ANALYS: För första gången någonsin klassar Reportrar utan gränser (RSF) det globala pressfrihetsläget som ”svårt”. Världsgenomsnittet har kraschat under den kritiska 55-poängsgränsen – en röd linje har passerats. I hälften av världens länder är villkoren för journalistiken urusla. Endast vart fjärde land når upp till acceptabel pressfrihet.
Bild: Mexikanska journalister protesterar not det ökade våldet som hotar dem och deras kollegor.
Vi står vid ett vägskäl. Samtidigt som mediehusens ekonomiska grund eroderar pumpar Ryssland, Iran och Kina miljardbelopp i desinformationsmaskiner. När redaktioner inte kan betala sina journalister behöver diktatorer inte längre arrestera dem – de försvinner av sig själva.
Den nya tysta censuren: ekonomisk strypning
Den ekonomiska faktorn har störtdykt mest av alla indikatorer i RSF:s index och befinner sig nu i fritt fall. I hela 160 av 180 granskade länder kämpar medier för sin finansiella överlevnad ”med svårighet” eller ”inte alls”.
Historikern och bästsäljande författaren Yuval Noah Harari skriver i sin senaste bok Nexus att civilisationers öde ofta avgörs av vem som kontrollerar informationsflödena. Demokratier bygger på öppna nätverk där både information och makt delas mellan många aktörer. Diktaturer kräver det motsatta: central kontroll.
Hararis analys är oroväckande. Han menar att AI och big data nu riskerar att ge auktoritära regimer ett avgörande övertag. Det som tidigare var diktaturers akilleshäl – behovet av total informationskontroll – kan i stället bli deras främsta styrka. Med hjälp av AI kan de övervaka, sortera och manipulera information med en hastighet och precision som demokratier sällan kan matcha.
Den digitala revolutionen stärker diktaturer mer än demokratier
”Den största faran som hotar liberal demokrati”, skriver Harari, ”är att den digitala revolutionen gör diktaturer mer effektiva än demokratier.”
Google, Meta och deras gelikar har helt stuvat om affärsmodellen för etablerade medier. Annonsmarknaden har mer eller mindre kollapsat. Siffrorna är chockerande: sociala mediejättarna slukade 247 miljarder dollar i annonsintäkter under 2024 – en ökning med 14 procent på bara ett år.
Samtidigt har auktoritära regimer förvandlat informationsrummet till ett slagfält.
Ryssland har byggt en global propagandamaskin där RT och Sputnik bara utgör toppen av ett isberg. Kina expanderar sina statsmedier aggressivt på världsmarknaden. Iran orkestrerar ett avancerat nät av falska nyhetsportaler och manipulerade sociala mediekonton. Resultatet är en flodvåg av desinformation som sköljer över sårbara demokratier, amplifierad av samma sociala medieplattformar som stryper journalistikens inkomster.
V-Dem-institutets omfattande forskning bekräftar vår värsta farhåga – demokratins tillbakagång har pågått i 25 år, och det finns ingenting som tyder på att den trenden håller på att mattas av. Enligt deras senaste rapport pågår denna demokratiska erosion nu i 45 länder, där regeringar allt mer censurerar medier och aktivt bedriver propaganda- och desinformationskampanjer. För tjugo år sedan var motsvarande siffra endast tolv länder. Yttrande- och pressfrihet attackeras ofta först under en autokratiseringsprocess, varnar professor Staffan I. Lindberg på V-Dem-institutet.
Polariseringen – demokratins syrefattiga miljö – breder ut sig som en sjukdom i en fjärdedel av världens nationer. Alarmerande nog är över hälften av de drabbade länderna själva demokratier. Vi bevittnar en dödlig nedåtgående spiral: försvagade medier saknar musklerna att stå emot organiserade påverkanskampanjer och strategisk desinformation, vilket ytterligare försvagar demokratin.
Det finns goda exempel
Trots mörkret finns ändå några ljuspunkter i Reportrar utan gränsers senaste index.
Brasilien reser sig efter Bolsonaro-eran och har påbörjat en demokratisk återhämtning – landet är ett av fåtal som stärkt sin ekonomiska indikator i pressfrihets-index och har skjutit uppåt hela 19 placeringar.
Polen har brutit sin auktoritära spiral sedan den nya regeringen satte stopp för de politiserade rättsprocesserna mot journalister. Estland har cementerat sin position som en demokratisk bastion och intar nu silverplatsen i Europa efter Norge när det gäller pressfrihet.
I Afrika visar Senegal vägen med ett imponerande språng på 20 platser efter att ha lanserat ekonomiska reformer för att stärka oberoende medier. Dessa exempel demonstrerar det vi måste hålla fast vid: politisk vilja kan vända även till synes hopplösa situationer och återuppliva demokratiska utrymmen.
Maktkoncentration i ägandet underminerar pressens oberoende
Men de negativa trenderna är trots allt de mest utmärkande, enligt årets rapport från Reportrar utan gränser. I 46 länder har medieägandet koncentrerats till extrema nivåer, vilket gör att antalet röster som kan göra sig hörda minskar.
I Vladimir Putins Ryssland är pressen ett lydigt verktyg i statens och Kreml-trogna oligarkers händer. I Ungern har Orbán en utsvältningstaktik där regimkritiska medier systematiskt utestängs från lukrativa statliga annonspengar.
I ”demokratiska” Frankrike kontrollerar bara åtta stenrika individer cirka 20 stora tidningar som utgör hela 80 procent av landets dagstidningsupplaga och nästan alla (95 procent!) av de nationella magasinen.
