Kära skribenter och läsare!
Nu tackar vi för den här säsongen och önskar er alla en skön och avkopplande sommar.
Som vanligt delger vi nu dagen före midsommar lite tips på läsning, pod-lyssnande, filmer, TV-serier mm.
Vi återupptar vår utgivning tisdagen den 29 augusti. Vi hoppas framöver kunna maila ut artiklar till er läsare i stället för att ni ska behöva gå till vår hemsida och ladda ner texter när de publiceras varje tisdag och torsdag. För att nyordningen ska fungera behöver vi era mailadresser så skicka en mail till redaktionen. Och skriv gärna ner eventuella tankar kring vår utgivning.
Som ni vet så arbetar redaktionen helt ideellt men vi har vissa utgifter som vi behöver täcka genom crowd-funding innan vi hittar en större finansiär igen. Så vi tar väldigt gärna emot bidrag, som en slags prenumerationsavgift på typ 250 -1 000 kr. Vår röst behövs i kärva tider av både yttre och inre hot mot mänsklig säkerhet.
Redaktionen
Mina tips: Anders Mellbourn
Denna varma och torra årstid då Sverige helt och fullt, eller möjligen fortfarande bara i praktiken, ska formera sig som medlem i NATO, blir självklart ett första lästips en bok om NATO.
Förstaval för NATO-kunskap är pensionerade diplomaten Ulla Gudmundsons i vintras utgivna NATO – En allians i tiden (Bookstrap publishing). Boken är inget inlägg i en (nu passerad) svensk debatt om NATO utan en presentation, lågmält lugn och sakligt probleminriktad i tonläge. Här finns också som sig bör för en lärobok Nato-fördraget och Natos senaste strategidokument med som bilagor och Nato-språkets alla förkortningar, dokument och kommittéer redovisade. Ulla Gudmundson understryker bl a utifrån sina egna erfarenheter som svensk representant vid NATO-högkvarteret i Bryssel hur NATO organisatoriskt är mellanstatligt och inte har EU:s överstatliga drag. Det är ett i grunden praktiskt politiskt försvarssamarbete präglat av förutsättningars förändringar och kompromisser.
För egen ny säkerhetspolitisk läsning i sommar tar jag med tre böcker som jag känner att jag vill och bör läsa. Staffan Carlsson, också han pensionerad toppdiplomat, utlovar en viss omvärdering av Dag Hammarskjöld med Helgon och maktspelare – Dag Hammarskjöld som politiker (Albert Bonniers förlag). I intervjuer före utgivningen ha författaren uttryckt viss skepsis mot den givna bilden av Hammarskjöld som symbolen för svenskt idealistiskt engagemang för FN och som förespråkare för världens småstater. Han menar också att förre ärkebiskopen KG Hammars med sitt intresse för Hammarskjölds religiösa mystik och fredspolitik gjort Hammarskjöld till den kristne pacifist han aldrig var.
Trita Parsi och Frida Stranne har redan hunnit få stark kritik för att med Illusionen om den amerikanska freden (Ordfront) erbjuda ursäktande argumentation för Rysslands angreppskrig mot Ukraina, vilket de själva bestämt förnekar. Har kritikerna rätt, är det bedrövligt med två USA-bedömare som annars vunnit betydande respekt de senaste åren; Parsi iranier-svensken som flyttade till USA och en tid blev rådgivare till Hillary Clinton i Iranfrågor och Stranne, lektor och forskare i Halmstad och Uppsala, som pedagogiskt och insiktsfullt kommenterat särskilt Donald Trumps USA. Vad som låter intressant med deras bok är att den sägs utlova en kritisk analys av hur överskattad vår värdering av USA:s globala makt är och vilka faror det innebär.
Som ett komplement till alla dagsanalyser av Ryssland och Ukraina vill jag i sommar läsa Volga och inre Ryssland. En resa i tid och rum (Dialogos) av Lena Jonson, tidigare Sovjet- och Rysslandsexpert på Utrikespolitiska institutet och även svenskt kulturråd i Moskva. Hennes bok uppmärksammades kort i introduktionen till MS’s artikel om Rysslands avkolonisering i maj. Lena Jonson besöker vad som skulle kunna kallas ett ryskt hjärtland öster om Volga mellan Moskva och Astrakan vid Kaspiska havet och skildrar hur också det är präglat av etnisk och kulturell mångfald. Den nationella storhet som president Putin drömmer om och idag med krig besudlar och undergräver är mer mångkulturell och mångreligiös än vi föreställt oss.
