Modeindustrin och svenska vapen i banbrytande FN-granskning

ANALYS I år granskades Sverige av en oberoende expertkommitté i FN, vars uppdrag är att övervaka hur väl statsparterna lever upp till sina åtaganden under Kvinnokonventionen (CEDAW). Malin Nilsson, generalsekreterare på Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), förklarar varför FN-granskningens rapport är ett historiskt framsteg i arbetet för kvinnors rättigheter.

Vart fjärde år granskas statsparterna till Kvinnokonventionen (CEDAW) av en oberoende expertkommitté i FN och inför granskningen skickar civilsamhällesorganisationer in skuggrapporter där olika utmaningar lyfts fram. I februari år var det Sveriges tur att granskas och IKFF var på plats vid FN-mötet i Genève för att lyfta fram de frågor och problem som vi belyst inför granskningen.

I vår skuggrapport ställde vi frågor om Sveriges extraterritoriella ansvar, det vill säga Sveriges skyldighet att respektera kvinnors mänskliga rättigheter även utanför Sveriges gränser. I rapporten tog IKFF bland annat upp skyldigheter för svenska företag som verkar utomlands och behovet av skärpta regler för svensk krigsmaterielexport. Den här typen av frågor är inte traditionellt del av CEDAW-kommitténs granskningar, och det vill IKFF med flera ändra på – i en allt mer sammanlänkad värld blir det viktigt att belysa globala konsekvenser av svenska aktörers agerande. Resultatet av vårt arbete överträffade våra förväntningar. CEDAW-kommittén valde under granskningen och utfrågningen av Sverige att lyfta de frågor som vår skuggrapport tog upp. I kommitténs efterföljande rapport om Sverige, som kom den 7 mars, lade CEDAW-kommittén för första gången någonsin fram rekommendationer om en stats extraterritoriella skyldigheter under Kvinnokonventionen. Det är ett historiskt framsteg i arbetet för kvinnors rättigheter över nationsgränser.

Beslutet från CEDAW-kommittén är ett viktigt steg i att erkänna att stater inte bara är skyldiga att skydda kvinnors mänskliga rättigheter inom landets gränser, utan också ska förhindra att deras handlingar – eller brist på handling – kränker kvinnors rättigheter i andra länder.

Under granskningen i FN fick regeringen bland annat frågor om vad Sverige gör för att förhindra att svenska företag kränker kvinnors mänskliga rättigheter i Bangladesh, inte minst inom textilindustrin. I sina slutsatser menar CEDAW-kommittén att Sveriges handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter hittills haft vad kommittén kallar ”begränsad effekt” på hur svenska företag agerar i andra länder. Kommitténs rapport understryker Sveriges skyldighet att säkerställa att företag respekterar och skyddar kvinnors mänskliga rättigheter.

CEDAW-kommitténs slutsatser sätter fingret på något som IKFF länge påpekat, nämligen att Sveriges feministiska utrikespolitik förutsätter handling från fler ministrar än utrikesministern och biståndsministern. Att regeringens handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter saknar ett tydligt jämställdhetsperspektiv, bindande krav, och konkreta åtgärder för att säkerställa att svenska företag respekterar mänskliga rättigheter är en allvarlig brist som närings- och innovationsminister Mikael Damberg måste adressera.

Under granskningen ställde CEDAW-kommittén även frågor om Sveriges krigsmaterielexport. Kommittén rekommenderar att Sveriges nya lagstiftning för krigsmaterielexport, som väntas komma först 2017, ska innehålla ett starkt och robust genusperspektiv. Det svenska vapenföretaget Saab tecknade i höstas kontrakt med Förenade Arabemiraten (FAE) för att sälja radarsystemet Erieye, givet att affären godkänns av myndigheten Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP). Erieye har tidigare exporterats till Saudiarabien, och såväl den saudiska regimen som FAE har haft centrala roller i den pågående konflikten i Jemen. Den saudiledda koalitionen har där genomfört omfattande attacker mot civila mål och flera anklagelser om krigsbrott har lyfts internationellt.

Att CEDAW-kommittén för första gången ger rekommendationer om krigsmaterielexport är ett banbrytande framsteg i arbetet för att säkerställa att stater respekterar flickors och kvinnors rättigheter globalt. Det är hög tid för ett nytt svenskt regelverk för krigsmaterielexport som säkerställer att svenska vapen inte används för att stärka förtrycket av kvinnor och försätta människor i humanitär kris.

En viktig konsekvens av CEDAW-kommitténs historiska beslut att ge rekommendationer om extraterritoriella skyldigheter är att det kan öppna dörren för ett starkare internationellt perspektiv i granskningar av andra stater framöver och vi hoppas att det kan inspirera fler organisationer att lyfta in den här dimensionen i sina skuggrapporter. Här i Sverige bidrar granskningen också till att belysa de delar av svensk politik som idag saknar ett feministiskt perspektiv, trots att statsminister Stefan Löfven fastslagit att han bildat världens första feministiska regering.

I ett större perspektiv visar granskningen också varför det är så viktigt att Sverige öppet deklarerat att regeringen ska driva en feministisk politik, inte minst på den internationella arenan. Det öppnar upp för en djupare granskning av hur Sverige agerar inom flera områden och inbjuder till konstruktiv dialog om hur politiken kan utformas för att bättre främja jämställdhet och kvinnors rättigheter globalt. Det i sig är ett viktigt steg framåt som fler stater borde ta.

Malin Nilsson

Generalsekreterare på Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Linn Hultqvist, redaktör med ansvar för genus- och jämställdhetsfrågor.

 

Kvinnokonventionen och CEDAW i korthet:

Konventionen om avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW) antogs av FN:s generalförsamling 1979 och trädde i kraft 1981. I koppling till konventionen har en kommitté av oberoende experter etablerats, den så kallade CEDAW-kommittén. Kommitténs uppdrag är att övervaka att staterna skyddar och respekterar rättigheterna i konventionen, och staterna är skyldiga att vart fjärde år rapportera om genomförandet av konventionens bestämmelser.