Den globala journalistkåren vittnar om en brutal verklighet: i över hälften av världens länder rapporterar journalister att medieägarna ”alltid” eller ”ofta” aktivt underminerar redaktionellt oberoende. Detta är inte bara ett ekonomiskt problem – det är ett direkt hot mot demokratins immunförsvar.
USA, Turkiet och Israel faller markant i pressfrihetsindex
I USA har den ekonomiska indikatorn för pressfrihet störtdykt med alarmerande 14 punkter på bara två år. Resultatet blir att ”nyhetsöknar” breder ut sig över landet. Enligt en kartläggning av RSF uppger 60 procent av journalisterna i nyckelstater som Arizona, Florida, Nevada och Pennsylvania att det blivit ”nästan omöjligt” att försörja sig som journalist. Tre av fyra uppger att genomsnittliga medier kämpar för sin blotta överlevnad.
Under Donald Trumps andra presidentperiod har attacker mot fri massmedier intensifierats dramatiskt. Med cyniska ekonomiska förevändningar har Trump-administrationen strypt mediernas syretillförsel, bland annat genom den brutala nedstängningen av USA:s globala medieorgan (USAGM). Detta informationsmord drabbade Voice of America och Radio Free Europe – ett demokratiskt mörkläggande som berövade över 400 miljoner människor världen deras tillgång till pålitlig information. Detta är inte bara ett amerikanskt problem – det är en global demokratisk härdsmälta.
I Turkiet har pressfriheten kollapsat under president Erdoğans styre. Attackerna mot journalister har ökat under våren och fängslandet av Joakim Medin visar på en arrogans mot pressfriheten. Genom rättslig tillsyn och massiv internetcensur kan regimen tysta kritiska röster utan att behöva arrestera journalister. Den turkiska staten har skapat ett system där journalister som rapporterar om känsliga ämnen som korruption eller Erdoğans familj snabbt möter repressalier. Artiklar och granskningar censureras och raderas från nätet, vilket skapar en situation där självcensur blir normen.
I Gaza har den israeliska armén utplånat journalistiken under mer än 18 månader. Med nästan 200 dödade mediearbetare, varav minst 45 dödades medan de rapporterade, har konflikten blivit den dödligaste för journalister på mycket länge. Samtidigt har Israel blivit världens tredje största fängelse för journalister, efter Kina och Myanmar, med 41 palestinska journalister bakom galler. Många av dessa har placerats i administrativt förvar, en process som tillåter den israeliska armén att fängsla personer utan att meddela anklagelserna.
Det ser med andra ord mörkt ut. Samtidigt finns alltid en väg framåt, en väg mot något bättre. Historien har visat att det går att vända utvecklingen. Just nu är mediernas dåliga ekonomi ett växande demokratiskt problem. Det finns trots allt flera åtgärder som kan vidtas för att vända den utvecklingen.
Några nyckelåtgärder kan vända utvecklingen
- Rättvis beskattning av techjättar: Globala digitala plattformar måste bidra till de samhällen de verkar i genom skatter som kan finansiera oberoende journalistik.
- Nya ekonomiska modeller: Vi behöver innovativa finansieringsmodeller för journalistik, från offentliga stöd med respekt för mediers oberoende till läsarfinansierade alternativ.
- Transparens i medieägande: Tydliga regler kring mediekoncentration och transparens om vem som äger nyhetsmedierna är avgörande för att medborgare ska kunna värdera information.
- Stärkt skydd för journalister: Vi behöver robusta mekanismer för att utreda brott mot journalister. Straffriheten för de som attackerar eller dödar journalister måste upphöra.
- Stöd oberoende medier: Som medborgare kan vi stödja kvalitetsjournalistik genom att prenumerera på oberoende medier och vara källkritiska konsumenter av nyheter.
I de länder där pressfriheten är stark finns starka lagar men även goda ekonomiska förutsättningar för medier att verka. Norge är det enda landet i världen där pressfriheten är fullt garanterad i alla fem indikatorer. De nordiska länderna visar att det är möjligt att kombinera stabila ekonomiska villkor för journalistiken med redaktionellt oberoende – en modell som fler länder skulle kunna anamma. Norge ligger för nionde året på plats 1 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
Sverige har god pressfrihet – men utmaningar finns
Även Sverige har en stark pressfrihet. I år hamnar Sverige på plats 4 av 180, vilket är en placering sämre än förra året. Vi ser flera stora utmaningar. Nya lagar, som utlandsspionerilagstiftningen, samt näthot och hat är allvarliga problem för svenska journalister. Trots det är förutsättningarna för medier i Sverige fortfarande bra. Vi har en stark lagstiftning och de ekonomiska villkoren för medier är acceptabla.
Den ekonomiska självständigheten är inte bara önskvärd – det är en grundförutsättning för en fri journalistik. När journalister inte kan betala hyran, när redaktioner köps upp av oligarker eller slås igen, är det ytterst demokratin som blöder. Det är vi – medborgarna – som betalar det verkliga priset genom ett allt mer toxiskt och manipulerat informationslandskap.
Fri journalistik är inget lyxfenomen för goda tider – det är demokratins livförsäkring. När redaktioner kollapsar försvinner den kritiska granskning som håller makten i schack och medborgarna informerade.
Erik Larsson är talesperson för Reportrar utan gränser
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Torbjörn Lodén säger
Tack för denna artikel med dess viktiga budskap!