Mina tips: Gerd Johnsson-Latham
Mark Galeottis bok Vory, den ryska supermaffian (Månpocket)är lättläst och speglar landets moderna historia. Syftet är att belysa hur maffians moraliska värden och handlingar format dagens Ryssland. Boken belyser allt från hästtjuvar som skapade död och skräck på landsbygden, fram till 1990-talets blodiga gängkrig och dagens korrupta politiska elit som är än mer hänsynslös än maffiabossarna. Galeotti visar hur lite en fattig människas liv var värt under livegenskapen och med korruptionen under tsarväldet och det våld och armod kring förra sekelskiftet som gödde brutal gängbrottslighet. Då som nu var ett kvinnoförakt djupt förankrat i rysk maffia- och benknäckar-DNA.
Den ryska revolutionen (eller kuppen) hösten 1917 och efterföljande inbördeskrig kom snabbt att präglas av Stalin som inlett sin bana som pirat på Svarta havet. Det fortsatt täta samröret med maffian brutaliserade revolutionen. I Stalins Gulagläger styrde maffiabossar med den politiska maktens goda minne. Under andra världskriget frigavs (tillfälligt) tre miljoner fångar från Gulag för att slåss mot tyskarna – ett mönster som nu känns igen.
När Gorbatjov i marknadens namn sålde ut statsegendom till vrakpriser blev det fritt fram för smarta samvetslösa gangsters att berika sig och samverka med likaledes korrupt polis, rättsväsende och politiker. ”Beskyddarverksamhet” växte och pengar tvättades. Vorys karakteristiska tatueringar ersattes av dyra kostymer och den organiserade brottsligheten blev en del av statsapparaten (tänk Prigozhin). I ryska Fjärran östern skapade heroinsmuggling från Afghanistan samt handel med prostituerade enorma förmögenheter, jämte handel med råvaror som bl a timmer. Tjetjeniens styvnackade gangsters får ett särskilt kapitel i Galeottis bok, motiverat bl a av maffians kraftiga kopplingar till klanen Kadyrov – som t o m utmanar ryssarna i deras hjärtland Moskva. Boken belyser också de stora och starka maffiagrupperna i Georgien och Azerbajdzjan (”ett oljerikt men rättighetsfattigt land”).
Dagens moderna ryska maffioso omfattar även mellan tio och tjugotusen hackare, som beräknas stå för en tredjedel av världens alla cyberbrott. Galeotti pekar också på hur maffiagrupperna flyttar pengar till banker i Israel, Lettland och Cypern.
Mitt andra tips är Fienden av Dick Harrison. Boken handlar om Sveriges och Rysslands relationer under 1000 år, dvs innan det fanns ett egentligt Sverige respektive Ryssland. Tydligt är hur bägge parter i många århundraden nästan konstant krigat om att dominera nuvarande Finland och Baltikum. Men Ryssland har haft övertaget alltsedan det stora nordiska krigets slut 1721 då en tid av förryskning inleddes (kring finska viken liksom f ö i Ukraina). Det är närmast patetiskt att se hur svenska regenter därefter hyste hopp om att återta Baltikum och föra krig mot ”moskoviterna”. Det är också intressant att se hur Gustaf III:s misslyckade krig inte kostade Sverige mer i landavträdelser eftersom varken England eller Frankrike ville se att Ryssland stärktes i Östersjön. Det är också intressant att se hur Stockholm och Istanbul på den tiden hade ett gemensamt intresse av att försvaga Moskva och att den ena parten ofta passade på att försöka klämma åt ryssarna när Moskva var upptaget med den andra parten.
Några ytterligare tips är tidskrifterna Foreign Affairs och New Eastern European samt ett konstbesök, på Liljevalchs utställning med Karins Broos stämningsfulla, meditativa tavlor.
Mina tips: Carin Wall
Edith Södergran – en modern poet: I år är det 100 år sedan den finlandssvenska poeten Edith Södergran (1892-1923) dog. Hon var en banbrytande modernist med trotsig livskänsla och lidelsefull eld i sina dikter. Och hon är fortfarande modern. Hela hennes produktion ryms i en pocketutgåva, Samlade dikter (Wahlström & Widstrand). Om jag måste resa till världens ände och bara får ta med en enda bok, tar jag med denna. En av hennes fantastiska dikter är Landet som icke är. Det är en kärleksdikt, där natten är mörk och stjärnorna dallra till svar. Och hon frågar: Vem är min älskade? Vad är hans namn? Hon får ett svar. Det avslöjar jag inte här. Läs själv!
Tipset från Jöran Hök: Ge antikvariatet en chans!
För ungefär ett år sedan upptäckte jag en ny stor container på vår närmaste återvinnings-central. Vid sidan om sorteringen för trä, hårdplast och metall dök det upp en ny skylt: ”Böcker”. Så långt har det alltså gått när second hand-butikernas hyllor bågnar.
