå, exempelvis där maskulint styrda nationer (och vilka är inte det?) kontrollerar varandra för att upprätthålla sina maktterritorier.

Rädsla för en konstruktion

Men mannen ska också se till att inte bli betraktad som en icke-man. Skräcken att uppfattas som feminin är stark samtidigt som föraktet av de som inte är ”riktiga män” är ofta förekommande. Homofobin är enligt många undersökningar klart starkare bland män än bland kvinnor och speciellt bland unga män som är osäkra och rädda för att inte duga i männens värld. Att upprätthålla makthierarkierna med hjälp av de nämnda mönstren, prestation, konkurrens och kontroll med ibland våldsutövande leder till att kvinnor, men också män far väldigt illa i samhället. Vi far illa istället för att fara väl.

Mansmönster eller snarare maskulinitetsmönster är en fråga om sociala konstruktioner. Vi skapar kön, ger mening åt kön utifrån kroppars olikheter. Vi gör kön. Vi föds i olika kroppar och människor ger mening, betydelse åt dessa olika kroppar. Människor konstruerar uppfattningar om könens betydelse.

Hegemonisk maskulinitet

Inom maskulinitetsforskningen ansluter sig de flesta till den teoretiska utformningen av maskuliniteters makthierarki som Raewyn Connell har beskrivit, kallad hegemonisk maskulinitet. Hegemonisk maskulinitet konstrueras i relation till olika underordnade maskuliniteter och i relation till gruppen kvinnor. Den hegemoniska maskuliniteten är ett ideal, en norm, den översta positionen i hierarkin och kan sägas uttrycka en bild av hur den styrande maskulinitetsformen ser ut. Den innefattar män med makt – men relativt få män. Den kan också sägas uttrycka maskulinitetsnormen – hur en man bör vara.

Personligen föredrar jag att kalla denna styrande maskulinitet en överordnande maskulinitet. Det begreppet gör det i mina ögon tydligare att det dels handlar om positionen i hierarkin, över, men också att det inte är ett en gång för alla fastslaget mönster utan att det är föränderligt, ordnande.

Olika typer av maskuliniteter

Ett par exempel är belysande för denna överordnande maskulinitet. Zlatan Ibrahimovic, Lars Norén och Donald Trump är alla på olika sätt stora mansideal i dagens samhälle, de är övermänniskor, övermän, och kan i kraft av sin makt och sitt inflytande uttala sig föraktfullt, förklenande och fördömande om andra medmänniskor. Kollegor, vänner, motståndare, medspelare, motspelare och andra närstående blir förminskade av dessa män som utgör normen för en överordnad maskulinitet. Givetvis finns det positiva bilder av en överordnande maskulinitet också men just upprätthållandet av hierarkin är mestadels negativ.

På nästa nivå i hierarkin finns den delaktiga maskuliniteten. I denna grupp finns sannolikt de flesta männen. De står inte själva för den hegemoniska maskuliniteten men stöttar den och upprätthåller därmed maktordnandet och behåller fördelarna av att vara män. Kanske speciellt i relation till kvinnor. Den underordnade maskuliniteten utgör den lägsta positionen i hierarkin. I den blir vissa grupper av män nedvärderade. Exempelvis män som uppfattas som feminina inordnas i denna kategori.

Genom att använda sig av andra maktasymmetrier såsom exempelvis sexualitet och klass visar Connell hur ytterligare maskuliniteter konstrueras. Det är således viktigt att se att fler och olika maskuliniteter konstrueras i relation till olika maktordnanden och att de påverkar varandra (detsamma gäller naturligtvis olika femininiteter).

Makt och maskulinitet

När olika maktordnanden påverkar varandra och analyseras talar vi idag om intersektionella studier. Det vill säga att olika maktordnanden leder till olika maskulinitetstyper. Det har också betonats att olika maskuliniteter konstrueras genom mäns relaterande till andra män och av rädslan att bli definierad som omanlig av andra män. Män är rädda för att inte bli uppfattade/betraktade som ”riktiga” män. Maskulinitetsnormerna i samhället säger bland annat att en man skall vara stark, handlingskraftig och framgångsrik. Som man skall man prestera och konkurrera och jämföra sig med andra män och det är uppenbart att även utnyttjande av våld ingår i maskulinitetskonstruktionerna. Våld används ofta just när män inte lever upp till dessa ideal men också när de känner sin maskulinitet ifrågasatt. Ytterligare kan olika former av våld användas för att för att befästa sin maktposition. Så denna maskulina osäkerhet – att inte leva upp till normen att prestera, konkurrera och ha kontroll – är förgörande för arbetet för mänsklig säkerhet.

Maskulinitetnormer påverkar och syns i hela samhället, även dagens säkerhetspolitik. När vi talar om mänsklig säkerhet så framstår det klart att säkerhetspolitik inte ska byggas på maskulina mönster av osäkerhet och rädsla för att inte duga till då det till slut kan leda till våldsanvändande. Istället måste en modern säkerhetspolitik motarbeta våld, hot och andra maskulina konflikter genom att bryta det maskulina mönstret.

Lars Jalmert

Professor emeritus i pedagogik vid Stockholms Universitet, har forskat och undervisat om genus- och jämställdhetsfrågor sedan mitten av 70-talet

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Linn Hultqvist, redaktör med ansvar för genus- och jämställdhetsfrågor.