REFLEKTION: Presidentvalet i USA och Donald Trumps betraktas av många som ett tecken på dramatiska förändringar i det amerikanska samhället. Klass anses plötsligt viktigare än etnisk tillhörighet. Män försvarar – liksom i andra länder – sin bestämmanderätt i familj och samhälle. Republikanerna, skriver Karin Henriksson från Washington, framställs som det nya arbetarpartiet medan Demokraterna måste analysera om de blivit ett identitetspräglat parti för välutbildade.
Demokraterna har övergett arbetarklassen. Det är det vanligaste konstaterandet efter Kamala Harris förlust i presidentvalet 2024. Men stämmer det? Vad är en arbetare? Vad gynnar den klassen mest? Det är frågor som även ställs i andra länder där högerpopulismen går framåt.
Tillbakablick på 2016
Cleveland sommaren 2016. Republikanska partiet, GOP, håller sitt konvent. På ett av frukostseminarierna som tidskriften The Atlantic ordnar varje dag deltar Kellyanne Conway. Om den omstridde fastighetsmogulen och dokusåpastjärnan Donald Trump som just nominerats till partiets kandidat säger hon:
– Trump har gjort partiet till den amerikanske arbetarens parti, till skillnad från förut när det var elitens parti.
Att samma Conway sedan blev (ö)känd för begreppet ”alternativa fakta” är en annan historia. Likaså att hennes numera exman George Conway är ledande inom Never Trump-falangen.
När jag tittar tillbaka på min rapportering från den morgonen framgår hur framsynt hon var. Trump skulle ha goda chanser att ta hem delstater som tidigare elitstämplade kandidater förlorat och valet 2016 svara för det i amerikansk politik så omhuldade ”change”, menade Conway som sedan utsågs till kampanjchef och rådgivare i Vita huset.
Redan då kunde Trumpismen dissekeras i termer som nationalism eller med Trumps slogan ”Americanism not globalism”, nativism, ekonomisk populism. Och så egoism, som i Trumps ”JAG ska vara er röst”. Alltsammans ingredienser än idag, men med mer aggressiva attacker mot ideologiska fiender och på den så kallade deep state med löften om att krossa denna byråkrati. Med hjälp av miljardärerna som skänkte jättebelopp under valrörelsen.
Trump gick framåt i de flesta väljargrupperna, särskilt bland män
Väljaranalyser efter segern i november visade att Trump gick framåt i så gott som alla valkretsar och i så gott som alla etniska grupper, särskilt yngre svarta män och latinomän i områden som alltid röstat demokratiskt. Störst var framgångarna inom segmentet människor utan fyraårig collegeutbildning, som anses utgöra ungefär hälften av väljarkåren. Den här gruppen definieras som arbetarklass numera (i en del väljarstudier vägs inkomstnivån in också).
Demokraterna verkar förlora när klass blir viktigare än identitet
I analyserna framhålls också att klass kan ha blivit viktigare än etnisk identitet och att det på sikt bådar illa för det demokratiska partiet som kunnat räkna med starkt stöd från minoritetsgrupper.
Flera typer av så kallad realignments, eller genomgripande omvälvningar, pågår i det amerikanska samhället. Löneskillnaderna utjämnas mellan vita och svarta på grund av en krass verklighet där fler vita drabbats av fabriksnedläggningar och utflyttning av välbetalda union jobs för fackligt ansluten personal, medan svarta gynnats av tillväxt inom sektorer som detaljhandel, lagerhållning och sjukvård.
Konservativa ser förklaringen i identitetspolitikens tillbakagång
Debattörer på konservativt håll frossar i skadeglada dödförklaringar av wokeismen och identitetspolitiken som de menar bäddade för Demokraternas förlust. Folk visade tydligt att de var emot partiets prioriteringar, särskilt transrättigheter. Och, ja, Kamala Harris och hennes kampanj som endast hade tre månader på sig begick flera misstag.