Men det finns ju fortfarande vattenhål för sommarläsningen i alla våra antikvariat! Själv har jag satsar på skönlitteratur i sommar efter alla forskningsrapporter och samhällsvetenskapliga debattinlägg, Särskilt har jag Intresserat mig för ett antal novellsamlingar där jag föredrar antologier, gärna med ett blandat utbud från många kontinenter!
Rädda sommarboken från containrarna! Och ta en extrasväng till närmaste antikvariat!
Mina tips: Johan Schaar
I teglet syns avtryck av ett barns fingertoppar, sannolikt ett svart barn, en förslavad pojke eller flicka som arbetat på bruket där teglet slogs i början av 1800-talet. Vi är på Fort Sumter, byggt för att bevaka inloppet till Charleston i South Carolina. Där stod inbördeskrigets första slag i april 1861. Efter ett dygns kanonad kapitulerade de försvarande nordstatstrupperna; inga liv gick till spillo.
Slaget utspelades 242 år efter att White Lion, det första slavskeppet, angjorde Amerikas ostkust 1619. Detta sällan uppmärksammade årtal blev namnet på det ambitiösa projekt som New York Times Magazine inledde för att uppmärksamma att 400 år förflutit sedan White Lion kastade ankar. Syftet var att visa hur slaveriet format USAs utveckling men med en annan utgångspunkt än det 1776 som brukar ses som republikens födelse. Utan att förstå de samhälleliga processer som inleddes 1619 förstår vi inte heller de allt djupare politiska och ekonomiska klyftorna, vapenvåldet, den stora fängelsepopulationen, den fortgående segregationen och det stormaskiga sociala skyddsnätet som så många faller igenom.
Under journalisten Nikola Hannah-Jones ledning publicerade New York Times Magazine den 18 augusti 2019 ett antal artiklar om slaveriets effekter och hur den svarta befolkningens frihetskamp i grunden påverkat det amerikanska samhällets utveckling på många olika områden. Artiklarna fick mycket stor uppmärksamhet, publiceringsdagen 2019 såldes hela New York Times upplaga. Hannah-Jones belönades så småningom med Pulitzer-priset.
Projektets tes, starkt förenklad, är att den svarta befolkningens frihetskamp spelat en avgörande roll i att forma det moderna USA, men varje framsteg har resulterat i ett bakslag. Avskaffandet av slaveriet 1865 följdes tolv år senare av en politisk kompromiss med sydstaterna. Den blev början på hundra år av grovt våld, raslagar och diskriminering – Jim Crow – som länge satte stopp för svarta politikers ambitioner. Första 100 år efter inbördeskrigets slut upphävdes segregationen under Lyndon Johnsons presidentskap.
När Högsta Domstolen 2011 fällde utslaget att Sydstaternas lagstiftning inte längre krävde särskild övervakning och kontroll eftersom rasdiskrimineringen nu ansågs höra till historien, stiftades snabbt dussintals lagar i republikanskt styrda delstater som gjort det svårare för svarta medborgare att utnyttja sin rösträtt.
Och Barack Obama följdes av Donald Trump.
Artiklarna i New York Times Magazine blev så småningom en antologi, The 1619 Project, med bidrag av forskare, jurister och journalister på en rad teman, inte bara de uppenbara som demokrati, ras och rättvisa. Där kan man också läsa om svarta perspektiv på självförsvar, kyrka, trafik och musik, interfolierat med kommenterande prosa och lyrik utefter en tidslinje från 1619 till 2020 . Nu finns dessutom en streamad 1619-serie på Hulu.
Också projektet 1619 har följdriktigt mötts av bakslag, motstånd och förnekelse. Boken får inte användas i skolor i guvernör Ron Desantis Florida. Boken, och annan critical race theory ”Indoktrinerar” och ”sår split i det amerikanska samhället”.
Pojken eller flickan som lämnade sina fingeravtryck i teglet i Fort Sumter skulle inte känna igen sig i dagens USA. Men slaveriets konsekvenser har fortplantat sig in i vår tid.
Om antologin 1619 i ett svep är en alltför tung följeslagare under sommaren, kan man hoppa mellan vad som verkar mest intressant och välskrivet. Om man är intresserad av amerikansk samtid kan man också pausa läsningen genom att lyssna på The Axe Files, den podcast som Obamas gamle kampanjchef David Axelrod spelar in från Institute of Politics på Chicago-universitetet. Där träffar man politiker, journalister och författare i sällskap med en lyhörd, skarpsinnig och humoristisk samtalspartner, där Axelrods invandrade judiske far, som tog sitt liv, och hans genom epilepsi svårt handikappade dotter ofta får bidra med en allvarlig underton. Mycket nöje i allvaret!
Vi önskar er en trevlig och njutningsfull sommar! /Redaktionen
Lämna ett svar