ANALYS Migranter bär upp samhällen i corona-karantän, såväl hälsovården som andra nyckelsektorer. Krishanteringen har lett till tillfälliga migrationsreformer i flera EU-länder för att hålla samhällen igång och minska smittspridningen. I Indien har miljontals interna migranter uppmärksammats och deras utsatthet blivit en fråga för Högsta Domstolen. Blir livet post-covid en återgång till osäkerhet och rättslöshet för världens migranter eller början på verkliga reformer?
Migranter bär upp samhällen i karantän
Coronakrisen har stängt gränser, länder vänder sig inåt och skyddar sig från förmenta smittspridare från annat håll. Världen har blivit orörlig, en sjukdomens nationalism frodas.
Alla kriser avslöjar och visar upp sådant som varit fördolt eller som vi inte velat se. När EU identifierar de yrkeskategorier och branscher som är essentiella för att samhällen i karantän ändå ska fungera – såsom vård- och omsorgspersonal, de som arbetar med vatten, avlopp och energi, livsmedel och distribution – så blir det klart hur beroende många höginkomstländer är av migranter. De läkare och sjuksköterskor som hyllats med applåder, kastrullorkestrar och sång är ofta utlandsfödda. När Boris Johnson tillfrisknat från sin Covid-19-sjukdom var det sjuksköterskorna Jenny från Nya Zeeland och Luis från Portugal han tackade för sitt liv. Brexits invandringsfientlighet sätts ifråga. I USA är 30 % av läkarna utlandsfödda, i Australien 54% av läkarna och 35 % av sjuksköterskorna.
Situationen i Sverige är likartad: i genomsnitt var fjärde äldreomsorgsarbetare i landet och hälften i Stockholms län är utlandsfödda enligt Kommunals medlemsundersökning. År 2015 var var fjärde läkare i Sverige utlandsfödd. I de flesta länder kan man utgå från att legitimerad hälsopersonal med lång utbildning har uppehållstillstånd eller medborgarskap.
Är krisens reformer tillfälliga?
Men också andra samhällskritiska sektorer inom EU har en stor andel utlandsfödda. Mer än var fjärde byggnadsarbetare och var femte i livsmedelsindustrin är utomeuropeiska migranter. Många av dessa saknar uppehållstillstånd och säker tillgång till hälsovård och sociala skyddsnät, trots att de själva har en avgörande betydelse för att säkra viktiga samhällsfunktioner och minska risken för smittspridning. Singapore berömde sig av att ha i det närmaste stoppat pandemin, tills ett andra utbrott skedde bland fattiga migrantarbetare från Indien och Bangladesh som bodde trångt i särskilda förläggningar. Krisen avslöjar och visar upp.
Krisinsikten om de utlandsföddas betydelse för många länders ekonomi och välstånd har lett till ett åtminstone tillfälligt reformarbete för en mer rationell migrationsordning i flera länder. I Italien har säsongsanställda i jordbruket fått tillfälliga uppehållstillstånd så att grönsakerna inte ska bli kvar på fälten utan nå fram till instängda italienare. I Portugal behandlas alla migranter och asylsökande som medborgare, åtminstone till 1 juli, med tillgång till sjukvård och socialtjänst för att minska smittorisken. På Irland kan migrantarbetare utan uppehållstillstånd få stöd genom den särskilda arbetslöshetsförsäkring som inrättats.
Dock har den svenska regeringen inte utfärdat amnesti förde ensamkommande när den invecklade gymnasielagens krav på fullgjord skolgång och fast arbete för att få uppehållstillstånd inte går att uppfylla på grund av krisen.
Det handlar inte om ett migrationsproblem
Frågan är om de tillfälliga reformerna kommer att permanentas och bli början till mer ändamålsenliga och balanserade migrationsregimer. För det handlar inte om ett migrationsproblem. Migrationen är del av en informell världsordning i bemärkelsen att den inte omfattas av internationella avtal eller konventioner, och migranterna kommer att bli fler. De problemsom behöver lösas är istället hindren för att behovet av kompetens och arbetskraft i mottagande länder ska kunna mötas, samtidigt som migranternas strävan efter ett bättre liv för dem och deras familjer kan förverkligas på ett säkert sätt. Hur en säker och ordnad migrationsregim kan se ut visades i den icke-bindande FN-överenskommelsen om migration från 2016.
Men samtidigt som många migranter finns i frontlinjen i kampen mot covid-19 ökar andra migranters utsatthet. De finns ofta i näringar som stängs av krisen eller i en informell sektor på sparlåga. Det jämna flödet av remitteringar som deras familjer i hemländerna är beroende av blir en rännil. Världsbanken uppskattar att remitteringarna kommer att minska med 23% under 2020, samtidigt som de ökar i betydelse för utvecklingsländernas ekonomi när handel och investeringar minskar som följd av krisen. För migranternas familjer, som investerar remitteringar i hälsovård och barnens utbildning, och för vilka pengaförsändelserna ofta är deras enda försäkring mot inkomstbortfall, riskerar krisen att leda till långsiktiga och irreversibla effekter när barnen tas ur skolan och kanske inte återvänder.
Indiens interna migranter har blivit synliga
Det finns ytterligare en grupp migranter som hamnat i katastrofläge som följd av krisåtgärderna. De som beger sig från landsbygden till städerna inom ländernas egna gränser, och som håller igång den urbana ekonomin på byggen, i hushåll och på marknader, blev i ett slag av med sin försörjning. I Indien, där de nästan inte ”finns” då deras identitet och medborgerliga rättigheter är knutna till hemorten, blev de plötsligt synliga som en gigantisk folkvandring när många miljoner vände tillbaka till landsbygden. Eftersom tågen slutat gå tvingades de vandra hundratals kilometer längs vägarna med sina tillhörigheter, i strid med karantänsbestämmelserna. Chockerande tv-bilder visar hur migranter sittande på en väg spolas med desinfektionsvätska som vore de ohyra. En grupp män på väg hem som lagt sig att sova på järnvägsspåren krossades till döds när tåget ändå kom. Andra dog av utmattning eller blev påkörda på vägen.
Så småningom hade 40 000 läger upprättats av delstater längs de indiska vägarna för att ge nödhjälp till de vandrande och tågtransporter började organiseras. Migranternas belägenhet blev uppenbar för alla, särskilt som återstarten av städernas ekonomi inte kunde ske utan deras arbetskraft. Krisen avslöjar och visar upp hur den indiska medelklassens välstånd vilar på exploateringen av fattiga migrantarbetare utan skydd eller rättigheter. Indiens regering har nu vid flera tillfällen fått svara för sin bristande beredskap och inhumana behandling av migranterna inför Högsta Domstolen.
Ett slut på osäkerhet och rättslöshet?
Kanske har Indiens synliggjorda migranter för första gången blivit en politisk fråga. Kanske utgör de halvhjärtade och tillfälliga reformerna inom EU början på en säkrare och mer ordnad migrationsregim. Coronakrisen har öppnat möjligheten för en ny ekonomi, där återhämtningen styrs av klimatrealism och gröna investeringar. Det vore ett nederlag om världens miljontals migranter tvingas återgå till samma osäkra och rättslösa tillvaro som före coronakrisen.
Johan Schaar
Johan Schaar tillhör Mänsklig Säkerhets redaktion och är medlem av Expertgruppen för Biståndsanalys och associate senior fellow vid SIPRI.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Kommentera