ANALYS Cabo Delgado har utsatts för upprepade attacker sedan 2017 och befinner sig i ett kaotiskt tillstånd. Försvarsstyrkorna har tappat kontrollen i området som är en av Moçambiques fattigaste regioner. Det instabila säkerhetsläget gynnar heroinhandeln från Moçambique till Europa. Vidare påverkar coronapandemin landets möjligheter att hantera våldet. Läkare utan gränser har avbrutit sin verksamhet i området på grund av våldet.
Våldet i Cabo Delgado fördriver människor och humanitära insatser från området
Cabo Delgado är en provins i nordöstra Moçambique. Den gränsar till Tanzania i norr och den Indiska oceanen i öster. Cabo Delgado är en av de fattigaste regionerna i Moçambique. Provinsen har utsatts för våldsdåd och terroristattacker sedan oktober 2017. Under dessa två år har drygt 700 människor dödats och över 100 000 fördrivits från sina hem.
Byn Macomia, 200 kilometer från provinshuvudstaden (Pemba), ockuperades i slutet av maj av beväpnade grupper. Flera verksamheter, butiker och en lokal klinik vandaliserades. Läkare utan gränser var tvungna att avbryta sina insatser i Macomia efter attackerna. Det är den andra byn de tvingas lämna detta år; attackerna i Cabo Delgado har tidigare in år tvingat läkare utan gränser att avbryta sitt stöd i Mocímboa da Praia.
IS tar på sig ansvar för attacker i Cabo Delgado
I Mocambique bekänner sig ungefär hälften av befolkningen till kristendomen, med något fler katoliker än protestanter, medan knappt en femtedel av befolkningen är muslimer. Landet har en lång historia med islam och muslimerna har ofta levt i norra delen av landet längs med kusten. Cabo Delgado är en av de regioner som mestadels är muslimsk. Innan attackerna i Cabo Delgado år 2017 började regionen känna av en förändring i det religiösa klimatet. Det fanns påtryckningar för en mer extrem tolkning av islam i området.
IS, Islamiska staten, har tagit på sig ansvaret för vissa attacker. Det är bland annat Al-Shabab, en militant islamistisk organisation som sedan 2012 är en erkänd del av Al-Qaida, som misstänkts ha etablerat sig i regionen.
Våldet i Cabo Delgado har fått spelrum efter den första attacken 2017 eftersom landets regering ignorerat tidiga varningssignaler och varit sen att agera. Många faktorer kan spela in, som politiska problem och korruption (med tanke på att den tilltagande narkotikahandeln gynnar många privata aktörer). En betydande faktor bedöms dock vara religiösa meningsskiljaktigheter med tanke på den generella uppdelningen av muslimer i norr och kristna i söder där den politiska ledningen befinner sig.
Risken för ytterligare attacker i Cabo Delgado är stor. De människor som fördrivits från sina hem riskerar svält och coronapandemin försvårar mobiliseringen av humanitära insatser. Situationen beräknas inte heller förbättras inom en snar framtid med tanke på bristen på organiseringen inom landets försvarsmakt, vilket är en bidragande faktor till det fortsatta våldet i regionen. Vidare utnyttjar våldsamma aktörer kaoset för att driva sina egna agendor. Gränsöverskridande kriminella nätverk använder Moçambiques kust för att smuggla heroin och andra värdefulla varor. Den senaste upptäckten av naturgasreserver i Cabo Delgado kan i jakten på dessa rikedomar elda på våldet ännu mer.
Det försämrade säkerhetsläget i Cabo Delgado utnyttjas av narkotikahandlare
Den afghanska heroinproduktionen har tredubblats under de senaste tio åren och Moçambique ligger strategiskt bra till för att transportera narkotikan till konsumentländerna. Det är i många fall båtar från Pakistan lastade med afghanskt heroin som korsar Indiska oceanen till den moçambikiska kusten. Upplägget liknar det i Guinea Bissau, ett litet land i Västafrika med en arkipelag med 84 obevakade öar, präglat av hög korruption och narkotikahandel från både Sydamerika och Afghanistan. Vad dessa länder erbjuder är en obevakad genomfart för narkotikahandlare (lästips i MS om narkotikahandelns rutt till Europa genom Västafrika: Guinea-Bissau, narko-staten).
Mocambiques gränser längs med kusten och bristen på myndigheternas närvaro, (som kan uppnås med mutor), skapar utmärka förutsättningar för fortsatta kriminella verksamheter. Det kan påpekas att den utbredda narkotikahandeln i Moçambique är en följd av grannländernas hårdare bevakning av sådan handel. Myndigheterna i närliggande Kenya och Tanzania har ökat sina insatser mot narkotikahandeln under de senaste åren vilket drivit verksamheten längre söderut till Moçambique på jakt efter nya rutter och nya marknader.
Heroinsmugglingen via norra Moçambiques kust förekom dock redan innan militanta islamistiska organisationer blev aktiva i regionen. De första terroristattackerna i Cabo Delgado inträffade i oktober 2017, men handeln med heroin genom Moçambique har pågått sedan mitten av 1990-talet. Smugglingeni Cabo Delgado anses dock vara ovanligt intensiv nu när landets militärär upptagen med bekämpningen av de väpnande angreppen från islamisterna och narkotikahandeln och andra kriminella verksamheter kan operera mer ostört.
De som driver narkotikahandeln längs med Moçambiques kust utnyttjar givetvis det instabila säkerhetsläget i Cabo Delgado. Den stora mängden narkotika som trafikeras genom landet medför en ökad tillgänglighet av heroin till den lokala befolkningen, speciellt unga, vilket utgör en hälsorisk uppger UNODC, FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott, som har kontor i huvudstaden Maputo.
Mocambiques regering skrev i fjol ett kontrakt med Wagner Group, ett privat militärt företag som ofta uppges ha nära kopplingar till Putin, och som skulle förse landets försvarsmakt med utbildning och stridsstöd i Cabo Delgado. Sedan Wagners ankomst har väpnade attacker i regionen ökat men Ryssland fortsätter förneka sin närvaro i Moçambique. Användningen av s.k. Private Military Contractors, eller PMCs, har ökat sedan angreppen på tvillingtornen i New York och kriget mot terrorismen. Folkrätten saknar fortfarande robusta mekanismer för att reglera användningen av PMCs; det är en gråzon med grumliga regler och svag ansvarsutkrävning.
Avslutningsvis utgör perioder av kris och konflikt goda möjligheter för kriminella nätverk att utveckla sin verksamhet. Utbrottet av covid-19 förvärrar läget för vanliga människor i ett land, en kontinent och en värld som kämpar mot problem som narkotikahandel och våld.
Vendela Rupp
Vendela Rupp är forskare i folkrätt vid Europeiska Universitetsinstitutet i Florens. Hon ingår i Mänsklig Säkerhets redaktion liksom i FUF:s nätverk för Global Hållbar Fred och Säkerhet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Kommentera