KRÖNIKA: Världens demokratier måste vara målmedvetna för att täppa till de kryphål demokratins fiender använder sig av. I en ny bok visar Anne Applebaum hur autokraterna lär av varandra hur demokratin undermineras. Hon ser ingen liberal världsordning, bara enskilda demokratier som måste hålla samman för att motstå det totalitära blockets ränker.
Diktatorisk vänskap
Om en diktatur någonstans i världen hotas av sönderfall, av en demokratisk hemmaopposition eller av grannländerna, så finns det hjälp att få. En likasinnad stat med en auktoritär ledare erbjuder politisk, militär eller ekonomisk hjälp – kanske alla tre.
Exemplen är många. När klanen Assads regim i Syrien började vackla ingrep både Iran och Ryssland, med framgång. När Maduro kämpar för att hålla sig vid makten i Venezuela får han flankstöd av Kuba, Ryssland och Iran. Myanmars militärregim får stöd från Kina, Azerbajdzjan av Turkiet.
Mönstret avtecknar sig gång på gång. Det skyddar ledare som Lukasjenko i Belarus, Orban i Ungern, kuppgeneraler i Sahelområdet och Ryssland-imiterande diktatorer i Centralasien. Är det fråga om ett löst mönster eller finns det en organiserad allians bakom denna solidaritet mellan världens diktaturer?
Det demokratiska lägret är oförlåtligt naivt
När författaren Anne Applebaum riktar sökljuset mot fenomenet kommer hon till slutsatsen att det inte finns en hemlig allians mellan de autokratiska ledarna, men nog en betydande intressegemenskap. Den gemensamma fienden stavas demokrati och dess företrädare.
Diktatorerna har sett kollegor störtas av folkliga uppror, ibland efter demonstrationer mot valfusk, politiska mord och förtryck av etniska och religiösa minoriteter. De har dragit lärdom.
Applebaum tecknar i boken Autokrati AB, som nyss har utkommit på svenska, en nyttig men skrämmande helhetsbild av detta mönster.
Man kan inte annat än medge att det demokratiska lägret i sin tur har varit, och fortfarande är, oförlåtligt naivt. Våra regler och vår lagstiftning erbjuder demokratins fiender oanade möjligheter att nå sina mål. Vi glömmer lätt omfattningen av de auktoritära nätverken.
Det är inte bara Ryssland, Kina och deras rätt få bundsförvanter, utan det rör sig om minst ett fyrtiotal medlöpare, länder som vill hålla sig väl med de stora. De finns bland dem som röstade blankt i FN om Rysslands krig.
Autokratiernas rymliga verktygslåda
Vi trodde på demokratins segermarsch, inte minst för att internet skulle sprida det goda budskapet om folkvälde och rättvisa. I dag är det Kina som går i spetsen för övervakningstekniken som effektivt stöttar upp självhärskarna.
Vilka metoder använder sig autokratierna av för att utöva inflytande i världssamfundet? Nyckelordet “kleptokrati” betyder korruption och mutor som smörjmedel såväl hemma som globalt. Ryssland är modellandet där eliten kan berika sig så länge den stödjer enväldet.
De ryska oligarkernas pengar har funnit vägen till hela västvärlden: Londons fastighetsmarknad är ett talande exempel, likaså handeln med EU-pass mot investeringar. Det finns många bevis för hur den ogenomskinliga internationella finansvärlden är som klippt och skuren för de auktoritära makternas operationer och manipulationer. Här finns knark-, guld- och oljepengar i en skön blandning med politiska mutor.
Det verbala vapnet
Ett annat instrument för inflytande är propaganda. Väst verkade yrvaket när man insåg att Ryssland och Kina dominerar nyhetsmarknaden i stora delar av Afrika. Det pågår ett lågintensivt krig i etern på många språk. RT (Russia Today) arbetar på flera kontinenter och Iran har till och med en spansk utgåva av sin internationella tv-kanal.
Från propaganda är steget inte långt till lögn- och förtalskampanjer riktade mot demokratier och deras förkämpar. Framgångsrika oppositionsledare nedsvärtas, stämplas som förrädare och utsätts för verbal förföljelse. Dessvärre får man lov att konstatera att metoden fungerar, i Kina, i Afrika och även i Europa.
Metoden kan vara effektivare än politiska mord: Månne inte saudihärskaren insåg det efter mordet på Kashoggi? Martyrer är inte nyttiga ens för en diktator.
Demokratierna måste hålla samman
Den viktiga frågan återstår hur det krympande demokratilägret kan värja sig mot de autokratiska anslagen. Applebaum anser att det inte längre finns en liberal världsordning, bara enskilda liberala demokratier. Det blir allt viktigare att de håller samman för att motstå det totalitära blockets ränker.
Sammanhållning är inte självfallen. Handeln med autokratier lockar till avsteg från principer, ofta med ursäkten att man kan påverka dem. Visst kan det vara klokt att med ekonomiska medel försöka “omvända” halvautokratiska stater, men det lönar sig inte att belöna fripassagerare som spelar dubbelspel.
Faktum är att autokratierna håller ihop. Därför behövs det en målmedveten satsning för att täppa till de kryphål som demokratins fiender använder sig av.
Pär Stenbäck har bl a varit undervisnings- och utrikesminister i Finland, liksom generalsekreterare för Finlands Röda Kors och för Internationella Rödakors- och Rödahalvmånefederationen. Han har bl a skrivit boken ”Demokrati under hot” (2018). Texten är en lätt bearbetad version av en krönika i Hufvudstadsbladet.
Lämna ett svar