Övertro på abortfrågan, negligering av oron över att allt blivit dyrare och ilskan över den stora invandringen. En röst på Trump som segrade med en av de snävaste marginalerna på flera decennier, runt 1,6 procent, var lika mycket en röst mot den impopuläre Joe Biden. Positiv statistik om avtagande inflationstakt, reallöneökningar, rekordlåg arbetslöshet och minskad brottslighet märktes inte när lönen tog slut. Annat som spelade in: Trumps flirt med unga män, mer lyckade mediestrategi och att Demokrater stannade hemma.
Är republikanerna nu ett arbetarparti?
Men har det republikanska partiet, GOP, blivit ett arbetarparti som är öppet för alla minoriteter? En av USA:s allra främsta befolkningsexperter, William Frey på tankesmedjan Brookings, konstaterade i en intervju med Wall Street Journal att det är för tidigt att säga och att resultatet 2024 kan ha varit ”ett tillfälligt hack”.
Krönikören E J Dionne i Washington Postväxte upp i gamla textilarbetarstaden Fall River i Massachusetts som röstade republikanskt för första gången på 100 år. Efter valet krev han att han är skeptisk till tanken på att ”Trump och hans miljardärer till rådgivare bryr sig särskilt mycket om invånarna i min hemstad”. Vidare, påpekade Dionne, lär resultat av satsningarna på it, tillverkning och infrastruktur som Biden tog initiativ till dröja flera år.
Hur påverkas arbetarväljarna av avregleringar och Musks inflytande?
Vad är det då som de så kallade arbetarväljarna skulle behöva? Allra mest, som fackföreningsbossarna brukar säga, rejält påökt, men också barnomsorg, sjukvård, äldrevård, bättre skydd på arbetsplatserna. Inte nödvändigtvis de avregleringar och slakt av förvaltningen som Trump och hans icke-valda fackföreningsfientlige parhäst Elon Musk prioriterar.
Huruvida Trump är en sann arbetarklasshjälte kommer att visa sig om och när han kan infria de högt ställda förväntningarna – och då i första hand lägre priser. Hans utlovade tullar på ända upp till 100 procent med ett överhängande hot om handelskrig innebär stora risker för hela ekonomin. Han vägrar hårdnackat att lyssna till experter som upprepar att det inte är exportören som betalar tullarna, utan med all sannolikhet importören som lägger merkostnaden på priserna som då stiger med flera tusen dollar per år för genomsnittshushållet.
Det är inte bara amerikaner som fått sämre villkor efter de senaste årtiondenas globalisering och automatisering. Klyftorna och spänningarna växer i många länder – mellan rik och fattig, stad och land, välutbildade och människor som efter få år i skolan knappt är läskunniga. De lägre skikten är besvikna på det de uppfattar som en oåtkomlig isolerad elit, alltså politiker, statstjänstemän, företagsledare, forskare, ekonomer och journalister som beskylls för att gå denna elits ärenden. Liknande mönster syns i såväl stora som små länder i Europa, senast i Rumänien.
Mäns frustration gynnar Trump och andras machismo
Agget är mest utbrett bland män med tilltagande känslor av underlägsenhet, när kvinnor rycker ifrån i utbildning och har jobb som gör dem mer självständiga. I USA gjorde Trump stora framsteg tack vare det lösa nätverket av poddare, bloggare och radiopratare i ”manosfären” där ett slagord riktat mot kvinnor löd Your body my choice istället för My body, my choice – underförstått Våga inte göra abort, jag bestämmer. I Trump såg dessa manliga väljare en strongman som är redo att ta till brutala metoder för att rensa upp och återskapa männens överhöghet. De tycks till och med beredda att överse med tummande på demokratiska principer.
Karin Henriksson arbetar i Washington, är journalist och författare och återkommande skribent i Mänsklig Säkerhet. I sin senaste bok USA och GUD beskriver hon förändringarna i det brokiga religiösa landskapet.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar